Hur svårt kan det vara? Techbranschens mansdominans.

Känner mig som Lina gjorde när hon startade Rättviseförmedlingen efter ett besök på SthlmTech*

Mötte den svenska startupscenen på #sthlmtech igår. Män, män, män i långa rader. Slår upp DI Weekend dagen efter och får syn på en helt vanlig artikel. Men det blir droppen som får bägaren att rinna över när jag upptäcker att 19 män räknas upp och 1 kvinna i en artikel där både referenser och intervjupersoner lika gärna kunnat vara kvinnor. Deppar ihop över hur långt vi har kvar till något som grundläggande som jämlikhet mellan könen.**

I veckan har allts¨¨  Sthlm Tech Fest genomförts, eventet som ville sätta Stockholm på kartan som ”The Worlds Next Hot Tech City”. Initiativtagare är Tyler Crowley som ja definitivt gjort ett grymt jobb med att dra ihop ett stort antal entreprenörer, startups och 3000 personer som kom till konferensen  För endast 500 kronor kunde du ta del av en mängd spännande nya företag, både på scen och utanför i ”mässdelen” av eventet. Allt från till Mobcrush, Dramatify och Soundtrap. Ett roligt event och all good kan man tycka.

Men när ett event, hur mycket det än hänger på en enskild persons lust att göra något som man bör ha respekt för, får den här storleken och uppmärksamheten så kickar ytterligare förväntningar in. Då blir man förebild, om inte annat för de 3000 deltagarna, då sätter man trender och med det följer ansvar. Ett ansvar som även förs över till sponsorer för eventet. Och till de kändisar, politiker och profiler som väljer att ställa upp i paneler eller som talare. Eventet sponsrades av många bl.a. Klarna och King.

Lesley Pennington, VD Bemz, väntar på sin tur för audiens hos de 8 männen på scen. Första kvinnan i en kavalkad av män på scen, #SthlmTechFest. Foto: Emma Egnell.

På scenen fanns det under hela dagen till allra, allra största del vita män i genomsnittsåldern 30 år. På en nivå som gjorde det skrattretande. Tappade fokus på allt annat än att just räkna männen i den här kavalkaden. En grov gissning sammantfattningsvis ger fördelningen 90/10. Även i paneler på temat ”diversity and culture” var det unga män som pitchade sina bolagsidéer. Mestadels var det ca 9 vita män i 30-åldern som kretsade runt och på scenen (om man inkluderar de som arbetade med produktionen). Som åhörare såg du med andra ord rader av män, män, män och män. I bilden ovan ser vi äntligen den första kvinnliga entreprenören stå och vänta på sin tur för att presentera sitt företag. Det var Lesley Pennington som är VD för Bemz. Det får vara en symbolisk bild av hur Stockholm Tech Fest såg ut. Kvinnorna syntes i marginalen.

Seriously. Är det verkligen så här Sverige och Stockholm vill presentera sig i egenskap av ”The Worlds Next Hot Tech City”?!

Och kom inte och snacka om att de där kvinnorna inte finns. De finns. Rest assure. Det mest underliga i sammanhanget är att dagen innan fanns ett förmingel arrangerat av Klarna i deras nya lokaler under temat Women Create Tech. Ett mingeltillfälle med 1 000 smarta kvinnor i techbranschen. Det gavs en paneldiskussion bestående av framgångsrika kvinnor modererat av Natalia Brzezinski, journalist och frilansskribent och en kväll som faktiskt genom miljö, panelinspiration och nätverkande skapade en grym atmosfär på samma sätt som Geek Girl Meet Up brukar göra eller Hej Digitalt gjorde i somras. Lade ut den här bilden från Klarna på Instagram som symbol för hur visionärt det var i samtalen.

Allt handlar om att bestämma sig för att inte vilja bidra till att förstärka en existerande problematik när man arrangerar något som #SthlmTech. Klev alltså dagen efter denna visionära kväll med högt i tak till en panel där det var 10 män på scen och 1 kvinna……

Att vara förebildliga genom att med ljus och lykta och peppande se till att kvinnor finns på plats blir i sådana här sammanhang viktigt. Tror säkert det var så att männen stod på kö för att får vara med och kvinnorna måhända lyste med sin frånvaro. Men sorry då får man själv som arrangör ta ett ansvar för att förändra det. Det är också enkelt att som arrangör kräva fler kvinnor på scen, att som panelmedlem våga tacka nej om det så behövs eller som sponsor ta sitt ansvar och skicka fram kvinnorna i stället för att låta kvinnorna tala på kvinnoeventet kvällen innan (som var mingel och inte business per se) och männen på huvudeventet (vilket King gjorde). Eller att Ulla Hamilton som deltagande politiker, som anser att startupbolagen behöver fler invandrare, adresserar den så tydliga problemtiken på plats genom att ifrågasätta panelsammanställningar. Man blir ju inte trovärdig annars.

Eller så vänder man sig till Rättviseförmedlingen när man sitter där med panel efter panel med män. Eller vänder sig till The Conference som aldrig har såna här problem för att ta reda på hur 17 de gör.

Jag tror det här beror på att det är en icke-fråga för alldeles för många av de här männen. Berlin, Silicon Valley överallt samma problem. De är så uppfyllda med sitt uppdrag att förändra världen och det går ju så bra för dem. Är man det minsta internetcentrisk kommer man ju tycka att va 17 det är ju bara att steppa upp som tjej och sätta igång. Eventet var ju t.ex. öppet för alla och det är väl bara att starta bolag.  Allt kommer ju att lösa sig självt. Alla orättvisor suddas ut. Med ny teknik. Eller hur?

