Att bli hörd som elev – #björklundsskola

Skriver i min tyckarblogg på Dagens Media om årets hashtagg som jag menar taggen #björklundsskola är. Här får ni den bakgrundstext jag tidigare under året skrivit om detta.

”En vardagkväll i januari funderar den då 17-åriga eleven över situationen i skolan. Hen bestämmer sig för att skicka ut en tweet på sitt twitterkonto som följs av knappt 400 följare som går i skolan.

”Denna går ut till alla elever i GY11: hur känner ni kring skolan? Alltså helt ärligt, berätta om skolan och framtiden och utbildning!”

På kort tid får hen ovanligt mycket respons, hen har aldrig fått så många svar och retweets på något som skrivits tidigare. Tjugo minuter senare bestämmer hen sig för att börja samla inläggen under en tagg och följer upp med en ny tweet: ”ELEVER! Ni får gärna tagga era tweets med typ #björklundsskola eller ngt! Så vi kan samla, dela med oss, visa för alla vuxna vad skolan är för oss.” I en intervju med senare med eleven berättar hen att hen ville att ”vuxentwitter” skulle få se.

”I´m telling you Vuxentwitter, det är nu ni kan få inblick! Det är nu ni borde lyssna”

Att det är väldigt många vuxna som pratar om skolan men aldrig med eleverna som går i skolan.

”Love u elever, alla pratar alltid så mkt_om_oss,aldrig_med_oss, därför borde vi trenda #björklundsskola”

Att taggen blev just #björklundsskola förklaras i den intervju jag gjorde med i början av året med att hen ju går i Björklundsskola, en skola som debatteras hela tiden och som skapats av utbildningsminister Björklund. Så enkelt och logiskt kunde det alltså förklaras. Det var alltså inget partipolitiskt inlägg i sig utan ett mest ett löst förslag på en tagg för att samla diskussionen och få inspel. Egentligen är den ju lite för lång kan man tycka, men den tog fart och ingen kom med ett bättre förslag. Och som den kom att användas!

Tweets kom i en jämn ström hela kvällen och hen gjorde sitt bästa för att ”kuratera flödet” dvs gick om och om igen in i flödet och påpekade att det inte handlade om partipolitik, utan om att få verklighetsbilder och retweetade andras inlägg och adderade taggen. Elevers egna berättelser om den svenska skolan idag var i fokus. Relativt snabbt kom de politiska ungdomsförbunden och skolaktörer in i diskussionen men hen drev på för att få in fler tweets från unga om deras verkligheter och markerade återkommande att det inte var en partipolitisk diskussion. Hen tackade också för responsen kontinuerligt och uppmanade fler elever att berätta.

Ganska snart ”pingades” också medier in i diskussionen, det vill säga att när tweets från flödet retweetas så adderade den användaren namngivna journalister på twitter eller mediesajters twitterkonton. Säkerligen hade redan aktiva journalister på twitter som bevakar skolfrågan noterat den uppkomna diskussionen. Men fler twitteranvändare började alltså skriva riktade tweets mot media för att uppmärksamma frågan ytterligare. Det kunde vara lärare och andra skolintresserade medvetna om hur aktivt skolfrågan diskuteras på twitter.

Något som ytterligare bidrog till en snabb spridning var hur elevens och andras tweets taggades av andra, när de skickades vidare, med några av de etablerade skoltaggarna som till exempel #skolan #utbpol och fick därmed stor spridning även i de etablerade skolklustren som finns på twitter. Just skolfrågan är en av de mest levande på twitter.

Nästa dag hade antalet tweets närmat sig 2000 och vittnesmålen var varierande men allt fler inlägg kretsade kring den höga pressen och ångesten.

Medier började ringa eleven för kommentarer. Dessutom uppmärksammades det av allt fler politiker. Det gavs många exempel på bra reaktiv proaktivitet i anslutning till #björklundsskola. Det är ju av hög relevans att agera i realtid på en diskussion som blossar upp för att synliggöra de egna åsikterna. Det är ju när det diskuteras som man har en möjlighet att nå ut till nya intresserade av de förslag man har. Socialdemokraterna var reaktivt proaktiva genom att i sitt nyhetsbrev uppmana läsarna att följa elevernas verklighetsberättelser. Senare kom partistrategen Jan Larsson att bjuda in eleverna att gå med i socialdemokraternas skolnätverk, allvar.nu. Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt uppmanade sin följare att läsa och lära: ”Kanske finns de mest intressanta inläggen i skoldebatten på #björklundsskola. Läs och lär!”

Ekot Sveriges Radio gjorde en intervju med eleven om #björklundsskola där hen fick berätta om varför det är viktigt med elevers berättelser om hur det är i den svenska skolan samt om hur #björklundsskola kommit till.

Men det var inte bara media som ringde eleven. Även Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin ringde och frågade efter samtalet om det gick bra att lägga ut en inbjudan i hashtaggsflödet för att komma och diskutera skolfrågan med honom. Också ett mycket bra exempel på reaktiv provaktivitet och hen sa förstås ja till det.

Miljöpartiets officiella tweet bjöd in de som deltog i diskussionen för ett möte i riksdagen. ”Hej du som pratar #björklundsskola! Gustav Fridolin vill träffa dig 3 februari kl 16:30 på riskdagen. Mejla in anmälan på anmalan.riskdagen@mp.se”.

