Hur kan vi veta att det vi ser i våra digitala flöden verkligen är uttryck för en folkopinion?
Ni som följer mig vet att jag återkommit till den frågan i många år och med olika ingångsvinklar. Redan 2010 oroade jag mig för politikers jakt på digitala topplaceringar. Idag är möjligheterna att skapa och manipulera uppmärksamhet oändliga. Ändå fortsätter stora räckviddssiffror i sig kunna bli nyheter om makt eller engageman.
Skriver i en debattartikel i Journalisten om årets Maktbarometer. Använder den rapporten för att påminna om varför journalistiken måste bli bättre på att undersöka vad som faktiskt ligger bakom ett digital engagemang och granska deras maktbegrepp. Och vad händer nu när nyhetsmedierna dessutom själva börja Medieakademins listor.
Det finns absolut journalister som har kunskapen att granska digitalt genomslag, men varför har den kunskapen inte förändrat den dagliga nyhetsrapporteringen mer? När journalistiken rapporterar om räckviddssiffror som ett bevis på politisk makt, utan att undersöka hur uppmärksamheten ens har skapats, riskerar den att ge trovärdighet åt en folkopinion som i själva verket är digitalt förstärkt och manipulerad.
Läs debattartikeln hos tidningen Journalisten.
Lämna ett svar