Journalisten ska ställa motfrågor. Tjänstepersonen måste kunna säga att underlaget inte håller. Domstolen ska kunna pröva majoritetens beslut. Men vad händer när de som granskar och invänder allt oftare framställs som hinder för folkviljan?
I tidskriften Advokaten skriver jag om hur journalistiken och rättsstaten möter samma medielogik. Snabbhet och handlingskraft belönas, medan det som tar tid eller komplicerar berättelsen riskerar att misstänkliggöras. Då behöver vi kunna förklara skillnaden mellan sådant som bör förändras och sådant som finns där för att begränsa makten.
Jag efterlyser en demokratisk förklaringsberedskap. Att konkret visa varför granskning, rättslig prövning och oberoende behövs, vem de skyddar och vad vi riskerar när de försvagas. Demokratins arbete måste ibland få ta tid. Förklaringen av varför behöver däremot komma snabbt. Hela artikeln finns i Advokaten nummer 7, Demokratins många hur.
Lämna ett svar