Det finns ett enda ord som av så många anledningar summerar 2014. Det summerar inte bara supervalåret utan hela det politiska samtalet. Sex små bokstäver fångar det tunga supervalåret. KÄBBEL.
Vi vet alla incidenten – i ännu en partiledardebatt gör Annie Lööf en uppföljning av en diskussion från en tidigare debatt. Rekvisitan hon tog med sig var Energimyndighetens prognos som hon tyckte Stefan Löfven borde läsa. ”Det är bara käbbel” var hans replik och sedan tappar han det fullständigt när Annie Lööf bryter mönstret genom att lämna sin pulpet för att överlämna den direkt till honom. Bilderna av hur Stefan Löfven försökte mota bort Annie Lööfs utsträckta hand (oh no… den där handen) blev omdiskuterade. Och blev ett politiskt nyord som dessutom klistrat sig på politiken.
För Stefan Löfven verkade det som om kamerorna släcktes när Annie Lööf sträckte fram med rapporten samtidigt som hon sa ”Du kan väl läsa den till imorgon… och beskriva den för oss imorgon”. Han verkade helt glömma världen utanför studion och hur hans agerande skulle upplevas av tittarna. Känslorna tog över vilket var oväntat i ett sådant skarpt läge. Kanske fick vi där ett smakprov på hur det ser ut när förhandlingarna sker i mer slutna rum. Stefan Löfven avvisade inte bara en utan två gånger till rapporten med samma fras: ”Det är bara käbbel”. Och det där ”retoriska knepet” att upprepa allt tre gånger som han har en förkärlek för förstärkte inget annat än just käbblet.
Det finns tre anledningar till varför käbbel så briljant (fast mest sorgligt) summerar supervalåret.
- Käbbel. Smaka nu ordentligt på ordet. Säg det högt. Och fundera när du senast sa det. Eller när du ens hörde någon annan säga det. Visst för det tankarna till en svunnen tid. Det ordet blir för mig också symbolen för det där hos Socialdemokratin som verkar halta lite. Ett glapp mellan politrukerna och gräsrötterna. Det är 2014 och inte 1970 längre.
- Käbbel. Ett ord som reducerade politik till ingenting annat än bjäbb. Med synonymer som kiv, gnat, tjat, bjäbb och gläfs. Och har blivit det nya älsklingsordet för att beskriva politik vilket är djupt problematiskt. Några typiska rubriker som bär med sig käbblet från valrörelsen:
Politik är inte bara käbbel, Aftonbladet
Statsministern som vill få slut på käbblet, DN
Ida och Hanif. Käbbel från en riksdag nära dig. Podcast
Sluta käbbla och ta ansvar för politiken, Metro
Kräver ett slut på det politiska käbblet. Sydsvenskan
Käbbel om vem som sagt vad, Fridolin vs Björklund TV 4
- Käbbel. Det ord som också berättar varför Sverigedemokraterna fick 12.9% av rösterna. Traditionell politik är precis det för de Sverigedemokratiska väljarna ”bara käbbel!”. En röst på Sverigedemokraterna är för många en röst mot det politiska etablissemanget som inte vågar säga sanningen om de frågor SD vill driva. De andra bara käbblar anser de. Sverigedemokratiska väljare ser och hör allt tjat och gläfs. Och upplever att deras egen politik är så långt ifrån käbbel. Den upplevs istället vara rak, tydlig och utan kiv. Det finns inte en Sverigedemokratisk väljare jag mött som inte tar upp det här perspektivet av tydlighet och avsaknaden av käbbel hos dem själva.
För 2015 hoppas jag att politikerna börja samarbeta och sluta käbbla. Visa att politik handlar om en ”statskonst” som ska bygga vår framtid tillsammans. Inte käbbel.
Att årets ord dessutom bjuder på ett av årets roligaste klipp var oväntat. Fylleversionen får mig att befriande gapskratta. Man måste älska internet. Och politiker som orkar fortsätta kämpa för det de tror på.
Mer att läsa på temat:
Har bloggat mer utförligt om händelsen, ”Konsten att aldrig glömma kamerorna”, och resonerar där också om hur Löfven sedan avfärdade det som ungdomsförbundsfasoner, Socialdemokraternas twittrande under kvällen samt lite annat.
Mer käbbel – Slate gör en fantastisk sammanställning över ”The year of outrage”
Mer om mina tankar om supervalåret finns här:
Valet och nätet. 10 sätt som sociala medier påverkade supervalåret from Brit Stakston
Lämna ett svar