Aldrig har vi haft en sådan bred och konstruktiv debatt om näthat. En debatt som engagerar alla. En förståselse för att vi kan inte backa längre. En insikt om att hatet tar sig särskilda uttryck på nätet. Orsakerna är mångfacetterade. Men det är på nätet det blir synligt för oss alla.
Efter det senaste årets allt starkare fokus på näthatet exploderade verkligen frustrationen inför denna oroande del av nätuvecklingen efter veckans Uppdrag Granskning. Själv har jag pendlat mellan hopp och förtvivlan efter sändningen. Hopp över den breda engagerade debatten och de många oerhört modiga rösterna. Förtvivlan över att det är så stort och egentligen handlar om alldeles för stora strukturella problem. Journalisten Malin Nävelsö skrev starkt om alla de där dropparna av hat som till slut blir en flod som svämmar över och hur de var och en av dem bär på ”ett genomgående mönster av hatretorik och mobbarideal.”
Om näthatet nu kan tas på. Låt oss då göra det.
Inser plötsligt att veckans debatt öppnar dörrar till en möjlig förändringsprocess. Det kommer självklart att ta tid men vi har ju redan börjat nu. Den här debatten är ett uttryck för vår samtid och är en vändningspunkt. Om vi använder den till det. Och tar vårt ansvar.
En positiv tanke slog mig nämligen i kölvattnet av den smått absurda metadiskussionen om det överhuvudtaget är korrekt eller inte att tala om ett näthat. Något som berör ska alltså tas ifrån människor, en kraft och vilja att förändra ska förminskas för att vi använder fel ord….när det dessutom de facto finns näthat.
Ingen förändring kan ske om vi inte förstår var den andre befinner sig (fritt efter Kirkegaard). Näthatet som gemenskap utgångspunkt når ut till de som vill förändra och kan i förlängningen nå ut till det som är grunden till problemen. Näthatet upplevs av många som gripbart. Låt oss då använda denna gripbarhet som en ingång. Vi kan då greppa näthatet hårt, kväva det och stampa ner det i marken.
Samtidigt som den kampen sker kommer vi då att i arbetet med detta kunna lyfta fram alla de andra strukturella problemen i ljuset. För på många sätt är näthatet absolut mest en digital återspegling av en mängd andra problem. Men det är just den här gestaltningen av problemen som gör det akut (och möjligt) att lösa dem. För om vi vill förändra näthatsklimatet så adresserar vi därmed de andra problemen också. Åtminstone öpppar vi dörrar till detta. För att om vi pratar om varför hat uttrycks på nätet så blir det samtalsbärare för saker som berör de strukturella övergripande frågorna.
Vi kommer när vi grottar i det som vräkts ut på nätet att beröra frågor om t.ex. makt, utanförskap, innanförskap, genus och fördomar. När vi lyfter upp detta till ytan och tillsammans pratar om orsakerna till de hot och kränkningar som finns på nätet tar vi första stegen mot de strukturella orsakerna till dem. Vi kanske inte når de som är mest aktiva just nu. Men vi förhindrar att det fortsätter. Vi bryter ett mönster.
Så vad tycker du är viktigast att göra NU? Samma fråga ställde jag på twitter, här är några svar som kom:
- Jag visade programmet för två av mina klasser (NTI-gymnasiet i Luleå). Diskussionerna efteråt är viktiga: Britta Hermansson
- Fortsätta berätta historien om Jessi Slaughter. Och skriva mer om hur det mest brutala näthatet kan se ut: Björn Ehrnberg
- Jag visade programmet för två av mina klasser (NTI-gymnasiet i Luleå). Diskussionerna efteråt är viktiga: Karin Nygårds
- Jag vill se folkbildningssatsning kring Leopards nya bok om detta: Thor Rutgersson
- Hata ALDRIG. inte heller den som hatar: Tobias N
- Arbeta i skolan med bilden av kvinnor samt sexualiserat våld! #näthat: Cecilia Elmqvist
- Utmana oss! Bra. Jag tänker att elever måste få kunskap om. Hela tiden kunskap om. Och i. Och om mottagarens känslor: Anne-Marie Körling
- Kvalitetsdag om 2 veckor. Mina 3or får skriva exempel på sånt man säger men egentligen inte menar. Diskussioner kring det. Varför. Hur motverkar vi: Ann Hultman Jakobsson
- Pratade med mina elever i år 4 om vad det är som gör att man gör andra illa. Kom fram till att rädsla ligger bakom. #näthat: Karin Nygårds
- Läser Bilbo med 3or som gör text-världen kopplingar, troll förstenas i solljus, alltså bra att lyfta ut i ljuset: M-L Engstrand
- Mitt nästa steg var ett beslut, sluta vara tyst. Vad vi ska göra åt
#näthatet tillsammans funderar jag på efter#granskning: Donna Carlsson
Berätta vad du vill göra!
Låt oss använda den kraft som finns just nu. Det finns en öppning för förändring. Verkligen glädjande att skolor redan dagen efter sändningen avsatte tid för att se på inslaget med eleverna och samtala om det inträffade.
Exakt så kan vi ta ansvar. Arbeta vidare. Synliggöra.
Berätta hur du tänkt, vad kommer du att göra mot näthatet nu? Som vän, förälder, lärare, elev, arbetskamrat. Ja helt enkelt som människa, vad vill du göra, vad kan du göra, hur tänker du? Berätta!
/Brit Stakston
Det här är inlägg 18 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar.
Anna Hass säger
Jag kommer att arbeta tillsammans med skolan – till att börja med den där mina barn går – för att alla barn ska få lära sig empati och sunda värderingar, så att alla säger ifrån om man ser eller hör något elakt.
Jag kommer också att fortsätta arbeta med att få människor att fundera mer över den andra personens/gruppens situation, både i privata diskussioner och professionellt i mitt arbete som språkkonsult, där jag bland annat jobbar med myndigheter när de skriver till medborgare.
Jag har till sist även skrivit två inlägg i min blogg om hur jag tycker att vi kan bemöta hatare konstruktivt. I det ena hävdar jag att man ska se på varje hatare – och varje människa – med samma förståelse som man ser på ett barn. Vi behöver alla kramar, bekräftelse, inkludering och självklart även tydliga gränser. Välkommen dit också.