Kvinnor, mångfald och it. Hur gör vi?

I veckan var det så dags för Internetdagarna en av många viktiga analoga mötesplatser för att diskutera tillsammans om vad som formar och utvecklar Internet idag och i framtiden. En fantastisk möjlighet att dyka ner i en mängd olika viktiga frågeställningar kopplade till nätets utveckling.  Stiftelsen för Internetinfrastruktur, .se som ligger bakom konferensen är en oberoende allmännyttig organisation som verkar för positiv utveckling av Internet i Sverige och vill arbeta för ett internet för alla. De ger också årligen ut den bästa sammanställningen av hur det ser ut med vårt nätbeteende, Svenskarna och internet 2012 hittar du här.

Vid sidan av en sedvanligt inspirerande Lawrence Lessig och en glädjande tydlig Anna-Karin Hatt som it-minister som betonade vikten och ansvaret för kompetensutveckling i alla aspekter av skolverksamheten så kom frågan om hur vi arbetar med inkludering inom it-branschen att hamna i fokus för mig under konferensen. Det fanns inför och under konferensen en parallell levande diskussion online om könsfördelningen inom it-branschen och den hördes även bland deltagarna på plats. En diskussion som bl.a hade sitt ursprung i en olycklig (nu borttagen) översättning till ”kostymnissar vs nörds” i presentationstexter om konferensen och den faktiska könsfördelningen med bl.a. ett antal mansdominerade paneler. Sorgligt när män fortsätter kvoteras in skriver Thomas Frostberg i Sydsvenskan.  I mitt eget  inlägg lyfte jag frågan om och reaktionerna runt de 10 helmanliga panelerna som jag upptäckte dagen före konferensen. Glädjande nog fanns det två redan planerade sessioner under Internetdagarna där denna fråga kom att beröras på olika sätt alldeles oavsett onlinediskussionerna om ämnet. Uppdaterat: Anna-Karin Hatt berättar idag på den egna bloggen, efter att ha noterat denna debatt, om hur hon ser på it-branschen och jämställdhet.

”Var är brudarna?”

Passet ”Var är brudarna” modererades av modiga Anna Lovérus som gjorde sitt första modereringsuppdrag. Inte ett lätt jobb med insikten om den intensiva, bitvis infekterade, diskussionen om genus som pågick på nätet samtidigt och bland många av åhörarna i rummet.

Anna valde därför att kort under inledningen beröra ett av de mest omdiskuterade inläggen, katt-tweeten av Måns Jonasson, webbansvarig på .se som var menad som ett skämt. Seminariet genomfördes sedan utan publikfrågor, förståeligt i Annas roll men synd för deltagarna eftersom t.ex.  Isobel Hadley-Kamptz  var på plats i publiken och med det nya uppdrag hon har hos Digitaliseringskommissionen hade säkert intressanta perspektiv kunnat lyftas.

Titta gärna på seminariet och inspireras av diskussionen där det sägs mycket klokt på temat av Anna Oscarsson  från Kvittar, Erich Hugo från ITG Digital, Paulina M Söderlund  från TocaBoca och Sofia Embrén från Rättviseförmedlingen.

Två saker vill jag lyfta fram. För det första Sofias berättelse om hur Rättviseförmedlingen hittat personer till ALLA de efterlysningar de fått sedan starten för snart tre år. Inte ett ENDA uppdrag där de inte lyckats hitta t.ex  kvinnor om det var det efterlysningen gällde. Så nästa gång man sitter där med en helmanlig panel trots att man försökt alla vägar. Pröva då en gång till genom att ringa Rättviseförmedlingen!

För det andra är det Erich Hugos berättelse om hur hans företag blivit bättre med större mångfald och sagt med det härligt krassa perspektivet ”jag tänker bli rik på det!”. Dessutom berättade han om hur enkelt och förståeligt det är fatta ”gubb-beslut”, dvs det är lätt att ringa vännerna och använda sitt eget nätverk. Men han menade att det är lika enkelt att bestämma sig för att inte fatta ”gubb-besluten” utan aktivt tänka bort sådana beslut.

”Digitaliseringskommissionens roll i digitaliseringen”

En annan highlight för mig under dagarna var passet om digitaliseringen av EU och Sverige.  Jag har ju förmånen att sitta som en av ca 20 rådgivare i Digitaliseringsrådet  som arbetat med den Digitala Agendan. Nu ska den förverkligas och Digitaliseringskommissionen ska välja konkreta vägar framåt. De kommer även bland annat arbeta med de så kallade Signatärerna för den Digitala Agendan. JMW är en av signatärerna vilket för oss är ett sätt att tydliggöra vilka delar av de it-politiska målen vi anser att vi stöttar med vårt arbete. Här blir vårt utbildande arbete runt digitaliseringen  en av våra pusselbitar till den Digitala Agendan.

Du vet väl att du också kan bli signatär!  Digitaliseringen bär vi ju alla ett stort ansvar för. Politiken spelar dock också roll och här kommer Digitaliseringskommissionens arbete in, de ska ge råd om fortsätta steg och analysera hur digitaliseringsarbetet går och ge inspel runt var politiken kan hjälpa till.

Sessionen inleddes med en dragning av Linda Corugedo Stenebergfrån DG Connect, European Commission som jag personligen var extra glad över att träffa. Hon satt för 15 år sedan i styrelsen för den organisation jag var kanslichef för och rekryteringen av henne då var en milstolpe i den organisationens utveckling. Det var stort att få träffa henne igen och känna att cirklar sluts. Hennes roll under passet var att berätta om arbetet med den digitala agendan för Europa och de utmaningar Europa står inför bland annat vad gäller branschens kommande och akuta rekryteringsbehov.

