Vilken vecka för biblioteken! Mer pengar till biblioteken och en rykande färsk omvärldsanalys som förhoppningsvis kan vara till hjälp för att prioritera vad pengarna ska gå till. Och mycket intressanta siffror i en ny studie av Pew Internet Studies där biblioteken får störst förtroende som källa till information.
Biblioteken har i veckan tilldelats två stöd, ett ekonomiskt stöd för ett kompetenslyft på 25 mkr för de kommande tre åren ”för ökad digital kompetens och att stärka förmågan till källkritik”. Dessutom ett stöd på 250 mkr årligen fram till 2020 för att kunna ”öka utbudet och tillgängligheten till biblioteksverksamhet i hela landet”.
Glädjande för oss som är övertygade om att biblioteken har en allt större roll att fylla för att säkerställa det demokratiska samhällets utveckling.
Bibliotekens uppgift enligt 2§ i Bibliotekslagen:
Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning.
I min omvärldsanalys slår jag fast att detta uppdrag kan inte biblioteken leverera på om man inte gör ett kraftigt digitalt omtag. Detta arbete måste inkludera ett adresserande av digitaliseringens mer dystopiska perspektiv också och har därför valt titeln ”Från sagor till cyberpunk” på min omvärldsanalys.
Mitt kapitel kanske har sin främsta styrka i att det kan ge argument när omvärlden ifrågasätter bibliotekens roll. För det gör man och kommer man att göra utanför kultursektorn och dess akademiska filterbubbla där bibliotekens roll inte alls är lika given i en digitaliserad samtid. Gå till närmaste start-up-hub och säg att biblioteken är en resurs i utvecklingen av ett digitaliserat samhälle…de skulle i bästa fall se det som lite gulligt mossiga perspektiv och eventuellt ge tummen upp för digitala delaktighetsprojekt på ABC-nivå. Men de skulle inte själva se biblioteken eller ens de databaser och det globala nätverk biblioteken har som en resurs.
Ett tydligt exempel fick jag redan dagen efter presentationen av omvärldsanalysen då jag var på Gather-festivalen, en ny arena med fokus på digitalisering och innovation. På scen fanns bland annat Gerard Ryle, en av journalisterna involverad i det välkända stora grävet ”Panamapapers”. I en frågestund efteråt om journalistikens villkor idag och behov av fakta och kunskap görs en mycket samtidstypisk referens till biblioteken. En kort återblick till bibliotekens roll under hans egen uppväxt och över till hur de är uträknade idag – han sa till och med att biblioteken inte finns längre. Med hans irländsk-australiensiska bakgrund och idag verksam i Washington, USA är det oklart exakt veta vilket land han menade. Men det är så här det ser ut. Lite allmän biblioteksbashing baserad på hur man själv har räknat ut biblioteken utan en riktigt uppdaterad bild av vad biblioteken gör och utan att se att de problem man pratar om bland annat kan avhjälpas tack vare den infrastruktur för demokrati som biblioteken är.
Så hur blir då bibliotekens framtid ut om några år? Dyster om jag får gissa utan att för den skull vilja förstöra veckans glädjeyra.
Men biblioteken kan med hjälp av detta tillskott starta den nödvändiga utvecklingsresan. Läser man mitt kapitel kommer man också bli sorgligt påmind om hur många digitala satsningar och fina ord om behovet av informationskunnighet som sagts genom åren. Alla dessa medel som lagts ner på utredningar efter utredningar om medier, skolutveckling, demokrati, medborgare och nu bibliotek. Dessutom en mängd olika kommittér och digitaliseringsråd av alla de slag.
Å ena sidan blir man lamslagen av tanken på att vi inte kommit längre när allt varit så uppenbart länge. Å andra sidan blir man påmind om att det finns mycket man kan lära av det som gjort hittills. Behovet av ett större digitalt omtag hos biblioteken har blivit tydligt det senaste året. Då syftar jag inte på att källkritik eller spridning av fejknyheter är det största problemet att lösa. Detta är såväl hygienfaktorer som barnsjukdomar och jag har mycket medvetet inte lagt ut texten om detta i min text.
