DEBATT. (ursprungligen publicerad på Dagens Media)
Jag är inte alls säker på att Almedalen finns om tio år så som det utvecklar sig nu. Politikerna syns allt mindre och företagen samt organisationerna desto mer. Det mest allvarliga är att det inte verkar bekymra vare sig politiker eller företagen.
Vår bransch bör säkerställa att Almedalen fortsätter vara den unika inkluderande demokratifestival som den är världskänd för. Branschen kan motarbeta trenden vad gäller Almedalen som en rosévinsdoftande exkluderande elitarena.
Det är en viktig demokratigärning som ligger lika mycket i branschens händer som hos de politiker och opinionsbildare som borde fortsätta prioritera samtal och dialog i Almedalen.
Varje år blir siffran över antalet seminarier högre och högre. Denna siffra verkar ses som något slags bevis på framgång för konceptet Almedalen. Och det är hög tid att fråga sig om nu alla, inklusive medierna, är aktörer, vem är då egentligen åhörare? Addera sedan att allt fler väljer bort Almedalen eller enbart är där under exakt den stund man står på någon scen. Vad har då hänt med möjligheten till samtal med makten? Denna själva kärna håller på att slarvas bort.
I det redan uppskruvade debattklimatet, som trots detta lyckats accelerera ytterligare ett varv under det senaste året, fyller Almedalen ännu en extremt viktig roll. Kanske viktigare än någonsin när populisten Donald J Trump med sin retorik och freakshow magnetiserar medierna och den brittiska politikern Jo Cox mördas på öppen gata under en valkampanj.
Kunskapen om vilka byggstenar som är fundamentet i en demokrati behövs. Man behöver värna om att finna former för mer resonerande och lyssnande samtal om just detta. Alla behöver vi, inom alla delar av samhället, bottna tydligare i berättelsen om vad en demokrati är. Tillsammans måste man vända och vrida på resonemang. Lyssna. Det är den enda metod som finns för att bygga upp ett starkt skydd mot de iskalla antidemokratiska vindar som får människor att tvivla på samhällsbyggandet och svälja lögner utan att reflektera.
Låt oss gemensamt säkerställa att dagarna i Visby används till att hantera det slentrianmässiga ifrågasättandet av såväl journalistik som politik och politiker. Hjälpa varandra att kunna ta nya tag till hösten genom att göra oss påminda om att politik handlar om det man bygger tillsammans.
Topp 3 i Almedalen:
Möten. Det händer trots allt något när massor av engagerade människor möts. Och detta bästa sker oftast inte över ett glas rosé på något exkluderande mingel.
Twitter like in the old days. Twitter får ett nytt liv under Almedalen. Det blir lite mer av det där härliga och mer vänligt ögonöppnande som det var innan alla dessa äggkonton dök upp eller trumpifieringen tog över.
Lärande. Åker själv till Almedalen med 80 procent tid för att lyssna och lära. Av reaktionerna att döma när jag sagt det, verkar det vara det mest konstiga man kan göra. De reaktionerna visar nog hur illa utvecklingen är för denna öppna mötesplats. Allt handlar inte om att vara hetast i Almedalen eller synas på uppmärksamhetslistor.
Hoppas vi ses!
Brit Stakston
Lämna ett svar