Tack vare #metoo förstår äntligen även män omfånget av sexuella trakasserier och övergrepp. En digital rörelse som kan få saker att tippa över kanten. I Sverige kan många års enveten kamp för kvinnors lika rättigheter ta ännu ett stort kliv fram.
Mest brutalt att ta in är att det är så många drabbats som barn. Det förskräckliga i att de intuitivt känt att ”ingen kommer att lyssna” eller tänkt att ”det är nog mitt eget fel”. Ge alla som haft modet att berätta stöd och hjälp dem om möjligt att anmäla. Nu kan ingen backa från ansvar för att hjälpa till om fler övergrepp sker. Just därför ska vi inte heller förminska rörelsen #metoo genom att skrika häng dem högt och utrustade med tjära och fjädrar för att sedan hänga förövare efter förövare offentligt utan rättegång.
Frågan är så mycket större än dessa enskilda individer. Sexismen och kränkningarna har så många kvinnor upplevt och de finns i varenda bransch. Med den kollektiva kraften som samlas runt #metoo kan detta strukturella problem förändras på riktigt. Genom andras styrka att berätta om sina upplevelser får fler mod och ork att agera nästa gång det händer. Offer såväl som åskådare. Kvinnor såväl som män. Addera sedan alla de som inte valt att berätta om sina upplevelser. Enligt en färsk undersökning från Novus har 64 procent av kvinnor utsatts för sexuella trakasserier eller förolämpningar. Och det är bara 10 procent av dessa som delat med sig i #metoo.
Ett stort tack till er som orkar berätta er historia vilket dessutom ofta sker till ett högt pris personligt såväl som integritetsmässigt.
Den gemensamma kraft som finns nu ska föra oss framåt inte bakåt. Låt magnituden av kränkningar synliga under #metoo led till att alla – varje förälder, varje skola, varje chef, varje arbetsplats och varje kompisgäng diskuterar frågan. Samtala och reflektera om hur det ser ut hemma, i klassrummet och på den egna arbetsplatsen. Bestämma sig för aktiva handlingar som förändrar. Ett rejält omtag behövs och då är många gemensamma beslut om hur vi går vidare och hanterar sexuella trakasserier och övergrepp i vardagen angelägna.
Det är återigen uppenbart, även genom vittnesmålen i #metoo, att tillämpningen av lagen runt sexualbrott ofta mer verkar stå på förövarens sida än offrets. Om skulden kan förskjutas till förövaren mer än offret tack vare #meeto är oerhört mycket vunnet. Allt ljus på förövaren i fortsättningen och inte offret.
Lagstiftningens möjlighet att döma för sexbrott måste uppenbart ses över om den återkommande sviker brottsoffer på detta sätt. Måtte rörelsen #metoo för lång tid ge superkrafter till alla som kommer att utsättas för sexuella övergrepp. Så de vågar och orkar att anmäla direkt. Det får inte vara så att man utgår från att ingen kommer att lyssna. Låt #metoo visa att vi lyssnar och samhället kommer att agera.
Vänd er till organisationer som arbetar med att ge stöd och kunskap i dessa frågor och ge dem gärna mer resurser så kan mycket hända på kort tid. Här en sammanställning av några av dem.
Samtidigt behöver vi vara realistiska. Trots denna ljuvligt varma våg av gemenskap, goda viljor och positiv förändringskraft runt #metoo vet vi ju att verkligheten består av människor som är svin eller rejält korkade ibland. Oavsett kön. Jag ser till exempel många män i mitt flöde vittna om sin avsky för det de läst under #metoo. Samtidigt vet jag vilka brott de begått som förtjänar egna #metoo-uppdateringar. Sociala medier är inte ett perfekt sanningsverktyg som gör oss alla som deltar ”goda”. Skitstövlar och brottslingar är tyvärr en del av mänskligheten. Därför ska inte heller våra yttringar eller våra nätverk i sociala medier ersätta den juridiska processen.
Bryter man mot lagar ska man dömas. Har man sedan fått ett straff och suttit av det innebär ett fungerande rättsystem att man får en ny chans. Scenarios där vi kräver att varenda en som utpekas i sociala medier ska avskedas eller att uppdragsgivare inte ska ge personer fler uppdrag vars åsikter om #metoo man inte delar är att gå bakåt istället för framåt.
Vi måste fortsatt i första hand ha tilltro till ett rättssystem och ställa krav på utveckling av det om inte sexualbrottslagstiftningen fungerar. Och låt företag/organisationer göra sina egna val över vilka de anlitar. Skillnaden mellan provokatörer som mer agerar som hovnarrar eller våldtäktsmän är ju milsvid. Men sociala mediedrev drar gärna med sig alla perspektiv. Kanske också för att hålla liv i frågan. Men välj inte en sådan destruktiv väg som kollektiv hämnd. Nu när allt fler historier uppdagar sig är det djupt mänskligt i att vilja ge igen.
Men använd hellre kraften som finns till en beständig förändring och inte till att bygga en folkdomstol utrustad med högafflar som jagar fram förövare i varje hörn. Det kommer bara att förlöjliga en sann kraft för förändring. Det här ska leva kvar långt efter att taggens inlägg slutat strömma in.
Låt #metoo bli den punkt i kvinnokampen som definierar ett före och ett efter för det strukturella samhällsproblem den gestaltar. Inte ett stycke nutidshistoria av hur en digital skampåle skapas.
Och resultatet kommer i så fall, precis som tidigare, kunna hänföras till de modiga som vågade ta steget.
Lämna ett svar