Intressant artikel av Tobias Brandel i SvD om den utveckling vi ser där Twitter fått såpass stort genomslag att allt fler makthavare använder det. Här ges insyn under överläggningar, ett land styrs från sjukbädden eller att twitter används som mer officiell kanal administrerad av en stab under t.ex. större händelser som Obamas State of the union-tal. I Sverige är vi vana med att vår utrikesminister kommenterar utrikespolitik i realtid. Igår fördömde Bildt snabbt Norkoreas kärnvapentest och vi minns alla när han 12 timmar före den officiella bekräftelsen av Reinfeldt på twitter berättar att självmordsbombaren på Drottninggatan i Stockholm var ett misslyckat terroristdåd vilket förstås plockade upp av internationell press. Detta fick han sedan kritik för och kommenterar det på twitter med: ”Twitter is part of the open diplomacy that is a part of the modern world. Not everyone likes it. Some didn’t like the Internet either. Or the steam engine… ”
Öppenhet?
Är det här ett fantatiskt bevis på öppenhet. Är det här vad grundarna till Twitter menar när de talar om att Twitter är en seger för mänskligheten? Nja…det är nog mest så att det är ett maktmedel där människor med makt får ännu större makt när de själva helt och hållet kan styra sin mediebild. De bestämmer vilka delar ur en förhandling de väljer att dela och vad som ska förmedlas. Det är verkligen lika mycket en iscensatt öppenhet som en unik insyn i realtid.
Den förföriskt snabba direktkanalen som twitter är för opinionsbildning och uppmärksamhet lockar onekligen. Twitter har blivit allt mer dominerande som huvudkanal trots att bloggen har en klar fördel gentemot den flyktighet som finns i twitter och facebookstatusar.Det är lätt hänt när man får direktrespons att strunta i det långsiktiga sökresultatet runt nyckelfrågor genom att blogga å andra sidan om twitter nu konstant ger medieutrymmer bidrar ju det också till de digitala fotavtrycken.
Alla ambassader på twitter
I regeringspolitikens utrikespolitiska deklaration häromdagen berättades det om fler aspekter i den nya digitala diplomatin och ambitionen med att alla ambassader ska finnas på twitter och Facebook. Funderar på vilka målen för detta är och om den öppenhet vi ”kräver” här säkerligen är svår att matcha mot den öppenhet som accepteras i vissa länder. Blir också nyfiken på vem som ska twittra och facebooka och tänker på de ambassadörer jag mött och deras ambivalens över digitaliserad kommunikation.
Frågan är också vilka man tror kommer använda sig av de här kanalerna i de regioner i världen där yttrandefriheten är begränsad. I dagens SvD finns en artikel som visar på perspektiv av öppenhet. Den handlar om hur människorättsaktivister förföljs, misshandlas och fängslas i Vietnam. Bloggar och medborgarjournalister har varit ett sätt för vietnameser att få oberoende nyhetsrapportering och blivit en bas för proteströrelsen. Den rapport människorättsorganisationen FIDH har tagit fram visar de hårda villkoren för internetaktivister och frågan är vilken betydelse den svenska digitala diplomatins nya verktyg kan ha i länder som Vietnam.
/Brit Stakston
Det här är inlägg 23 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar.
[…] alls behöver handla om företrädesvis dialog utan om använda egna publiceringsplattformar som förstärker den position han har. Det är alltså en […]