Att det där mötet skulle bli av plockades förstås genast upp av media. Aftonbladet skrev om hur eleven lyckats skapa uppmärksamhet och bjudits in till riksdagen under rubriken ”MP plockar upp twitterstormen #björklundsskola”

Efter att allt detta hänt intervjuas även utbildningsminister Jan Björklund av Ekot. Han väljer att, utan någon som helst fingertoppskänsla, möta dessa elevers verklighetsberättelser. I intervjun visar han en anmärkningsvärd distans till den pågående aktuella diskussionen med numer 4 000 verkliga berättelser enligt Ekot. Han avfärdar verkligen deras verklighet genom sitt svar på Ekots fråga om ångesten i skolan:

”Vad vill då du säga om att elever har ångest i skolan? De som då säger att det har ångest inför att gå till skolan, det måste ju ändå påverka möjligheterna att ha en bra undervisning om elever har det?

– Då tror jag att det är så här att det finns absolut en viss grupp, ofta tonårsflickor, som sätter på sig själva inte bara de krav som finns i läroplanen utan har enormt höga krav. Man vill ha högsta betyg i det mesta, man har massor av fritidsaktiviteter. Det finns dessutom, man kan diskutera, skönhetsideal och annat som lägger en enorm press på många tonårsflickor. Det är en egen diskussion, den måste vi ta och jag tycker många gånger ska man ta en diskussion både föräldrar och skola med de här ungdomarna att nu behöver vi tagga ner lite. Men det betyder inte att det generellt sett skulle vara för hög kravnivå i svensk skola utan generellt sett är det snarast för låg kravnivå.”

Ekot, Sveriges Radio, ”För låga krav i skolan”, 24 januari 2014.

Ingenstans i intervjun är han klok nog att faktiskt adressera de verklighetsberättelser som getts. Kör istället sina huvudbudskap och vill trots vittnesmålen säga att skolan tvärtom har för låga krav. I den intervjun representerar han den sortens politiker som gör att politik och dessa aktörer upplevs som verklighetsfrämmande. 4000 berättelser kommenteras kort ”Det är bra” på frågan om vad det betyder att elever via sociala medier har en aktiv plats i diskussionen. Men ingenstans finns en enda liten signal om att han eller de som arbetar med Folkpartiets skolpolitik egentligen är intresserad av de perspektiv eleven via sin tagg just samlat in med en motsatt bild till den han vill förmedla. Elevers perspektiv är han inte intresserad av. Han vill avsluta intervjun och fortsätta arbeta med skolpolitik på det sätt han vill. Och det är definitivt inte att låta ”några tonårsflickor som behöver tagga ner” vara en del i det. I sammanhanget dubbelironi att han i denna situation använder ”tagga ner”, han ville nog mest av allt att hashtaggen skulle tagga ner.

Självklart är det en balansgång till populism att agera när frågor dyker upp på det här sättet. Men i det här fallet signalerar det uppenbara ointresset bara en bekymrande distansering till verkligheten. Och en total oförmåga att se bortom namnet på taggen #björklundsskola. Tänk att vara utbildningsminister och inte ta chansen när man fått en egen tagg fylld av nedslag i verkligheten av det här slaget. Väljarförakt är det ord som bäst summerar den ansats utbildningsministern valde i den intervjun.

I mötet med Gustav Fridolin får man en tydlig bild av vilka perspektiv som eleverna ville diskutera. Det blev en diskussion med cirka 20 deltagare och i protokollet från mötet finns frågor om mobbning, klasstorlekar, kursinnehåll, behov av extra stöd, kritik mot de nya betygen, lärares autonomi och behov av kompetensutveckling inom it, genus och nya pedagogiska metoder på agendan.

För att lyfta saker som skulle lyfta glädjen i skolan nämndes ökade möjligheterna till skapande och estetisk verksamhet i skolan, interaktiva inlärningsmetoder, individuella mål så att varje elev ska kunna utmanas på sin nivå, jämställdhet, större elevinflytande och inga håltimmar samt lärare som gillar att vara lärare.

Till varje punkt som diskuterats har Miljöpartiet sedan redovisat förslag på åtgärder. En av punkterna öppnade för att låta den grupp som kom vara med och ge synpunkter på en handlingsplan mot mobbning.

”Kul att få sin röst hörd” avslutade eleven sina tankar om vad som hänt efter att hen lagt ut en enkel tweet. Och hur hen just den här kvällen valde att testa sina tankar på twitter. ”Jag hade inga som helst förväntningar när jag ställde dessa frågor om skolan till mina följare och var verkligen inte beredd på att jag någon dag senare skulle sitta på Sveriges Radio och i Riksdagen för att lyfta twittrande elevers perspektiv och åsikter. Faktumet att några tweets kan ge mig som dåvarande gymnasielev tillgång till annars ganska slutna makt- och medierum tycker jag säger rätt mycket om hur sociala medier och ungdomar kan påverka samhället.”

En person utan tidigare mediemakt. Från en tweet till Studio Ett vidare till ett möte i riksdagen. Det visar precis hur utmanande och möjliggörande sociala medier är för både väljare och politiker. Åtminstone så länge medierna följer varje steg. Det är en möjlighet fler väljare borde ta.

Det kan tilläggas att eleven var förstagångsväljare i september 2014.

Texten publicerades i sin helhet i Datorn i Utbildning under bokmässan 2014.