Vad händer när den som ska granskas publicerar intervjun först och talar om för sin publik hur den ska förstås?
Carl-Oskar Bohlin publicerade hela sin intervju med SVT Kristina Lagerström innan redaktionen hade publicerat sitt reportage. Med omdömet ”Ett tesdrivet bottennapp av SVT” gav han sin publik en färdig tolkning av journalistik som ännu inte fanns att ta del av.
I min text på Blankspot använder jag händelsen för att undersöka hur makthavare använder sina egna kanaler för att sätta bilden av den journalistik som ska granska dem. Reportern blir innehåll, och uppmärksamheten flyttas från sakfrågan till granskaren.
Politiker ska självklart kunna kritisera journalistik. Men ett statsråd talar från en maktposition, också på ett konto som kallas personligt. Bohlin har själv använt orden ”med ämbetets kraft” för att understryka allvaret i ett budskap. Den kraften följer med även när han kritiserar medier inför sin egen publik.
För en minister med ansvar för civilt försvar blir frågan särskilt viktig. Vad händer med samhällets motståndskraft när medier som behövs för att förmedla trovärdig information i en kris samtidigt misstänkliggörs av den ansvariga ministern?
Texten handlar om gränsen mellan mediekritik och medieförakt, om ansvaret som följer med en maktposition och om journalistikens möjlighet att granska när makthavaren själv vill äga konversationen.
Hela artikeln hittar du hos Blankspot.
Lämna ett svar