De har ju fullt upp att göra karriär. Låt dem göra det. Men vad 17 gör vi då. Försöker själv vara förebildlig där jag kan och drar en lans för techbranschens mansdominans när det går men tillåt mig deppa ihop rejält idag. Insikten igår om att den stora bulken av tjänster som utvecklas just nu görs av enbart unga män i 30-års åldern måste ju konsekvensanalyseras (och skrämmer mig). Dessutom är de oftast vita. Vad händer då i förlängningen?!

Stockholm Tech Fest avslutades med en helvit panel av medelålders mediemän. Då hade jag gett upp och gått för länge sen. Men fick rapporter om den panelen av ett antal unga män som även de  sa att nu hade det väl varit lite väl många män. De frågade mig vad jag tyckte om det. Så där faller mina tankar om att de unga männen inte ens bryr sig. Även de reagerade igår. Precis som Mentimeter så tydligt gjorde före konferensen.

Hörrni det är 2014.  Ska vi slå oss för bröstet som så jämlika och så tech savvy så får vi väl fixa så basala saker som detta. Men som sagt det där var inte nog….nu läste jag nyss DI Weekend för att möte en ny manskavalkad.

För det hopplösa är hur vi i vardagen är så omedvetna om vilken stor roll vi alla har. I DI Weekend beskriver Journalisten Jesper B Hassell snackisar som blivit virala klickmonster och nämner bla Ice Bucket Challenge och namnger för att beskriva fenomenet 19 män och 1 kvinna. Ett världsfenomen fyllt av både kvinnor och män som tagit ställning och resonerat om det. Inte nog med att de som antagit utmaningen gestaltas av  13 män och 1 kvinna (och ja vissa av dem är tvunget män, ALS-initiativet var ju t.ex. startat av en man) men att låta detta manliga urval av ”ishinksutförare” dessutom kommenteras av 1 medieforskare (man), 1 chefredaktör (man), 1 kommunikationsrådgivare (man) och 1 reklammakare (man) är ju mer än anmärkningsvärt.

Jag ger f-n upp. Hjälp Lina. Vad gör vi? Behöver akut Rättispepp.

/Brit Stakston

Uppdaterat: Några veckor senare kom just Berlins start-up scen att beskrivas – skrev ett inlägg om det Zoo som byggs upp av män där. Ja 90% av startup-bolagen i Berlin ägs av män. Och de är helt omedvetna om att det är ett problem.

Här några bra andra inlägg före konferensen på samma tema, saker jag som varit i min politikerbubbla missat. Lyckliga över dessa artiklar men undrar hur i h-e kunde folk då ställa upp om den här diskussionen hade pågått. Tydligt exempel på hur sponsorer och panelmedlemmar hade kunnat medverkat och påverkat. Tack ni som drivit detta tidigare!

Det är upp till dig tech, Jämställdhetsexperten

En bredare kultur av grabbighet, Bisonblog

Dyrt att inte vara jämställd, Sydsvenskan, Thomas Frostberg

Why you should #tackanej to #sthlmtechfest, Michael Kazarnowizc

How to get great women to tech and startup events, Paulina Söderberg som också lagt ut en enkät för kvinnliga entreprenörer, fyll i om du är en kvinnlig entreprenör.

The trillion dollar startup pitch, Paulina Söderberg

Joakim Jansson var också på plats och tror att vi kan komma åt problemet om vi inte prata om tech. Hur attrahera fler kvinnor till tech och IT? Sluta prata om tech och IT.

*Känner mig som Lina Thomsgård säkert kände sig för 4 år sedan när hon startade Rättviseförmedlingen. Ni vet storyn och kan annars höra den i klippet ovan. Kortversionen är att efter ännu en vecka av med prisutdelningar och paneler med mestadels män på scen och som sedan toppades av en klubbkväll där det var manliga DJs som företrädesvis spelade låtar skrivna av män så fick Lina nog. Lämnade klubben med löftet till klubbägaren att återkomma med en lista på över 100 kvinnliga DJs efter att han precis som alla andra sagt ”de finns inte”.

Hon gick hem och startade Rättvisesförmedlingen på Facebook och resten är historia. Sjukt mycket har de gjort sedan dess och jämlikhet har tack vare Rättviseförmedlingen, människors engagemang uttryckt i alla möjliga kanaler för den här frågan och lyft ytterligare av Feministiskt Initiativ som pressat de flesta partier att lägga sina feministiska kort på bordet. All good kan man tycka. Men oj vad långt det är kvar inser jag efter ett återbesök i den svenska startupscenen. Det blev alltså precis så illa som Jonny Warström på Mentimeter hoppades det inte skulle bli före konferensen.

** Och ja jämlikhet handlar om massor av fler saker än kön. Du som provoceras av det här behöver inte skrika ”men mångfalden då”. Jämlikhet innefattar förstås alla variabler. Bakgrund, ålder, kön. Människors lika värde är grunden och innefattar allt det och mer därtill. Men tillåter mig i mitt exempel att fokusera på könsfrågan. För om vi inte ens löser den enkla ekvationen om 50/50 fattar vem som helst att vi inte kommer fixa de andra aspekterna av jämlikhet.