Jag skrev häromdagen att krocken mellan de med digitala och analoga värderingar ofta är stora och kommer att innebära problem. Hur de digitala och därmed mer transparenta värderingarna och förhållningssätten kommer att krocka rejält. Till exempel i relation till vem man anställer eller vilka utvecklingsmöjligheter som ges på den arbetsplats man är anställd på. Att det som företag helt enkelt i övergångsfasen blir enklare och tryggare att välja de som håller sig från den digitala arenan. De som t.ex. inte bloggar eller lägger upp bilder från sitt privata liv.
Idag fick vi ett exempel på att man kan avskedas för det man skriver på sin privata blogg. Procter & Gambler säger ju idag upp Axel Bringéus efter att Resumé uppmärksammat dem om hans blogg vilket ledde till att de igår sa att de skulle titta närmare på det hela Och idag är alltså Bringéus uppsagd. Axel Bringéus kommenterar uppsägningen här och här lär enligt Resumé ställa upp för intervju i Resumé TV8 studio.
Skrämmande och intressant.
Vad visar detta då? Jo en hel del.
- Avsaknad av transparens hos amerikanska företag
En del handlar förstås om amerikanska företags välfriserade yta. Har man någonsin varit i närheten av amerikansk företagskultur är det snarare ett under att Bringéus ens anställdes…vägen till transparens är enorm för att inte säga en utopi för globala amerikanskägda företag.
- Bloggens roll och utveckling
Jag tror det här kan bli en skröna bland oss som arbetar med sociala medier och dess möjligheter. En groda man kan referera till som ett klassiskt exempel på krockarna mellan det gamla och nya. Självklart borde P&G haft koll på den anställdes privata blogg. De har väl säkerligen som alla andra googlat på honom innan han anställdes… Att som arbetsgivare välja att följa ett kvällstidningsliknande journalistdrev är anmärkningsvärt. Allt kan inte skyllas på att det är ett amerikanskt företag. Det handlar också om att se på det som står i bloggen med analoga värderingar. Och bli livrädd. Bloggen har ryckts ur sitt privata sammanhang. Oavsett vilka dumheter eller dåliga bakvänd ironi som fanns där.
Resumé kan ju ha en guldgruva till artikelflöde framför sig nu. Reklam- och pr-branschen är fulla av människor med extremt personliga bloggar. Det går att hitta mycket liknande underlag för uppsägningar om man så vill…måtte företag ha mer ryggrad än vad P&G valde att ha här.
I bloggosfären kommenterades det så här igår av Deepedition och idag när uppsägningen är ett faktum så här. Niclas Strandh, planner och delägare på Heimer & Company har säkerligen både en och annan gång själv fått försvara innehållet på sin blogg för sina kompanjoner och varit med från början av bloggandets utveckling och kommer förhoppningsvis med en mer djuplodad analys med detta som utgångspunkt. Det finns en hel del att reflektera över bloggens utveckling här.
- Employment Branding och bloggandet
Att ha koll på vilka visioner och värderingar som styr företaget och om jag ställer mig bakom dem är väl grundregel 1 för både anställd och arbetsgivare. Hur transparenta vi än är, den dagen jag tycker JMW är ett uselt företag borde jag snarare gå än att blogga om det, det är mitt personliga förhållningssätt till det hela. Men det är också satt i relation till att jag valde JMW för att våra visioner och värderingar matchar varandra. Med det som utgångspunkt kan varje anställd blogga hur mycket som helst och kontrollen över varumärket släppas utan minsta oro för varje arbetsgivare (kontrollen finns ju ändå inte).
- Summerat:
Sånt här kommer vi att få se många exempel på om vi inte tar tag i det nu. Det handlar om yttrandefrihet, transparens och mod att se att visionsfyllda medarbetare bygger och stärker det egna varumärket som arbetsgivare. Modet att våga låta medarbetarna ha fler än en dimension. Sen är förstås privatbloggande på sin arbetstid inte acceptabelt eller något man som anställd bör ägna sig åt. Undrar dock om den grejen ens var sann i Bringéus fall utan kanske mest ”skryt” för jag tror inget större företags it-avdelning skulle låta en anställd ägna 7 av arbetsdagens 8 timmar åt bloggande….utan att någon skulle reagera…
Varje företag måste hur som helst med denna händelse i åtanke diskutera var gränsen går mellan privat och personlig för dem och kommunicera det till sina anställda. Gå igenom sin bloggpolicy. Ställa sig en hel del frågor som var går gränsen för vad man skriva för att det kanske t.o.m skrämmer kunder? Var går gränserna för vad man kan och inte kan skriva om på en företagsblogg? Kan man diskutera vad som är ok och inte ok att skriva om på en privat blogg? Det här måste varje anställd och varje företag fundera över.
