Bild från Niclas Strandhs presentation
Deepedition bjöd i anslutning till vår gemensamma kurs in till bloggsammankomst i torsdags. Det blev sannerligen en kväll i kunskapsutbytandets namn med otroligt många spännande samtal och tankar om kommunikationens framtid och utveckling med hjälp av sociala medier. Toppat med en massa andra perspektiv på livet. Visar också att det finns en potential att göra något mer av bloggsfären vilket också Mindpark tidigare efterlyst idéer runt och Deepedition funderar vidare runt efter den lyckade kvällen .
Efter torsdagen kan jag äntligen uttrycka det som kokar under ytan när man närmar sig sociala medier som en viktig del i kommunikationen och det nya medielandskapet. Insikten om att det digitala hjälper oss att bli mer hela, kompletta både som företag och som människor. Egentligen helt tvärtemot hur dom som är så rädda för det digitala som verklighetsfrånvänt tror att det är. Det finns två delar som bygger det förmågan att dela kunskap och transparens.
1. Att våga dela kunskap.
Vad man tillsammans kan åstadkomma om man vågar dela med sig av sin kunskap var oerhört tydligt i torsdags kväll. Mattias Östmar, Björn Falkevik , Joakim Jardenberg, Joshua , Fredrik Wass, Tommie Nordholm, Hans Kullin, Deepedition och alla andra som var där bollade idéer och framtidstankar i olika konstellationer. Här stöttes och blöttes olika perspektiv av kommunikation idag och framöver, masor av briljanta affärs- och utvecklingsmöjligheter tog ytterligare ett par steg till :)
2. Men vågar vi dela kunskap? Transparens skrämmer
Sociala medier handlar om transparens men det är svårt att leva som man lär i alla lägen.
Det som definitivt hänger ihop med transparens är användarens digitala vana. I veckan har Deepedition penetrerat och tagit det här med digital natives vs digital immigrants två steg vidare, i en postning här och en uppföljande här .
Personligen känner jag att det finns en del i Deepeditions resonemang om brytningspunkten, som finns mellan de digitala immigranter som anpassat sig till det digitala och i stort beter sig som de som växer upp det och de som är negativa till det, som vi bör titta lite närmare på och bära med oss vetskapen om.
Det finns en utmaning i detta som dagligen kan skapa ”problem” i relation till just transparens. Det finns digitala immigranter som lärt sig tekniken, är nyfikna på mycket av det digitala, tar del av det och finns i sfären och gärna är transparenta – så länge allt handlar om de positiva i ett företag eller i det man gör …. men som låter deras analoga förförståelse och de egna värderingar präglade av en uppväxt i en analog kultur styra dem i värderingen av transparens. Detta kommer att spela dem många spratt när de gör besök i “digitala” vardagar och möter genuin personlig transparens. De vet inte, kan inte förhålla sig till transparensen de möter för vad den är och ser inte distinktionen mellan personlig och privat.
Det jag försöker beskriva är att det digitala för dem blir ett verktyg för inblick – en slags voyerism – där man med den egna förförståelsen ofta misstolkar och ser transparensen som uttryck för t.ex. svaghet (om man blir, som de tycker, för ”privat” vilket har sitt ursprung i att en kultur där vi helst visar upp en slipad, perfekt fasad) eller dumhet (om man delar med sig av sin kunskap). Deras förförståelse kan leda till grava misstolkningar, rop på vargen, allmän skrämselhicka för transparens och kanske avståndstagande från företag eller personer som är transparenta och genuina.
Ur ett företagsperspektiv leder det här till att det behövs mycket mod för att våga vara fullt ut transparent idag. För resan har bara precis börjat. Låt mig konkretisera med JMW som utgångspunkt. Vi är ett konsultföretag, vi anlitas för att vara extremt kunniga och problemlösande. Hur ”svaga” vågar vi egentligen visa oss, är det ok om jag t.ex. skriver om något jag inte lyckats med? Kan/ska vi dela med oss av allt vi gör? Vi som lever på vår kunskap, det är ju kunskapen som är vårt kapital, ska vi ge bort det?! Klart vi ska…
Jag tror vi får inse att i den brytningspunkt vi befinner oss i gäller det att påminna sig om det här med andras förförståelse. Men vi kan inte låta det hindra oss från att våga vara transparenta, genuina och nyfikna på vad som händer om vi t.ex. delar med oss av vår kunskap.
Det näringsrika gödselmedel som andras kunskap är låter ju vår egen kunskap växa ytterligare. Det hela möjliggörs och mångfaldigas genom att det digitala rummet multiplicerar det ömsesidiga kunskapsutbytet gånger, tja med oändligt antal…helt enkelt så många du är öppen för digital och analog dialog. Varje gång vi har vågat detta har vi fått det hundrafalt tillbaks. Och då blir man modigare för varje gång.
Vi blir mer kloka tillsammans, mer hela såväl som människor och företag om vi vågar vara transparenta. Och därmed en del av framtiden.
Tack alla som var där i torsdags och särskilt tack till Deepedition som tog initiativet.
/Brit Stakston
TACK!