I New York Times häromveckan finns en artikel om hur framgångsrikt Nike använder sig av sociala medier. Med communityn, Nikeplus erbjuds användarna väl anpassade verktyg och sedan kliver Nike åt sidan och låter interaktionen börja.
På Nikeplus får den löparintresserade en mängd relevanta mervärden. Till exempel erbjuds i samarbete med Apple´s iPod möjligheten att ta tid på sina löparrundor, tävla mot vännerna, ladda ner sina framgångar eller bara hålla koll på vännernas resultat. Med passionen för löparidrotten som gemensam utgångspunkt möts användare och interagerar på en plattform där Nike är värd. Att bjuda på relevanta upplevelser och tjänster leder till succé.
Enligt Advertising Age minskar Nike stadigt sin budget för traditionell marknadsföring till 33% (från 55% för 10 år sedan).
”We´re not in the business of keeping the media alive”
“We´re in the business of connecting with consumer”,
kommenterar Trevor Edwars (corporate vice president for global brand and category management) utvecklingen från traditionell marknadsföring till valet av mer interagerande kanaler.
I artikeln dras också paralleller till hur Nike redan på 70-talet växte genom ”word-of-foot-marketing”. Det är ju också allmänt känt att Nike tidigt visade reklamkampanjer exklusivt på olika sociala medier, t.ex. deras omtalade video med Ronaldinho på YouTube. http://www.youtube.com/watch.php?v=aRHk8ol0vTw.
Intressant att jämföra med till exempel Adidas som endast väljer att finnas på andra etablerade sociala medier istället för att skapa ett forum för interaktion själva. Ett vägval att föredra om man inte vågar eller kan gå hela vägen och släppa kontrollen. Funktioner som inte upplevs som relevanta eller innehåll upplevs som styrt och inte genuint användargenererat leder bara till bakslag.
Jämförelsen visar att sociala medier innebär en svår balansgång. Självklart är arenan öppen för fler än Nike och framför allt även för företag med mindre marknadsföringsbudget än vad Nike har. Väntar med spänning på några riktigt bra svenska exempel . . .
Brit
[…] Företagen stod dock mest på tröskeln till Facebook och kikade mest in och funderade över vad allt det här egentligen skulle betyda för dem. När de så kallade sociala annonserna dök upp börjadet man allt mer förstå att det skulle finnas mekanismer där rekommendationerna strukturerat skulle kunna användas till företagets fördel. Ett exempel på ett företag som var tidig med att använda sig av Facebook var Glocalnet som provade att ha delar av kundtjänsten där. Internationella exempel började dyka upp som visade att t.ex. företag som Nike med sitt Nikeplus minskade sin budget för traditionella medier till förmån för sociala medier. […]