Det är den större frågan om digitaliseringens påverkan på det demokratiska samhällets utveckling som måste stå i fokus för bibliotekens kommande utvecklingsarbete.
Biblioteken ska sträva efter att bli den arena där man säkerställer demokratins utveckling i en digital samtid. Där man värnar om ett fritt internet utanför enskilda aktörers särintressen och där medborgare får hjälp att förstå synliga såväl som osynliga påverkansmöjligheter och allt annat av den mer bekymmersamma utvecklingen av internet.
Med titeln från sagor till cyberpunk vill jag adressera en problematik som hindrar bibliotekens utvecklingsarbete. Sagoreferensen handlar om den kärlek många har till biblioteken som ett rum för sagoläsande där magin runt språket och litteraturen ofta förtjänstfullt väckts. Men det är en känsla av sentimentalitet som kommer att hindra utveckling och sitter i såväl väggarna som i hjärtat. Troligen till och med hos några av de som valt denna yrkesbana, ännu mer troligt hos de som ska fatta beslut om bibliotekens verksamhet och definitivt hos den stora breda allmänheten. Biblioteken älskas, med andra ord, lätt ihjäl. Detta är exakt samma problematik som all skolutveckling brottas med. Alla har sin egen självupplevda bild ganska fast cementerad av vad ett bibliotek är. Detta kommer vara utmanande för biblioteken om de ska kunna ta ett kliv fram som digitala kompetenscenter med större ambitioner än att hjälpa till med bank-ID eller en digital första hjälp.
Biblioteken har ett gigantiskt positionsförflyttningsarbete framför sig för att matcha medborgarnas kompetensbehov för att fullt ut kunna delta i ett digitaliserat samhälle. Biblioteken ska inte bara rikta in sig på de som ska ta ett första kliv ut på nätet utan de ska vara ett relevant bollplank även för de av medborgarna som redan är digitala kunniga. När jag ser på den här intervjun med xxx sjukhusbibliotekarie så beskriver hon den hjälp de ger läkare och övriga inom vården. Det är exakt den rollen som biblioteken ska ha. Ett smart bollplank även för den mest teknikvana men där bibliotekariens förmågor att peka på källor kan ge helt nya perspektiv. Man hittar själv men det finns ett värde i det bibliotekarien gör.
Jag har arbetat med internet så länge det funnits och har med glädje följt utvecklingen steg för steg. Idag har 93% av svenskarna tillgång till internet. Och jag är i grunden extremt optimistisk för vad det här gör med oss människor.
Hur det har påverkat samhällsutvecklingen och hur det kommer att påverka samhällsutvecklingen. Jag tror att det är något rejält bra för samhällsutvecklingen med att vi människor kan koppla oss samman med varandra. Helt oberoende av plats, tid och om vi så vill utanför sammanhang som getts oss utan att vi kunnat påverka det. Vare sig det handlar om klass eller nationalitet. Det är en styrka att med sådan lätthet gå utanför sina förutbestämda ramar. Det går att hitta en ny flock eller hitta ännu en flock att tillhöra. Och tillsammans bygga något nytt.
Internet gör saker med mänskligheten i stort som vi ännu inte fullt ut sett eller förstått vidden av.
Det vi vet är att användandet av internet ger en upplevd högre grad av självbestämmande. Ju mer man använder nätet desto mer delaktig i samhället känner man sig. Här blir det ju tydligt vilket tungt ansvar som ligger på biblioteken och kan kopplas direkt tillbaka till uppdraget om att verka för det demokratiska samhällets utveckling.
Vi vet också att människor tack vare nätet mycket lättare kan utveckla det man behöver, med hjälp av varandra. Man kan gå från idé till verklighet på nolltid. Snabbhet blir det särskiljande nyckelordet om vi vill jämföra nuet med dåtiden. Och att detta helt har förändrat hur man samarbetar, producerar, konsumerar, betalar, lär sig och förhåller sig till sin omvärld är allmänt känt.
