#ursulagate maler vidare och visst har Federleys transparens skyddat honom när valårsdrevet fortsatt jaga och nafsa honom i hälarna. Övertygad om att varenda minut av hans tid i riksdagen har granskats under veckan i jakten på sensationer. En lyxmutresa med ekivoka detaljer har varit huvudtemat men den tidigare öppenheten runt Federleys livsstil har definitivt haft effekten att de snaskigaste delarna av historierna som hittats inte har kunnat bita sig fast. Trots en undertext som viskar HBT-fördomar har skandalhistorierna varit svåra att bygga när allt redan varit känt. Nikke Lindqvist har summerat just det faktumet bäst i det legendariska ordspråket:
Man kan inte dra ner brallorna på någon som redan står och gör helikoptern.
Det har varit intressant att se hur det istället ofta i debatten kommit att handla om två angelägna frågor:
- Trovärdighet och vikten av öppenhet för en politiker om vilka övriga uppdrag man har.
- Rätten att inte vara som alla andra eftersom vi alla är olika
Jag funderar dagligdags över just transparens och uppmanar ofta min omgivning att våga vara mer transparenta. Privat såväl som i relation till uppdragsgivare. Vilket inte innebär att man berättar allt. Affärshemligheter finns. Hänsyn måste tas. Transparens utmanar som 17. Men det skapar också trygghet. Det är också en av de viktigaste aspekterna i all kommunikation. Med eller utan internet. Transparensen har alltid varit viktig för framgångsrik kommunikation. Men den prövas än mer i de sociala medierna eftersom mediet är snabbt och det är möjligt att ta del av många perspektiv omedelbart.
Transparens är ett förhållningssätt som i alla relationer privata som yrkesmässiga skapar förutsättningar för en mer jämbördig relation. Det ger möjligheter att själv värdera och ta ställning. Det är det enklaste sättet att leva sitt liv och agera som företag. Att kunna stå för varje val man gör. Även de mer korkade. Med alla kort på bordet kommer spelet bli mer jämlikt. Vi människor är komplexa och förstår komplexa handlingar. Vi förstår varandra och våra värderingsgrunder mer när vi slutar spela helt olika roller i privat- och i yrkeslivet. Det sker en kollektiv tydlig gränsförflyttning här som vi alla märkt av, även om det än är olika hur långt vi på individnivå förflyttat gränserna. Nätets möjlighet att bära all vår kommunikation – från dåtid till nutid utmanar oss att vara rakryggade och förklarande.
En kommentar som fått mig att fundera ett extra varv runt detta var en mustigt nästan kvällstidningsillustrerad postning med rubriken ”Federley – politisk kung över sociala medier” där Simon Sundén säger:
Fredrick Federley kan klara sig undan det mesta genom att agera enligt en viktig princip; är du ärlig kan du i princip säga och göra vad fan som helst!
Citatet gör mig fundersam dels på grund av min tro på styrkan i öppenhet dels för att transparens inte är synonymt med radical honesty. Det finns något i den ansatsen som tar udden av det starka och vackra med transparens. Jag förstår skeptiker som skakar på huvudet över lovorden för öppenheten. Självklart kommer man inte undan allt genom att vara öppen om det. Transparens kan vara ett fantastiskt skydd mot översitteri, fördomar och hot. Transparens bygger murar mot skitsnack, kvällstidningsvinklingar och bedrägerier. Transparens gör att man äger sin egen historia och inte släpper makten över den till någon annan. Men det skyddar oss inte om vi begått brott eller är totalt omdömeslösa. Transparens är inte att medvetet begå dumheter och olagligheter för att sedan tro att man kan komma undan dem bara genom att berätta om dem. Transparens handlar så mycket om trovärdighet och ansvar inte alls om ansvarslöshet och manipulering där sanningssägandet blir ett redskap för att komma undan.
Det Fredrick Federley har gjort är att han varit en mångdimensionell människa även som politiker – och då syftar jag inte enbart på de ca 10 gånger han klätt ut sig till Ursula. Utan hur han varit modig genom stora delar av sin politiska karriär i en maktstruktur som fortfarande till stor del har extremt väldefinierade spelregler. En dag kommer det bli intressant att höra hur allt egentligen gått till internt inom Centerpartiet bland annat runt partiets gemensamma beslut vs den egna profileringen runt FRA-frågan.
Det mångdimensionella hos människan är inte enbart relaterat till 2000-talet utan är ett förhållningssätt som länge funnits för var och en av oss att välja som riktlinje. Vi är individualister men vi är också extremt socialt nätverkande individer som ständigt söker andra med gemensamma värderingar. Det sätt vi utvecklar tjänster på nätet möjliggör till snabbare gemensamma förflyttningar när det sker värderingsförändringar i samhället och vi kan uttrycka dem oberoende av tid och plats. Gamla strukturer prövas. Det är där någonstans i det pusslet som händelserna i #ursulagate blir intressanta. Plus det faktum att det snart är dags för val, jag säger ju att valrörelsen 2010 blir galen.
/Brit Stakston
Här summerar Federley själv det som hänt hittills.
Transparens är något jag funderar mycket över också, det är väldigt intressant att se hur det håller på att utvecklas.
Transparensen ökar även mot en del personers vilja vilket leder till en del konstiga situationer.
Transparens låter oss komma undan med att vara ”mänskliga” och fela ibland istället för att det blåser upp i medierna.
tack för en fantastiskt intressant text, som jag inte kunde sluta läsa, och som jag kommer att fundera på länge! Hur definierar du tex ordet? Hur öppen ska man vara för att kallas transparent? F är ju tex bara transparent med det som är spännande och kontroversiellt, efter vad jag förstår, även om jag bara är flyktigt insatt. Kan man vara transparent fläckvis? Kan man vara transparent utan att vara privat? Vänliga hälsningar Katinka