Läs den här förtjusande bloggposten från Zooey som i grunden är ganska skeptisk till Saltå Kvarn. Läs hennes berättelse om hur hon kommenterade första gången på Saltåbloggen i posten Saltå Kvarn en del av sekten i Järna?
”då trodde jag att det skulle dröja ungefär några röda sekunder innan Johan visade att de minsann var lika sektaktiga som han intensivt framhållit att de inte är.”
Sedan berättar hon vidare om hur hennes frågor fortsatt bemöttes med respekt
Och det viktiga här är inte argumenten, för det är ofta jag inte håller med–jag tycker, till exempel, fortfarande att man alltför lätt viftar bort kritik som “fördomar”–, utan att Johan (och Lena, på Saltå-bloggen, inte att förglömma!) helt och fullt, i handling, visade att åtminstone somliga fördomar inte alltid måste stämma.
För att sen landa i:
Och jag är ännu inte bannlyst från kommentarerna–faktum är att jag ganska snart kom att tycka att Saltå-bloggen hade andra förtjänster. Så jag slutade reflektera över om de skulle kicka ut mig eller inte. Man behöver helt enkelt inte sektbeteende, om man har självförtroende. Inte om man är en vinnare, inte om man är stor nog ändå och kan strunta i om folk tycker man är knäppig, sysslar med hokus pokus och magi och sådana där fördomsfullheter.
Det här visar den enorma styrkan i dialogen och hur man som företag kan med hjälp av sociala medieverktyg som t.ex. en företagsblogg bryta vanföreställningar om varandra eller i alla fall visa mer om sina respektive resonemang bakom. När den nyfikne ställer frågan. Inte bara när företaget vill kommunicera detta.
Jag blev nästan tårögd av glädje när jag läste detta, för det här är vad det handlar om! Det jag alltid säger att sociala medier bara är digitala tjänster för våra djupt mänskliga behov av att interagera med varandra!
Det handlar i det aktuella fallet inte om att få varandra att ändra uppfattning utan mer om förståelse för varandras perspektiv. Att vara sig själv. Åt båda håll. Och att det görs tillgängligt för fler än de direkt involverade i dialogen genom att den finns sökbar och delbar på bloggen, det är stort och omätbart.
Brit Stakston
Jag är alldeles smickrad. Och glad.
Men lite betänksam över att Saltå lyckas få antroposofikritiker som mig att bli snälla som lamm… (nå, ja, kanske inte).
;)
De är, på ett plan åtminstone, berömvärda!
-z