Anders Mildner skriver i SVD idag veckans viktigaste text för alla i Almedalen att fundera över – hur rädda är politikerna egentligen för ordet ”vi”?
Jag ställde en fråga i SVT Gomorron som knyter an till det. I en diskussion om sociala medier undrade jag om de etablerade politiska partierna vill ha bara väljare dvs en person som lägger sin röst på just dem eller aktiva, engagerade medlemmar.
Om man kokar ner Piratpartiets framgångar i EU-valet så handlar det om en sak: att de som röstade på PP kände att det går att påverka. Delaktighet. Världens enklaste boll är passad till dagens politiker och de tittar åt ett annat håll.
Personligen har jag en stor tveksamhet till PPs förmåga att i längden kunna förvalta det förtroende de fått. Det faktumet tillsammans med att delaktighet om något borde vara det enklaste av allt för varje etablerat parti att visa gör att man blir förvånad. Partimedlemskapet ger ju en biljett till den politiska beslutsprocessen. Visa det! På ett relevant sätt. Kan man inte det? Well då är ju frågan om de etablerade partierna alls har någon framtid.
Det är halvtid i Almedalen och allt känns väldigt traditionellt. Lobbyister och politiker pratar med och för varandra. Ingen använder det radikala ordet ”vi” som Mildner refererar till. Det finns inget ”vi” som handlar om att bjuda in till formandet av framtiden och det partipolitiska visionsarbetet framåt.
Sen förbluffas jag ändå över att ingen av partistrategerna rått de etablerade partierna att faktiskt adressera integritetsfrågan och informationspolitiken? Varken V, Fp eller C har gjort det. Trots att det varit en av de viktigaste frågorna under våren 2009 för ett stort antal nya väljare – framtidens väljare. Varför fortsätter man så enkelt ge PP ägandeskapet för en så viktig fråga för många. Det visar att ”vi” inte finns. Det är den förutbestämda processen och agendagången som styr. Det visar på respektlöshet för vad som pågår i omvärlden. Det är otidsenligt. På oerhört många sätt.
Det är en strategisk miss att inte förstå och ta tillvara det spirande större politiska engagemanget som finns. Ett intresse som inte bara finns hos unga dataintresserade killar i 20-års åldern. Människor i gemen har fått ett nyvaknat intresse för politik. Sociala medier kan trivialsieras i all oändlighet om man vill men de bär och gör de frågor som diskuteras inom partier sökbara och delbara 24/7. Långt efter att solen gått ner över Almedalsscenen.
Intresse för sin omvärld är en guldkista att ösa ur för de etablerade partierna. Det är vad politik handlar om. Och inget av detta har jag sett eller hört om i Almedalen än.
Som Anders Mildner skriver idag:
Framtiden kommer med all säkerhet att betrakta det som ett historiskt misslyckande att majoriteten av riksdagspartierna inte klarat av att se vad denna helhet skapar.
Men jag är optimistisk – det är ju bara halvtid än i Almedalen … och igår startade Makten och öppenheten…bara en sån sak!
/Brit Stakston
Markus "LAKE" Berglund säger
Jag skriver också om det skrämmande faktumet att Maud Olofsson helt ignorerade allt som hade med Informationspolitik och personlig integritet att göra:
http://lakonism.blogspot.com/2009/06/en-bra-vakthund-biter-inte-sin-husse.html
Mycket bra skrivet, och jag håller med om dina farhågor för Piratpartiet.