Efter Linda Steneberg berättade den nytillträdde ordföranden tillika Digital Champion (så cool titel) Jan Gulliksen om hur de kommer att organisera sitt arbete.  Hör av dig till dem om du har idéer runt digitaliseringens arbete i Sverige. Glädjande nog lyfta Jan  bla utbildningens roll i digitaliseringen och hur han ser att den sneda könsfördelningen samt andra mångfaldsperspektiv är viktiga frågor att arbeta med för Digitaliseringskommissionen. Passet modererades av Loth Hammar som har det spännande jobbet som kanslichef för Digitaliseringskommissionen och jag tror det kommer att bli ett bra arbete med Loth vid rodret. Ser framemot att följa kommissionens arbete. Värt här är också att nämna DigiDels viktiga arbete för digitaldelaktighet, de arrangerade en dag pre-Internetdagarna vars diskussioner jag kommer se på i efterhand, här är programmet för de dagarna.

Kritik online är det rätt sätt?
Jag har av Janne Elvelid, som en av de ansvariga för innehållet på konferensen, fått frågan vid ett antal tillfällen om varför jag inte hört av mig till dem med mina synpunkter. Min bild är att det är vad jag gjorde online när jag upptäckte slutresultatet. Även om det är en vanlig härskarteknik att skjuta över ansvaret till mig så har jag ändå funderat mycket över den frågan som i grunden förvånar mig en del på fler plan.

Undrar över om det är rimligt att mena att jag har skyldighet att innan jag kritiserar en arrangör höra av mig till dem offline. I det här fallet för att höra om deras syn på att det är många helmanliga paneler och om det är något de arbetar med. Jag såg ju ett utfall med tio helmanliga paneler som jag reagerade på, så oavsett hur extremt väl man jobbat med det och med min tidigare kunskap om Rättviseförmedlingen så såg jag det som ett misslyckande.

Visst, jag hade säkert kunna lindat in min kritik eller framfört den på ett ännu mer konstruktivt sätt. Men hur jag än vänder och vrider på frågan om varför jag inte hört av mig uppfattar jag det som att jag inte får uttrycka kritik mot det jag ser i verkligheten, om jag inte först hört hur den verkligheten kommit till. Om vi översätter det innebär det att en läsare av en artikel i traditionella medier, som inte är nöjd med sin tidning får alltså – med en sådan frågeställning – inte kritisera skribenten för en undermålig artikel om han eller hon inte förhört sig om reporterns arbetsmetodik. En i mitt tycke orimlig begäran. Och varför inte twitter? Öppenhet är av godo.

Den sakfråga jag lyfte via twitter visar sig, av de många reaktionerna, vara relevant och behöva föras. Så även om man kan beklaga tonaliteten i de många tweetsen blanda många inblandade i denna diskussion, kanske även mina egna bitvis ju längre diskussionen gick, så har det ändå landat i något positivt för mig personligen. Jag har lärt mig något som jag kommer arbeta vidare med.

Alarmkanal för it-kvinnor

Jag skäms lite för att säga det men jag behövde bli 50 år innan jag förstod att jag måste engagera mig i frågan om en jämnare könsfördelning och andra mångfaldsperspektiv. Jag kan inte bara köra på för att jag t.ex. finner det enkelt att ta plats som kvinna. Känner ett ansvar att i den mån jag kan fungera som förebild, mentor eller vad jag nu kan göra i det lilla för att främja att fler kvinnor tar plats inom it-området. Konkreta saker som gör att fler vågar göra det Anna Loverus gjorde för första gången på internetdagarna. Våga ta plats. Att självsäkert svara ”ja gärna” när frågan kommer.

Jag vill lära mer av de som verkat för dessa frågor länge. Tänker på sådana som Douglas Roos, Johan Ronnestam och Tomas Frostberg. Eller Andie Nordengren och Heidi Harman som startade Geek Girl Meetu. Eller alla de kvinnor som finns inom it-branschen, t.ex.  Annika Lidne och hennes sätt att arbeta med t.ex. Social Media Club vilket för många varit inspirerande. Måste träffa Gudrun Schyman och reflektera över reaktionerna och strukturerna. Och ta nya samtal med Fredrik Wass som alltid drivit de här frågorna.

Sen måste jag igen uttrycka min respekt för Lina Thomsgård för att hon drog igång Rättviseförmedlingen, tack för att du orkade synliggöra och vara konstruktiv!

Ytterligare tre att nämna här är Petra Jankov som redan 99 intervjuades lyfte detta, Maria Gustafsson som en av arrangörerna bakom Webcoast och  Theresa Göterheim som arbetet med WP-girls. Vi tre spånade förresten fram ett förslag under konferensen där vi så ofta fick höra att kvinnorna inte finns. Rättviseförmedlingen gör ju redan ett fantastiskt arbete med att hitta personer men vi kan komplettera det med att vi inom it-sektorn ha en alarmkanal när vi behöver folk i vår bransch vilket ju är så vanligt. Vi har ju Geek Girl Meetup. Låt oss komplettera det med #ggalert dvs Geek Girl Alert när det behövs tjejer till it-sammanhang. Är ni med?

Och du, glöm som sagt inte att bli signatär för den Digitala Agendan eller engagera dig i DigiDels arbete. Vi behövs alla för att fortsätta arbeta för att dagligen fatta framåtsyftande och inkluderande beslut som främjar den digitala utvecklingen!

Tack för fantastiska Internetdagar och jag lovar också att höra av mig i god tid nästa år!

Brit Stakston