I övergången från bondesamhälle till industri- och kunskapssamhället var det tydligt vad läs- och skrivkunnigheten betydde som nyckel till delaktighet och påverkansmöjligheter i samhället. Vad är då dess motsvarighet i en digital samtid?
Kommer de som inte kan programmera bli ett slags digitala analfabeter helt utlämnade till de som kan tekniken? Inte nödvändigtvis men definitivt att fler behöver kunna programmera och alla behöver öka sina digitala kompetenser och förstå vilka frågor som behöver ställas och kunna kombinera olika informationskällor. Och därmed är ”digitala kompetens” något helt annat än förmågan att obehindrat snappa, youtuba eller liknande praktiska färdigheter. Det är naivt och destruktivt att reducera digitaliseringen till det breda medieanvändandet av plattformar som Facebook, Instagram, YouTube, SnapChat eller för den skull Google.
Det är mer av en fördjupning av läs- och skrivförmågorna. Ett bredare och djupare lärande och analyseringsförmåga där man har en förmåga att koppla ihop och värdera information från olika källor. Precis det forsknings- och sjukhusbiblioteken alltid gjort.
Vi är en del av en omvärld där endast 40% av världens befolkning tillgång till internet. 40%. Det betyder att majoriteten av världens befolkning kommer, under vår och våra barns livstid att göra den digitala resa vi precis har bakom oss. Och de kommer att göra den snabbare än oss. Och ju fler som blir delaktiga, ju bredare användningen av internet är förändras också det mesta.
Digitaliseringen inom alla sektorer och i världen kommer att påverka oss alla i många år framöver. Det är liksom inte klart bara för att bäbisar drägglar på ipads eller 2-åringar svajpar med självklarhet.
Det är dags att nu, drygt 20 år efter internets breda genomslag i Sverige och i övriga delar av västvärlden, stanna upp och reflektera.
Går verkligen allt i den här positiva riktningen? Hur utvecklas det demokratiska samhället? Vilka kompetenser krävs idag för att fullt ut kunna delta i den utvecklingen?
Vi har förmånen att bo i ett demokratiskt land som haft en tryckfrihetsförordning i över 250 år. Det råder press- och yttrandefrihet. Fria val, offentlighetsprincipen och meddelarfriheten ger medborgarmakt. Det finns mycket vi tar för självklart, att glömma hur allt detta byggts upp steg för steg i takt med olika tiders utveckling. I en ganska historielös teknikoptimistisk värld glöms den kamp och det tankearbete som skett bland generationer för att bygga de friheter vi har idag. Det är lätt att vara nöjd och kanske bli helt förblindad och dessutom passiv till teknikutvecklingen.
Hur växte vår demokrati fram och vilken roll och påverkan har digitaliseringen i att bevara den? Vad är egentligen demokrati? Här har biblioteken en ny bildningsroll att fylla.
Så med detta som fond och utgångspunkt så ser jag behovet av att en nationell strategi för biblioteken tydliggör kompetensbehoven. Hjälp biblioteken ta klivet från sagornas värld för att också hantera cyperpunkens mer dystopiska beskrivningar av samhällsutvecklingen på grund av tekniken. Inte som litterär genre utan för att det cyberpunken tidigt beskrev också sker som ett resultat av teknikutvecklingen.
Biblioteken som den infrastruktur för demokrati man redan är måste kliva fram och säkerställa att digitaliseringen utvecklar och inte sänker demokratin. Åtminstone ge medborgare rimliga förutsättningar att hantera nätets alla möjligheter såväl som utmaningar. Att vara mer aktiva medieborgare och inte passiva medborgare inför den utveckling som sker.
