Slacktivism my ass #ALSIceBucketChallenge

Idag överlämnade Neurfonden Sveriges första miljon från Ice bucket-insamlingen till ALS-forskningen. De var den första organisationen som ”omfamnade” fenomenet som talade så för deras sak. Även Ulla Karin Lindqvists stiftelse fick medel under den här tiden. Enligt Neurofonden samlades totalt 3,5 – 4 miljoner in i Sverige och 1 miljard i hela världen.

Kan vi nu sluta förakta digitala kampanjer som vill ”göra gott” och hellre vara nyfikna på hur det uppenbara intresset för en fråga kanaliseras?  Diskussioner runt virala  fenomen som har ett ”gott syfte” har snabbt element av att vilja ifrågasätta nyttan med det. Efter #ALSIceBucketChallenge kan vi ha större respekt för att kunskapskampanjer av detta slag också kan öka viljan att göra något åt kärnfrågan. Initiativtagaren som fick ishinkskonceptet att tillägnas ALS var den själv ALS-drabbade Pete Frates. Han lyfte från första början i intervjuer fram det faktum att det inte bara handlade om pengar utan betonade att det var lika viktigt med en ökad kunskap. En hink med vatten fick alltså människor att uppmärksamma och vilja lära sig mer om en fruktansvärd sjukom och det märktes bland annat i den ökade sökvolymen. Det totala antalet delningar på Facebok var enlig New York Times fler än 17 miljoner och antal IceBucket-videos på YouTube var galet många.

On Facebook alone, more than 17 million Ice Bucket Challenge videos were shared from June 1 to September. More than 440 million people viewed the videos more than 10 billion times, Facebook said.

Så ”slacktivism my ass” till alla som raljerade över det meningslösa med en ishink, digitala kampanjer och gillanden för antagna utmaningar. Det var ett återkommande perspektiv i rapporteringen om kampanjen, undertexten av att ”men alltså hjälper verkligen det här – är det inte bara typisk slacktivism?” Nästa gång kan man just spana på vilka traditionella aktörer som omfamnar fenomen som detta. För det är en konst i sig att göra det på ett relevant sätt. I det aktuella fallet var ju det viktiga att tala om att det fanns svenska organisationer som arbetar med frågan. När jag själv medverkade fick jag googla fram organsationer som jobbade med frågan.

Vi vet ju nu att googlesökningarna i jakten på mer kunskap också ledde till att man i många länder fått ökade intäkter till forskningen.  Den amerikanska ALS-forskningen fick in över 2.5 miljoner nya donatorer. Och idag i Sverige delades alltså en miljon kronor ut som kommit in genom den uppmärksamhet ishinkarna gav ALS. På Neuroförbundet som var en av de organisationer i Sverige som tog emot donationer finns en sida med de öppna insamlingarna som gjordes då. Där står det att det kommit 1 852 bidrag som sammantaget gett drygt 385 000 kronor via egna insamlingar. Det har kommit in medel från andra kanaler och sammantaget fick Neuroförbundet alltså in en halv miljon.

En aspekt av Ice Bucket Challenge och det engagemang som skapades är ju frågan om kompetensen inom idéburen verksamhet att agera proaktivt när ”deras frågor” hamnar i fokus  på det här sättet.

Hur ska man hantera att en plötsligt viral succé där man häller isvatten över sitt huvud i USA ger helt oväntade intäktsströmmar till den svenska ALS-forskningen skrev jag tidigare i höstas i Kurage.

/…/

I steg två handlar det om att på djupet göra konsekvensanalyser av de nya formerna för engagemang och nya beteendemönster. Om människor så snabbt idag kan kanalisera den förändringsvilja som finns hur länge, om ens, kommer vi då som organisation att behövas? Om tiden är en bristvara, hur ska tiden finnas för det traditionella mötestunga föreningsarbetet? Inom varje affärsområde finns det idag konkurrenter som snabbt blivit jämnstarka eller kommit att utkonkurrera företag. Hur ser motsvarande utveckling ut för civilsamhällsaktörer? Vilka konkurrerar med er? Hur kan Ung Cancer som funnits i fyra år redan nu attrahera 126 000 ”Facebookmedlemmar” när Cancerfonden som funnits sedan 1951 har 44 000 färre som följer dem? Eller hur ska man hantera att en plötsligt viral succé där man häller isvatten över sitt huvud i USA ger helt oväntade intäktsströmmar till den svenska ALS-forskningen? Vad finns att lära av detta och hur agerar omvärlden i sin syn på bidragsgivande i en tid där medskapandet är så centralt? Öppnar det dörrar eller visar det vägar mot en utveckling som gör att verksamheter blir svårplanerade eller att digitala kampanjer får orealistiska mål?

Kompetens för att vara relevant i en digital samtid för att belysa vikten av digital kompetens i Tidskriften Kurage, Brit Stakston

Ge utrymme och ha förståelse för att förmågan att agera reaktiv proaktivt är det som är ”the holy grail” för att kunna ta tillvara människors engagemang.  Digitaliseringen hjälper organisationer att se de pågående rörelser som agerar på ”egna frågor” men ofta med nya vinklar, metoder och målgrupper. Och tillsammans kan dessa krafter samverka och förvalta människors engagemang. Det har vi tack vare #ALSIceBucketChallenge ett lysande exempel på.

/Brit Stakston

Här beskriver jag mer av historien bakom ALS Ice Bucket Challenge och där finns en intervju med Pete Frates som gjorde att en tidigare mer allmänt hållen välgörenhetskampanj riktades mot ALS. Här mitt eget bidrag efter utmaningen av Jessica Bjurström på Komm.