/Brit Stakston
P.S.
Resumé valde att vinkla som man gjorde, hittade, som de tyckte ”tveksamheter” om Bringéus, som lyftes ur sitt sammanhang och publicerade det. Idag när det fått den konsekvens som de kanske önskade från början skriver Claes de Faire att ”Jag tror att den som vågar anställa Axel Bringéus under dagen gör ett kap”. Som en anonym kommenterare skriver ”Resumé slår ihjäl och kramar med samma entusiasm”…ja sannerligen…
P.S. 2 Uppdatering: läs gärna Annika Lidnes postning här.
P.S. 3 Uppdatering: läs mer om Employer Branding med utgångspunkt från denna händelse hos Researcher.
Martin säger
Som vanligt klokt och läsvärt kring företagens möte med sociala medier, så här nio (!) år efter publiceringen av Cluetrain-manifestet.
Tre korta kommentarer dock. För det första tycker jag att du använder en alldeles för bred pensel i din generalisering kring amerikanska företag. Robert Scoble erbjöd transparens långt före någon ens lyfte diskussionen i Sverige och det finns amerikanska storföretag som praktiserar en syn på sociala medier som snarare inspirerar än avskräcker.
För det andra tycker jag att privatbloggande känns som ett allt mer trubbigt begrepp. Var drar vi gränsen i dag, när vi i ökande utsträckning bloggar om sådant vi jobbar med? Finns det något skäl att göra det? Kanske, om vi talar i termer av att ”blogga på arbetstid”. Men hur 2008 och pro-sociala media är det att resonera så? Vad hände med sociala medier som utvecklande för såväl enskilda medarbetare som företagen? Med den flexibilitet avseende arbetstidens förläggning under dygnet som väldigt många har kan man på sin höjd tala om ”bloggande som leder till att ordinarie arbetsuppgifter eftersätts”. Det var kanske så du menade, och i så fall erkänner jag mig ödmjukt skyldigt till grovt hårklyveri :-)
För det tredje förtjänar rådet i ditt avslutande stycke ett stort ”Hear! Hear!”. Men det tål att understrykas att detta i grunden inte handlar om eventuellt bloggande eller andra sociala medieaktiviteter. Vi representerar alla i olika grad de företag eller organisationer vi arbetar för. Hur vi hanterar det bör vi återkomma till ofta, inte bara när vi anställs.
Martin
Brit Stakston säger
@martin
Tack för dina kommentarer! Och ja visst är intressant att allt händer nu…9 år senare :)
”För det första tycker jag att du använder en alldeles för bred pensel i din generalisering kring amerikanska företag….”
Ja till viss del kan jag hålla med om en bred pensel, visst absolut har mycket av det som berör sociala medier och företagandet tagit stora steg i USA men generellt kan man säga att en ”Bringéusbloggande” anställd aldrig skulle förekomma…det är mycket yta och fernissa, där är transparens mest allt det som är bra, sånt som bär framgångskulturer…svenska företag med amerikanska huvudägare kämpar ofta med transparens i Sverige idag…och den riktigt spännande fråga är ju att tänka sig vilka andra företag som på 24 timmar avskedat någon på det sättet…
Apropå din andra kommentar om privatbloggande: Min formulering handlande också om att det finns en hel del människor på stora svenska företag som inte ens får använda Facebook yet alone blogga idag….privatbloggande är förstås ett luddigt begrepp för t.ex. en sån som mig …jag bloggar för mitt arbete och kan göra det vilken tid på dygnet som inspirationen finns…men jag skulle verkligen inte kalla det privatbloggande för jag skriver inte privat alls…knappt personligt ibland ;) även om jag försöker. Men visst suddas gränserna ut här…absolut. Och som du skrev ”bloggande som gör att de ordinarie arbetstiderna eftersätts” för det var väl så att Bringéus i någon postning skrev om att han bloggade 7 av dagens 8 arbetstimmar…eftersom hans blogg inte ens var känd av P&G är ju detta verkligen långt ifrån hans ordinarie arbetsuppgifter – hur utvecklande han än upplevde det själv men det finns det ju en mängd saker man gör som inte arbetsgivaren är involverad i….
”Vi representerar alla i olika grad de företag eller organisationer vi arbetar för. Hur vi hanterar det bör vi återkomma till ofta, inte bara när vi anställs.”
Absolut!