Läsandet och digitala vägval

Dagens DN slår ett slag för läsandet och är fullmatad med olika perspektiv på läsande.  Alla perspektiv tas upp från ledare, debatt, nyheter, vetenskap, världen, ekonomi, Stockholm till sport. En fröjd att läsa och är dessutom ett stort slag för journalistiken (och papperstidningen).

Jublar och drömmer redan om en motsvarande tematisering på fler områden. Tänk er motsvarande tema om t.ex. digitalisering, men ännu hellre demokrati. Digitalisering är ju som luft idag så det kan ju adresseras precis på det sätt DN gör i dagens tema obereoende av vilket ämnet är. Digitaliseringens påverkan på läsandet tas upp ur olika perspektiv.

Föreställ er samma tema på demokrati apropå bland annat de utmaningar som demokratiutredningen pekar på. Passar bollen till DN att göra det efter valet. Skulle verkligen älska samma varsamma närmande till nya läsvanor som Niklas Orrenius gör idag till hans analys av nya former av samhällspåverkan och engagemang.

Men tillbaks till dagens tematiserade tidning som är fylld med perspektiv på de vägskäl vi står inför bland annat på grund av digitaliseringen. Det är en tidning att spara på om man arbetar med dessa frågor och själv finna svar på några av de perspektiv som tas upp.

På debattsidan skriver medieforskaren Dino Viscovi om ungas nya läsvanor och hur skolan ska samspela med digitaliseringen. Och jag är personligen djupt oroad över hur extremt ojämlik skolan är vad gäller detta. Förståelsen för vad digital kompetens är finns inte. Tekniken står i vägen. Missförstånd finns om att ”YouTube-generationen” kan allt och det löser sig därmed av sig självt. Ingen tar det helhetsperspektiv som Dino Viscovi efterfrågar när medievardagen förändrats på det sätt som den har gjort. Vi har själva valt en digitalisering av samhället som också får konsekvenser:

”När nu våra barn anpassar sig och bejakar detta, och därmed tillhör världens mest högfrekventa användare, kan allt inte längre vara som förut. Unga skaffar sig i stället nya färdigheter. De får en bredare och mera mångfacetterad litteracitet än den som Pisatesten fångar – inte minst producerar de mer ljud, bild och skriven text än tidigare generationer.”

Ur ”Sämre läsförståelse naturlig följd av nya digitalsamhället”, Dino Viscovi, DN-debatt

Är helt enig med Dino Viscovi att tid måste läggas på att förstå och analysera konsekvenserna av detta. Och säkerställa att nya och gamla läsformer möts. För båda behövs.

Och till pusslet för detta blir t.ex. Niklas Orrenius artikel om ungas nya språkvärldar viktig. Igen lyfts både det fina i det nya och de mer problematiska aspekterna, som skolan och andra bär ett ansvar för, t.ex. förmågan att fortsatt kunna läsa djupare texter. Tycker personligen att det fragmentariska skrivandet och lusten att producera mer ljud och bild inte alls är en signal på att det skrivna ordet får mindre betydelse. Tror tvärtom att det skrivna ordet får en än större tyngd idag när varje tanke, som tidigare försvunnit i småpratet vid ett fikabord, idag manifesteras i Facebookstatusar och sms. Vi lägger stor tid på att tolka skrivna budskap idag. Mer än någonsin när medieslagen är fler och kommunikationskanalerna många. Ljud och bild behöver ofta förstärkas med skriven text vilket är något jag ofta påpekar när man pratar om vikten av bildkommunikation idag.

I vetenskapsartikeln i DN idag ”Läsförmågan förändrar hjärnan för alltid” får vi dessutom veta att läsförståelsen behövs för att kunna förstå abstrakta bilder och förbättra korttidsminnet för olika ljud. Dessutom är läsförståelsen central för attt kunna ta till sig muntlig information säger forskaren Martin Ingvar. Igen en påminnelse om hur oerhört problematiskt det är när vuxensamhället (och skolan) ofta abdikerar fullständigt och verkar tro att digital mediekonsumtion hos unga löser allt. ”Tänk vad de drägglar över en läsplatta redan som bebisar”. Nej vi behöver gamla och nya färdigheter. Läsförståelsen är lika central som den var i övergången från bonde- till industrisamhället. Det ger nycklar till att bli en del av samhället. Alldeles oavsett alla digitala gadgets unga använder obehindrat från unga år.

Ur ett globalt perspektiv lyfter DN hur läskunskap är ett krav för utveckling. Det finns ännu länder som har en läskunnighet på enbart cirka 30 procent. Av de 780 miljoner som inte kan läsa är två tredjedelar kvinnor, med ett extra stort könsgap i många av södra Afrikas länder. Globala frågor att hantera och även här sätta i relation till digitaliseringen.

