Årets upplevelse, årets konsert, årets evenemang – eller helt enkelt ett stort kapitel i svensk musikhistoria är förstås Håkan Hellströms rekordstora spelning på Ullevi. En övermagisk j-a kväll som på plats delades av 69 349 personer.
Efter 12 timmars köande och delande av förväntningar med alla andra kunde man sedan springa in. Konserter ska upplevas nära så man vill vara så långt fram man bara kan för att man vill kunna se Håkan Hellströms glädje över denna kväll. Plus vara mitt i det böljande havet av allsjungande och hoppande entusiastiska fans som kan varenda låt. Det var en stor konsertupplevelse och stor musikglädje.
Det bästa med musikscenen är att det är en av de få arenor där man enkelt kan kliva rakt ner i olika subkulturer bara genom att just sätta sig där och nyfiket hänga med. Dela glädjen i stunden. Viktigt även i mitt jobb – älskar de här djupdyken i andras passioner. Och trots att man inte kan alla texterna, trots att man sent upptäckt Håkan Hellström och trots att man kanske till och med är mycket äldre än många (men inte alla) – är det bara att hoppa med och njuta av den enorma livsglädje som musik och konserter på den här nivån kan ge.
Det var verkligen med sjukt stora förväntningar publiken klev in på Ullevi och allt hade byggts upp under en lång tid från biljettsläppet, extra ståplatssläpp, hemlig förkonsert, popup store på Avenyn, veckolångt köande inför och en fullständigt massiv mediebevakning före, under och efter. Håkan Hellström levererade och alla hyllade konserten unisont.
Upplevelsen hade inte bara byggts upp väl innan utan förlängdes förstås även efteråt. Av allas egna berättelser från upplevelsen, forumen svämmade över av diskussioner om låtlistor, man kunde försöka hitta sig själv i rekordpubliken i fantastiska panoromabilder från konserten, läsa tonvis av recensioner, bläddra i kvällstidningar fyllda av konsertrapporteringen och samma kväll redan förhandsboka boken av Jan Gradvall och Paul Hansen. Under Musikhjälpen auktionerades Håkan Hellströms jacka och nu har både livealbumet ”Håkan boma ye” i vinylbox och CD samt boken släppts. Boken är mer magisk än vinylboxen vad gäller själva den fysiska produkten. Vinylboxens märkliga dåliga utskrifter från konsertkvällen ger inte en riktigt rättvis bild åt den extrema mediebevakningen och de bilder som följer med känns lite bleka i jämförelse med bokens fotoupplevelse. Men affischen är förstås ett kul minne och är man generellt lite svag för vinylboxar gillar man den ändå. Boken är dock en finare inkapsling av kvällen och den svenska musikhistoria som skrevs.
Och visst kan man krama ur lite mer ur denna upplevelse innan året är slut utan att vi tröttnar helt eller vill just dela den med varandra. Vi 69 349 som var där.
Ikväll toppas allt av visningarna av biofilmen från konserten i 24 städer. Håkan Hellström tror själv att filmen i bästa fall kan ge en liten doft från den kvällen. Så vem vill inte kasta sig tillbaka till den där kärleksfyllda varma magiska kvällen från i somras denna regniga måndag? Häng med du också, jag skänker bort två biljetter till kvällens filmvisning, klockan 21 har jag två platser på Rigoletto, Kungsgatan i Stockholm. Vill du delta i utlottningen av dem så säg till på Twitter eller kommentera här eller maila mig! Du får biljetterna av mig på plats eftersom jag precis varit på föreställningen innan. Delta i utlottningen före klockan 14 idag.
Och vad har vi lärt oss kommunikationsmässigt av årets event? Går det att lära sig något av ett sådant här jättevent som liksom jobbar med helt andra förutsättningar. Jo men visst finns det mycket att lära av hur man kan växa och behålla kärnan i den man är, vare sig det handlar om en person eller ett företags varumärke som gör den här typen av resa. Att våga satsa och tro på sin dröm. Att det handlar om en förmåga att ta med sig sina allra mest trogna fans på den resan. Från indie till mainstream är en resa där det hade varit lätt för Håkan Hellström att tappa bort sina kärnfans. Men med medskapande och delaktighet kan man lyckas göra det. Och när Håkan Hellström satte sig där längst ut på scenen och mötte just sina kärnfans efter konserten såg man att den relationen har han lyckats behålla hela vägen. Från spelningar med några få till och med bara två åskådare, till hundratal till den rekordstora publiken för en konsert i Sverige någonsin. Äkthet och att göra saker tillsammans med är två bra fundament att stå på.
Uppdatering 1: har nu varit på filmen och ett stort tack till Mats Jankell och alla andra (bla några fans som bidragit med egna filmdelar av sin upplevelse) det var en ljuvlig påminnelse om den där härliga varma glada kvällen!
Uppdatering 2: Nääää nu får nog det här mjölkandet av konserten snart sluta. Idag berättas det att AFtonbladet ska sända filmen. När den marknadsfördes var det marknadsfört som en unik filmvilsning. En unik visning som skulle ske 1 gång i december på ett 20-tal städer, men visst ok…det blev snabbt till 2 dagar med hänvisning till publicktryck. Börjar bli lite ”enough is enough” – det har nog mjölkats och maximerats nog ur denna upplevelse nu.
Lämna ett svar