Engagemang i en digital samtid

Idag i Almedalen sker en debatt som tar sin utgångspunkt i min nya bok ”Gilla – dela engagemang, passion och idéer i sociala medier”

Sitter här i ett morgondisigt Visby och blir smått rörd över det stora i att få vara just här, just nu och både jobba intensivt med världens mest galna, härliga och smarta gäng i #gma11 och samtidig smyglansera boken genom debatten. Boken kommer att finnas till försäljning i september men här tar vi en första diskussion om vad organisationer gör och inte gör. Kom och lyssna, diskutera och berätta om din syn på engagemang i en digital samtid.

Igår var en stor dag för mig. Att få lyssna på Jesse Jackson i en lågmäld, engagerad ton berätta om hur man åstadkommer förändring, hur mycket som hänt men också vad som återstår att göras skapar engagemang även hos mig. Lust att göra det meningsfulla. Det som jag i grunden vet att livet handlar om. Att höra hans svar på frågan om vad sociala medier hade betytt för Martin Luther Kings arbete ger det självklara svaret på sociala mediers roll:

”They barriers would have come down sooner …. a conduit for hope and new possibilities”

Men varför är inte det den naturliga utgångspunkten för all idébaserad verksamhet? Varför förmår de inte släppa de strukturer de sitter fastt i. I förordet till ”Gilla” skriver jag:

”Världsförbättrarperspektivet förmörkar ibland förmågan att omfamna pågående debatter om de egna frågorna när de inte är iscensatta av organisationen själva. Det är lätt att slukas av den upplevda kampen och det blir svårt att vara öppen för de andra som vill samma sak som valt att använda andra påverkansformer och/eller organisationer.” Ur Gilla

Med 12 års anställning i organisationer och som konsult för ett stort antal andra organisationer så vet jag hur organisationsvärlden fungerar. Ibland blir jag mörkrädd för handlingsförlamningen i organisationer att se bortom den egna verksamhetens planerade kommunikationsinsatser. Ibland blir jag hoppfull. Extremt hoppfull för jag tror på kraften i idéburna organisationer. Jag tror på förändring. Att förstå och sedan förändra. Att göra det tillsammans. Det finns nämligen alltid fler som vill förändra. Vi mår bra och blir effektiva av att göra det tillsammans. Jag tror att sociala medier är som pånyttfödelse för organisationer om de förstår att omfamna de nya digital kommunikationsverktygen. Om de gör det på rätt sätt. Om de förstår vad en gilla-knapp betyder för det stora förändringsarbetet.

Bokproduktionen bakom ”Gilla” är i sig är ett sant ”leva-som-man-lär-projekt”. En process som i sig visar vad som är möjligt att åstadkomma med en fråga som engagerar. Mitt engagemang för spridandet av kunskap om sociala medier kan jämföras med vilken fråga som helst som man vill åstadkomma samhällelig förändring för. Idealistas är ett nystartat förlag som nischar in sig mot ledare och aktiva inom idéburna organisationer och drivs av Erik Wagner och Gabriel Ehrling. Jag har lärt känna Erik via Twitter. Vi har följt, diskuterat och insett att vi brinner för samma sak.

• ”Vill du skriva vår första bok?” var en fråga som ställdes via Facebook.
• Jag svarade ja, började skriva.
• Häromdagen inför slutkorr och  leverans till tryckeriet ville jag fråga Erik något, skrev ett DM på Twitter ”Ring mig”.
• Svaret kom direkt ”Jag har inte ditt nummer”.

Vi har alltså precis färdigställt ett bokprojekt och vi har inte ens varandras telefonnummer. Det säger en del om digital kommunikation och möjligheterna att åstadkomma något utan långbänkar och oändliga mötesprocesser  utan det går att bara göra också. Både jag och Erik och Gabriel från Idealistas hoppas precis på det med ”Gilla” att det ska leda till att fler bara gör. Tillsammans med andra. Och förstår att använder man inte de digitala verktygen bättre än man gör idag inom idéburen verksamhet så kommer man bli irrelevant.

Hoppas vi ses idag, klockan 11.30, Metodistkyrkan, (bakom Creperiet) Adelsgatan 41, Visby. Och tack alla inblandade!

/Brit Stakston