På påskdagen kan det vara relevant att tänka igenom moment i ens eget liv som krävt en slags uppståndelse, ett återuppvaknande för att gå vidare. Har ju skrivit om helger som tid för reflektion förr. Ibland får man faktiskt ge de i sin närhet som betyder något lite cred. Här denna påsksöndag får JMW lite cred av mig igen.
Det senaste dryga halvåret har varit intensivt för mig personligen och även för JMW som byrå. Privata funderingar samt höga krav på mig själv i min yrkesroll har utmanat mig på ett positivt sätt. Mitt fritidsintresse råkar också vara sånt som rör och för mitt arbete framåt. Nyfiken på allt som har att göra med kommunikation och då särskilt det som rör kommunikation 2.0. Så gränserna mellan jobb och fritid känns inte relevanta att dra upp.
Sen har både JMW och jag personligen också haft lyckan att få extremt mycket positiv feedback på sista tiden. Kan använda Elias Betinakis postning som exempel där han skriver apropå ett svenskt dreamteam för webb 2.0:
”Ûber bloggers: De som populariserar de stora begreppen, gör det obegripliga begripligt, och vet hur man får digital spridning på sina ideer över bloggosfären. [svenska exempel, Brit Stakston, Dan Landin, Niclas Strandh]”
Galet roligt att läsa. Klart man blir glad och stolt men värt att påpeka är ju att allt det där inte sker på en isolerad ö. Visst jag är hyfsat duktig på att vara pedagogisk, få folk att mötas i nya sammanhang och skapa nya saker tillsammans. Men grejen är ju det vi gör tillsammans, det är då det händer. Den där spännande utvecklingen som får människor att tillsammans ta saker framåt. Men det är ju inte mig det handlar om då. Det är ju vår gemensamma förmåga att göra större saker tillsammans. Att våga dela kunskap.
Det där sker ofta på JMW och i spännande konstellationer byråer, entreprenörer och kunder emellan. Med bara lite gnistor poppar saker upp, en efter en i ett ständigt flöde. Idéer, projekt, möjligheter och kunder. 2008 med sociala medier som ett kitt har betytt otroligt mycket för att föra saker framåt och gestalta vad som hänt inom kommunikationsområdet för företagens marknadskommunikation under 2000-talet.
Inspiration får jag bland annat i mitt arbete av kunder vars spännande uppdrag innebär att det mesta man arbetat med tidigare bidrar till resultaten. Det är nog det allra bästa med jobbet som kommunikationskonsult att alla erfarenheter kommer till användning. Från minsta lilla sommarjobb till allt annat man gjort.
De personliga erfarenheterna har också sin relevans och yrkeskunskapen byggs vidare även av dessa. Både de bra och de mindre bra val man gjort personligen också. För fyra år sedan ägnades hela min påskhelg åt olika inbokade möten med ett tiotal engelska polischefer i jakten på en av Europas största bedragare (en f.d. pojkvän). En händelse som det tog sig 2 år att sig ur och krävde ett återuppvaknande. Det största med den historien idag är att även den händelsen är en så oerhört viktig del för hur duktig jag är som kommunikationskonsult idag. Inte bara för den direkta egna erfarenheterna av krishantering, transparens, medierelationer och annat utan för att min kommunikativa förmåga verkligen ställdes på sin spets där. Och definitivt knyter an till det där om vad man tillsammans kan åstadkomma om man vågar se utanför de givna ramarna och rollfördelningarna.
Vid sidan av det dagliga arbetet med kunder så är sedan mötet med andra inom min bransch extremt utvecklande. Det är till exempel hela den bubbla som finns runt sociala medier idag med några särskilt starkt lysande stjärnor vars klokskap och nytänkande är extra inspirerande. Vi behöver alla tillsammans över och inom branschgränser bolla idéer och foga samman våra olika pusselbitar.
Men nu till den viktigaste förutsättningen till allt detta dagligdags: Björn Mellstrand som vd för JMW och hans visioner för byrån. Insåg i helgen att JMW är ta mig sjutton unikt : -) Den förmåga vi har att agera snabbt på kommunikativa utmaningar är en sån styrka för en kommunikationsbyrå som befinner sig mitt i ett paradimgskifte. Allt möjliggjort tack vare Björns personliga vision för JMW. Den nyfikenhet han har och som förmedlas till oss som jobbar på JMW ger oss både mandat och mod att tänka nytt, vara nyfikna och vilja att prestera vårt yttersta.
Allt med utgångspunkt från att det är tillsammans vi är smarta. Inte enskilt. Det är därför kommunikation 2.0 är så spännande. För det bygger precis på det. Konversation, förmågan att lyssna och modet att släppa kontrollen ibland.
/Brit Stakston
P.S
Björn är bortrest över påsk och har därmed inte godkänt denna postning. Efter de resor jag gjort och gör har jag landat i att livet är alldeles för kort för att vi inte ska vara bättre på att tala om när saker är bra och vad man uppskattar. Vi glömmer ofta bort det i den vanliga vardagsstressen så jag passar på nu, när han inte behöver ta ställning till om vi ska publicera dessa rader om JMW eller ej :)
Härligt att läsa ditt inlägg. Och jag tycker du kommer undan med ”skrytet” eftersom ditt engagemang är äkta. :)
Jag tror också mycket på samarbete mellan gränserna, något som blivit väldigt tydligt för mig själv när jag vandrat från gräsrotsbloggare till ”überbloggare” över till journalist och redaktör. Men samtidigt fortsatt agera i de tidigare rollerna. Jag ser flera sidor av samma mynt och tycker att andra också borde kunna göra det. :)
Skön fortsättning på det lilla av påsken som är kvar!
Hej Bisonfredrik, eller hur? ;) tänkte mest att du skulle kräkas över att ingå i bubblan som betyder mycket ;) men det är verkligen menat alldeles på riktigt det här ryggdunkandet…med väldigt sjuka familjemedlemmar runt mig och när tider för reflektion finns så finns det all anledning ibland att både bli stolt över eget arbete och ge feedback till andra :) hoppas du haft en fin påsk!