Stadsbibliotekens roll är stor. Den har varit stor i vår läsutveckling och i artikeln ”Ett nytt stadsbibliotek har förändrat det fattiga området” påminns vi om exakt hur centralt ett bibliotek är för läskunnigheten. Bibliotekens roll är lika stor idag i vår digitala samtid. Den digitala kompetensen jag efterlyser en diskussion om kan delvis stöttas av biblioteken än idag.

Intervjun med David Lagercrantz om hur han fick pojkar att börja läsa och rusa till biblioteken efter Zlatanboken är också en bra påminnelse om att leta efter nycklar till läslust. Hade förmånen att få arbeta med lanseringen av Johan Persson och Martin Schibbyes bok 438 dagar. Där fanns också en slags ”Zlataneffekt” i genren fackböcker. Även deras försäljningsframgångar bland målgruppen yngre män kan säkerligen härledas till det David säger är ett sätt att locka läsovilliga att börja läsa ”ett främmande, hårdkokt ämne och gör det med fart”. Det var absolut komponenter som fick även unga män att vallfärda till deras fullbokade presentationer på ett sätt som det säkerligen var länge sedan gällande utrikesjournalistik.

Hanna Fahl lyfter något som är jättespännade i sin krönika, nämligen resonemangen om hur den generation som vuxit upp med Harry Potter påverkar samhället. ”Kanske håller Harry Potter på att trolla fram en bättre valrörelse.” undrar hon. Funderat länge på detta och tar delvis upp det i min kommande bok och det finns så mycket spännande forskning på temat. Det jag skulle vilja addera till Hanna Fahls resonemang om de politiska budskapens roll i Harry Potter-böckerna är ju den roll som digitaliseringen betytt för att kunna göra något av den känsla av påverkan och förändring som böckerna ger. Jag tror årets valrörelse redan visat att det här är sker redan nu. Miljöpartiet och FIs framgångar är ett resultat av precis det här.

Låt oss påminna oss om vad som hände runt Harry Potter-böckerna. Tack vare tillgången till digitala plattformar visades tydligt styrkan av den samhörighet som kan delas digitalt. Egna berättelser skapades av läsarna eller tittarna och de byggde alternativa slut. Det blev väldigt tydligt vad man tillsammans kan skapa. Fanfiction sker utan att tillstånd från upphovsrättsinnehavaren, men just runt Harry Potter fanns dessutom JK Rowlings delvis där. Hon var definitivt närvarande i den community som också fanns runt böckerna och delgav tidigt tankar ur sin egen skrivprocess. Tekniken har ju för hela Harry Potter-generationen visat att man kan skapa innehåll, finna egna gemenskaper och dela sina upplevelser med varandra. Skapandet och kreativiteten runt Harry Potter-böckerna visade verkligen hur snabbt det går mellan idé och förverkligande av dessa idéer. Man går från ord till handling på någon sekund och dessutom visade de hur rollerna i medielandskapet höll på att förflytta sig. De påverkade och utmanade. Spänningarna blev snart starka på mer än ett fält runt Harry Potter och de massiva yttringarna av deltagandekultur. Fansen själva kallade ju krocken i medielandskapet för ”Potterkrigen”:

”Å ena sidan kämpade lärare, bibliotekarier, bokförläggare och medborgargrupper mot den religiösa högern som försökte få Harry Potter-böckerna utrensade ur skolbiblioteken och svartlistade i lokala bokhandlar. Å andra sidan kämpade Warner Bros. för att tygla fansens appropriering av franchisen, som man hävdade utgjorde intrång på deras intellektuella egendom. Båda dessa konflikter hotade barnens rätt att delta i Harry Potters fantasifulla värld – den ena ifrågasatte deras rätt att läsa och den andra deras rätt att skriva.”

Konvergenskulturen – där nya och gamla medier krockar, Henry Jenkins

Så visst ser vi det där redan hos de unga väljare. Min analys är att de som bäst omfamnat detta faktum är Feministiskt initiativ och Miljöpartiet, men mer om det senare.

Läsförståelsen är alltså själva fundamentet, till det adderas digitaliseringen som öppnar för ytterligare sätt att bli delaktig i samhället. Det är absolut förklaringen till den politiska tid vi lever i där demonstrationer och viljan att förändra är så levande. Vi har med andra ord redan trollat fram den ”ideologiskus” som Hanna Fahl undrar kommer i sin krönika. Digitaliseringen och olika kulturyttringar kan tillsammans stärka var och en i sitt medborgarskap. Statistik visar redan idag att ju mer aktiv man är på nätet, desto mer delaktig känner man sig i samhällsutvecklingen.

Men inget av det är möjligt om vi inte har knäckt läskoden.

Tack DN för en grymt inspirerande läsning. Och det är dessutom ett slag för både journalistiken och den tryckta tidningen. Den läslust och den överblick som bläddrandet i papperstidningen ger fångas inte helt upp i läsplattan ännu! När kommer demokratitemat?

/Brit Stakston