Biblioteken har haft en så stor roll i att öka den akademiska litteraciteten genom att ge verktyg och hjälp för att läsa och skriva vetenskaplig text och att kunna söka och tolka information.
Den digitala litteraciteten är idag lika viktig för ett samhälles demokratiska utveckling som den akademiska för forskningsvärldens tillväxt.
När allt förändras så snabbt är det som om vi glömmer att människan har exakt samma DNA och drivkrafter som alltid. Makt är fortfarande en stark sådan och synen på hur makt förvaltas och demokrati ska byggas prövas ständigt även i en digital samtid.
Demokrati utvecklas också ständigt och det är en process som inte med automatik sker i en positiv riktning i och med nätets framväxt. Internet i stort innebär nya möjligheter och utmaningar för denna utvecklingsprocess. På såväl individ- som samhällsnivå.
Från näthat som tystar människor istället för att stärka dem till cyberattacker som slår ut samhällen eller påverkar val.
Det breda omtag som krävs av folkbiblioteken innebär en positionsförflyttning och i den finns det tre centrala aspekter:
- En kompetenshöjning som gör att man nu och framöver kan hantera den digitala utvecklingen.
- Ett uthålligt och tydligt varumärkesarbete som både tar tillvara och utmanar bibliotekens största hot (den där kärleken jag inledde med). Allmänheten ska veta att biblioteken kan stärka deras förmåga att leva och verka i en digital samtid.
- Ett mod att i en disruptiv tid inte vända upp och ner på allt trots de stora utvecklingsbehoven.
Det uppdrag som finns i bibliotekslagen handlar ytterst om medborgarmakt och nya kompetenser för att navigera. Det enda som är nytt är att det är en tid då information är obegränsad.
Folkbiblioteken kan bli en arena för medborgare där den digitala samtiden kan analyseras, argumenteras och debatteras tillsammans med medborgarna. Alla biblioteken behövs som digitala tankesmedjor som försvarar och bevakar nätutvecklingen ur ett humanistiskt, etiskt och för demokratin hållbart perspektiv. En oberoende arena med upplysnings- och bildningsideal i fokus och fri från kommersiella särintressen. En arena där medieborgarna och demokratiutvecklingen i en digital samtid får stå i fokus.
All samhällsutveckling får inte bli en fråga om nästa stora digitala affärsidé.
Avslutningsvis:
Det är lätt att i tider präglade av fejknyheter, digital propaganda, cyberattacker och näthat bli riktigt dystopisk. Det finns perioder då jag trots min oerhörda cyberoptimism i förtvivlan över utvecklingen de senaste åren helt tystnat i det offentliga samtalet. Det är exakt vad som händer idag. Röster tystas. I en tid då våra möjligheter egentligen gör det möjligt att ta ett steg framåt går vi delvis bakåt. Och jag är verkligen djupt oroad av demokratins utveckling på grund av sociala medier. Det kommer bli en smutsig valrörelse även i Sverige.
När Trump vann valet var jag i Kenya. Jag hade då under en vecka bland annat träffat några av de främsta startupsen i det som numer kallas ”Silicon Savannah” nämligen Nairobi. Ettan på the Daily Nation hade en fruktansvärd grisliknande bild på Trum och rubriken var ”America does the unthinkable”. Mina vänner dök på mig dagen efter valet med tidningen i handen, som en slags representant för den västvärld som verkade galen ville de att jag skulle förklara:
Men jösses vad gör ni med demokratin?! Vi drömmer och strävar efter en demokrati och så gör ni såhär? Vi har val om några månader och får kämpa för att folk ens ska gå och rösta. What´s the point när demokratier utvecklas så här!?
Så sant, så sant och onekligen är rubriken på the Daily Nation talande. USA gjorde det otänkbara. Men det är sorglustigt för samtidigt som Trump är ett uttryck av samtidens oförmåga att hantera digitalisering, globalisering och urbanisering och ett resultat av medier som tappat kontrollen så har vi trots allt Trump att tacka för ett uppvaknande. Ingen kan säga att det inte är tydligt vad som måste göras.
