Varför har inte du knytblus?

Idag har jag fått frågan om varför jag inte har knytblus och mitt korta svar är: ”Jag vet alldeles för lite!” Har i veckan ett antal gånger kommenterat själva krishanteringen runt Svenska Akademien i olika medier och vet därmed exakt hur lite jag vet.

Men till er som undrar här är detaljförklaringen till att jag inte besökt Beyond Retro för inköp av en knytblus inför veckans demonstration.

En första utgångspunkt är den institutionen Akademien är. De kan ytterst göra vad de vill. De är egentligen inte ens en institution som lämpar sig för en granskning även om man hoppas och har utgått ifrån att de följer svensk lagstiftning. Det verkar dessutom vara en hyfsat dysfunktionell organisation, en mängd starka egon samt många vänskaps- och revirområden sig emellan.

Det utesluter dock inte att det finns några grundläggande spelregler som de utgick ifrån under deras möten. Stadgarna självklart, men förhoppningsvis också ett rättssamhälle och etik anpassad till nutiden samt principen om majoritetsbeslut. Jag har inte ha läst utredningen själv vilket gör det svårt att veta hur orimligt majoritetsbeslutet var. Oavsett vad jag tycker om andra ledamöter och deras utspel i media.

Jag menar att Akademiens samtliga ledamöter hade ett gemensamt ansvar att lösa den uppkomna situationen. Detta även efter att den avgrundsdjupa konflikten efter omröstningen om Frostenssons uteslutande var ett faktum. Det fanns ett majoritetsbeslut och här finns nog kärnan till hur olika alla ledamöter sedan verkar ha agerat.

Det är ju ändå så att en möjlighet är att acceptera majoritetsbeslutet. Hur obegripligt och sunkigt det än var så måste detta ju varit ett alternativ för dem – alldeles oavsett vad omvärlden tycker. Akademien som grupp  har ju här en skyldighet att, trots detta konfliktfyllda läge, att enas om en väg framåt. Åtminstone om man bryr sig ett skvatt om det uppdrag man företräder. Ett arbete påbörjat på 1700-talet.

Det är oklart hur mycket ”chef” Danius egentligen kunde vara i detta läge. Jag kan för lite om den ständige sekreterarens befogenheter men någon måste agera som en ledare i den uppkomna situationen. Utifrån sett är hon väl den som har det mandatet. Tänker också att det kan ju också vara möjligt att även en kvinna kan vara en dålig ledare. Trots att hon verkar i en miljö där många andra verkat se mellan fingrarna för ruttna saker sedan länge. Trots varningssignaler om sexuella trakasserier och skyddande av personer som utnyttjat och solkat ner Akademiens namn. Trots att Danius helt klart önskat modernisera denna ålderdomliga institution med fullständigt otidsenliga värderingar. Trots att hon fattat kloka beslut i andra sammanhang så vet jag inget om vad hon gjort för att arbeta från det låsta läget där en majoritet tyckte något helt annat än hon (och omvärlden) gjorde. Att leda denna institution så värdigt som möjligt ur denna kris är en klassisk ledningsfråga trots de uppenbart galna episoder som dyker upp i media dag för dag. Även i ett infekterat läge finns ju detta perspektiv att vilja lösa det på ett för institutionen förtroendefullt sätt. Eller att man tar ansvar för institutionens upplösning men är det upp till Danius och är detta rätt väg att gå?

Inget av alternativen handlar om att låta media sköta spelplanen för arbetet framåt.

Men majoritetsbeslutet följdes av en total ovilja eller oförmåga hos samtliga ledamöter att ta ett gemensamt ansvar för helheten och framtiden. Minoriteten verkar inte ha accepterat majoritetens beslut. Vi vet att tre ledamöter avgick som en konsekvens av det. Och skiljelinjen verkade utåt sett avgrundsdjup. Och det är lätt att se den som två olika tidsepoker som möts. Men vet vi att det var så? Eller passar det bara extra bra i en samtida berättelse om en så gammal institution?

Under en dryg vecka har vi sedan, som resultat av en minoritet som vägrat acceptera majoritetens beslut och en majoritet som inte verkar följa grundläggande rättsprinciper, fått se Akademien ta plats på löpsedel efter löpsedel. Känsloläget har varit uppskruvat hos alla inblandade. Personliga egon, sunkiga värderingar, gubbslemsagerande, maktspel, ekonomiska oegentligheter, jäv, vänskapskorruption och elitism har kokats ihop till en magisk soppa där alla trott sig ha rätt. Och minoriteten påhejad utifrån.

Några av ledamöterna verkar ha haft liten förståelse för samtidens rättssystem eller nutida medielogik. Säkerligen känt sig skyddade av sitt livstids medlemskap, stadgar från 1786, en nedärvd tystnadskultur och alla de många vänskapsband som funnits sedan många år. Andra ledamöter har å andra sidan sett ett stort behov av att agera etiskt och ta in omvärlden i denna instängda bubbla. Många av ledamöterna har också förstått exakt hur de ska få media att dansa efter sina pipor. Men egentligen vet vi väldigt lite om det också. Men så ser det ut utifrån.

Perspektiv på att hela diskussionen nog inte är så svart eller vitt visar intervjun med ledamoten Jayne Svenungsson i Kyrkans Tidning. 

Men sammantaget har alla varit del av ett skådespel värdigt en avgångsklass i drama på gymnasienivå.

För mig bär samtliga ledamöter ansvar för detta kaos som bidragit till ytterligare ett stort kulturförakt och nu riskerar Akademiens fall.

Sara Danius har dessutom blivit större än själva grundfrågan. Det hon idag berättar i TT hade kunnat sägas av minoriteten den kvällen när Akademien inte enades om en gemensam plan och de tre ledamöter lämnade. Så hade den gångna veckans dokusåpa förhindrats.

”Etiken måste sättas i högsätet, och strikta regler för beslutsfattande, jäv och sekretess måste finnas och följas. Brott och fusk måste beivras och anmälas till rättsvårdande myndighet. Svenska Akademien bör dessutom vara en kraft som tydligt verkar mot otidsenliga maktförhållanden eller kvinnoförnedrande uttryck”

Ja exakt så verkar rimligt. Akademien hade kunnat diskuterats ur denna vinkel om det som sägs ovan lyfts fram direkt efter mötet som de var oense på. Det var det eller att acceptera ett majoritetsbeslut som var alternativen.

Jag vet inte vem som tipsade media om vad. Många är det som tagit varje chans att elda på den här galenskapen. Sara Danius har också under hela denna kris varit djupt medveten om det stora stöd hon har bortom det som sker i stängda rum fulla av gubbslemsröra i Akademien. Frågan om när dessa sympatisörer skulle aktiveras var bara en tidsfråga för henne.

Detta maktspel bland de olika falangerna och dansandet med media är jag inte säker på att jag på någon nivå så givet ställer mig bakom.

Jag vill helt enkelt veta mer.

Och väljer därmed att inte stödja Sara Danius genom att bära en knytblus. För mig vore det att kliva ner i den där sandlådan tillsammans med alla andra som kastar gyttja på varandra. Det här får de själva ta ansvar för och lösa.

Ytterligare lästips om varför det definitivt är problematiskt med ministrar i knytblus. ”Vad vet ministrarna i knytblus?”