Den politiska tid vi lever i gestaltar sig inte bara genom hashtaggar som samlar reaktioner med oändliga twitterbattles, politiska memes eller selfies med politiker. Den har under supervalåret även visat sig i form av proteströrelser som snabbt leder till manifestationer och demonstrationer. Det sker fler demonstrationer nu än 68.
Vi vet alla hur det under de senaste åren bubblat av engagemang vare sig det handlat om Soppköksrörelsen, Hijabuppropet eller Barnmorskeupproret. I december för ett år sedan samlades det över 20 000 personer till en manifestation mot rasism och nazism i Kärrtorp. Nätverket Linje 17 hade tidigare samma vecka samlats för att protestera mot de nynazistiska krafter som märkts i förorten genom klotter och affischer med hatiska budskap. Den demonstrationen attackerades av nazister och det ledde till den stora stödmanifestationen mot nazism och rasism i Kärrtorp. Det skedde också en mängd stödmanifestationer över hela landet.
Ett samtidstypiskt tecken i tiden på hur stark den här demonstrationstrenden är att just ”Kärrtorpa” nu finns med på listan över årets nyord. Ett ord som förklaras just med att ”göra motstånd mot spridning av nazistisk propaganda och mot nazistiskt våld.”
Och visst har detta varit mycket tydligt under hela supervalåret. Det började redan i januari med manifestationer för samtyckeslagstiftningen. Ett exempel som väl beskriver på vilka fundament som demonstrationer sker idag. Bakgrunden för just detta är att frågan om sexuellt våld mot kvinnor varit levande inom kvinnorörelsen länge och det har uner många år arbetats hårt för att frågan skulle komma upp på den politiska agendan. Crossing Boarders och Femtastic startade våren 2013 en kampanj för att ytterligare sätta press på politiker, #FATTA. Sociala medier och andra mer traditionella politiska tillvägagångssätt blandades med kultur och musik. De arbetade alla brett tillsammans med professorer i straffrätt och processrätt, kvinnojourer, kvinnorörelser, opinionsbildare och aktivister. De åstadkom mer genom att agera tillsammans och genom öppna manifestationer som spreds via nätet var det enkelt att bli delaktig även för den som inte tidigare engagerat sig. Styrkan i ett brett nätverk med tiotusentals människor som engagerar sig på sitt eget vis blir tydligt när grundaren till Crossing Boarders Ida Östensson räknar upp allt i en intervju jag gjorde med henne under året:
”Det går inte en dag utan att vi får mail från människor som skrivit debattartiklar, bloggar, gjort FATTA-mobilskal, tröjor, tavlor, låtar, graffitimålningar, FATTA-naglar och allt vad det är. FATTA går inte att sätta i en låda eller i ett partipolitiskt block. FATTA är överallt.”
Och allt toppades extremt samtidstypiskt under supervalåret av att en partiledare väljer att tatuera in deras logga vilket Fatta-rörelsen kommenterade på Facebook:
”För mindre än ett år sedan startade vi en rörelse mot sexuellt våld och för samtycke i lag och praktik tillsammans med Femtastic. Idag tatuerade Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt in vår logga på sin vrist. Hur fett?!?!”
Många av demonstrationerna har under supervalåret självklart handlat om att protestera mot rasism och främlingsfientlighet. Men genom de möjligheter som idag finns att så enkelt kunna organisera och mobilisera människor ser vi det ske inom en mängd frågor som engagerar. Steget mellan tanke och handling är så mycket kortare idag. Det kan handla om protester mot register, djurhållning, trängselskatt, klimatfrågor eller arbetsvillkor som i Hemtjänstupproret. Demonstrationerna ska inte heller ses som rörelser som alla har sin hemvis inom vänsterkretsar. Under anti-rasismprotesterna har det varit tydligt att det funnits människor, sida vid sida med de traditionella aktörerna inom anti-rasismrörelsen och etablerade politiker, som inte engagerat sig partipolitiskt tidigare eller demonstrerat på länge. Om någonsin tidigare.
Det gemensamma demonstrerandet upplevs som en tilltalande uttrycksform för man upplever att man gör något och det fysiska mötet fördjupar också engagemanget. Det blir ofta som ett löfte till sig själv för har man väl tagit sig tiden att delta manifesterar man sig själv som någon som tycker si och så om fråga x. Det finns dessutom väl dokumenterat i alla sociala medier. Det ger en grund till ett fortsatt engagemang för denna fråga, om man omfamnas av de som arbetar med denna fråga sedan tidigare eller om han har energi att starta helt nya rörelser. Detta är något att förhålla sig till för varje företag såväl i rollen som arbetsgivare som de produkter och tjänster man levererar. Håller man det man lovar? Om inte bör man fundera över vilka digitala protester såväl som fysiska demonstrationer det kan leda till. Och för varje idéburen organisation skapar det möjligheter att synliggöra sitt eget arbete.
I protest therefore I am. En trend som under 2015 bara kommer att växa sig starkare. Människor kommer att använda sig av de verktyg som står till buds. Det digitala förstärker möjligheten att snabbt reagera tillsammans. Och det behöver inte enbart ses som ett tecken på att vi lever i en tid av ”kränkthet” utan kan lika gärna ses som ett engagemang för det samhälle man lever i. Och passar en puck till alla traditionella partier att fundera över hur engagemang skapas idag.
Lämna ett svar