Facebook som kollektivt minne

Nu har Facebook-febern kommit in i nästa fas och fenomenet nämns i andra sammanhang än på nyhetssidorna eller i morgonsofforna. Folk pratar applikationer och vänförfrågningar som om de aldrig gjort annat.

Kultursidorna, nöjessidorna, ekonomisidorna, bloggarna och månadsmagasinen. Facebook överallt. Senaste krönikan i Manpowers medarbetartidning Timeout handlar om Facebook, Babben snackade Facebook med Magnus Uggla (vars dotter inte vill bli vän med sin farsa på Facebook) i sin show ”Babben & Co”  i helgen och i radion skojar man också om Facebook.

De senaste fyra veckorna har jag, varken privat eller för jobbets räkning, inte varit på en enda sammankomst utan att Facebook nämns. Möjligtvis med undantag för spinning-klasserna på Sats men även där har det hänt. I försnacket mellan två kompisar som diskuterade antal vänner och en annan gång några som pratade om ifall man var tvungen att bli vän med alla. Nu har jag börjat notera i vilket sammanhang Facebook dyker upp för det gör det, förr eller senare (. . . det är inte jag som börjar!).

Det händer något gemensamt nu som vi faktiskt inte upplevde när datorn först kom. Var det så här det kändes när teven kom? När datorn kom smög den mer in i våra liv, Internet likaså. Vi kan inte unisont referera till när vi använde ett tangentbord för första gången eller när vi surfade ut på Internet första gången.

Men nu! Ett stort antal människor i Sverige har ett nytt kollektivt minne nu – höstmånaden då vi gick med i Facebook.

Eller för er som var tidigt ute – månaden då alla gick med i Facebook.

Eller för er som ännu inte gått med – månaden då alla pratade om något som ni inte ville veta av.

Undrar vad som händer med febern när september nu går över till oktober . . .

Brit