Avslutar med ett citat från Edward Snowden som jag burit med mig sedan november förra året.Intervjuade honom under Internetdagarna dagarna efter besöket i Nairobi. Ett samtal med en man vars chanser, efter tillträdet av denna nya president, fått ännu sämre förutsättningar för att lösa sin personliga situation. Hans svar på min fråga om hur han såg på den rådande utvecklingen av demokratin var hoppfullt:
Det kommer alltid att finnas en osäkerhet i ett öppet samhälle. Vi vet inte hur morgondagen ser ut i en demokrati. Osäkerheten är priset för demokrati. Oförutsägbarhet är en styrka. Det är det som gör att vi utvecklas.
Osäkerhet och oförutsägbarhet som trygghet. Det bär jag med mig djupt i hjärtat när samtiden verkar svårbegriplig.
Det är tid att försvara demokratin. Det arbetet behöver biblioteken inte vänta på några fler utredningar eller nationella strategier för. Det har ni redan som uppdrag.
Det kan ske på närmaste bibliotek. Online och offline. Redan idag. MEN och detta är ett stort men, klarar de denna omställning tror du?
/Brit Stakston
Här kan du ladda ner omvärldsrapporten. Den femte statsmakten: Bibliotekens roll för demokrati, utbildning, tillgänglighet och digitalisering. Rapport i september 2017.
Här kan du se livesändningen från lanseringen, mitt bidrag kommer efter ca 30 min och baserar sig delvis på ovanstående text.
Finns mycket i din text jag gillar och skulle kunna kommentera, men väljer ut detta:
”Det finns mycket vi tar för självklart”
Jag gör det därför ordet ”självklart” är något jag under en längre tid funderat väldigt mycket om. Exempelvis utifrån frågan:
– Vilket värde lägger vi numer i det vi tar som självklart att det finns?
Allt mindre är min teori. Framförallt har självklart börjat bli något många använder som konstaterande om att något finns, men sen glömmer bort, som du beskriver i texten, att fundera över varför det finns, hur det kom till och hur lång tid det tog innan det blev självklart.
Många får inte bara en allt diffusare bild av någots historiska utveckling till idag. Ju mer värdet av det ”självklara” som urvattnas så försvinner också meningen och användbarheten om varför det behöver vara kvar, få fortsätta utvecklas och förbättras så att det fortsätter spela en samhällsnyttig och användbar roll i vår vardag och vårt arbete till att skapa en bättre framtid för allt och alla.
Först när något ”självklart” blir hotat, riskerar att försvinna, så vaknas det till. Om det då innehåller nyhetsvärde så dras karusellen igång i medier och i den offentliga debatten där det redan pågår ett sammelsurium av ordkrig mellan läger som är för och emot redan hotade självklarheter.
Jag tror vi behöver lära om utifrån hur och varför vi glömt bort värdet i så mycket vi idag slentrianmässigt tar som självklarheter. Blir vi bättre på det så kommer vi också att förstå vi behöver vårda och fortsätta underhålla och utveckla allt självklart viktigt och värdefullt i vårt gemensamma samhälle.
Som avslutning vill jag också hålla med dig om:
”Men det är sorglustigt för samtidigt som Trump är ett uttryck av samtidens oförmåga att hantera digitalisering, globalisering och urbanisering och ett resultat av medier som tappat kontrollen så har vi trots allt Trump att tacka för ett uppvaknande.”
Det är så jag också försöker hantera dom två käftsmällarna Brexit och Trump gav världen förra året. Båda kan också länkas till att vi tagit allt för mycket som självklart utan att också förstå varför och vad som händer om vi inte värdesätter och använder rättare.
/thomas
Åh tack för att du läst och funderat och delar med dig av dina tankar här glädjer mig verkligen. Tror att biblioteken har en stor roll att fylla som arena för reflektion av just varför vi glömt så mycket av de där ”självklarheterna”.