I fem år har jag bloggat om nätets påverkan, många av tankarna har delats här. Att diskutera, analysera och utvärdera nätets påverkan är en del av mitt jobb, som mediestrateg med en rad olika uppdragsgivare. Men även på min fritid lever och andas jag nätet. Skriver böcker om det. Kommenterar allt från Påvens röda Pradaskor, Göran Hägglunds twittrande, Newsmills lansering och kritiserat traditionella medier samt diskuterat journalistrollen. Nu senast i veckan kommenterade jag den nya nyhetssajten Ajour. Resan vi gör tillsammans in i en alltmer komplex digital framtid är spännande. Makt förskjuts, öppenhet förpliktigar och nu vill jag efter de senaste dagarnas diskussion på Twitter bolla följande resonemang med er.
De senaste åren har varit fantastiska för oss alla oavsett verksamhetsområde. Tack vare nätet och de sociala medierna utmanas och utvecklas företag, organisationer, myndigheter och vi själva som människor. Digitaliseringen rymmer fortfarande stora möjligheter till både innovation och affärsutveckling där kund- och konsumentmakt ofta lyfts fram som prioriterade. I mediebranschen är dokumenterat läsarmedverkan nyckeln till framgång. Vi pratar om en revolution där demokratin blir än starkare.
Föreställ er nu följande scenario i Sverige 2011:
Ett projekt startas. Ett projekt inom ett område du själv brinner för. Där du själv har visioner om vad som är möjligt att åstadkomma. Du utlovas något nytt inom det här området och det drivs av kunniga personer. Projektet marknadsförs genom smart användande av alla de sociala medieverktyg som finns, en förlansering och nationellt mediegenomslag vid lansering.
Sen är det dags. Projektet lanseras. Förväntningarna infrias inte. Det visar sig vara något helt, helt annorlunda. Det mesta vi hört och läst om uteblir. Det finns till och med inslag i projektet som är mer likt några av de tidigare produkterna inom området.
Vad hade vi gjort om projektet varit i vilken annan bransch som helst? Vi sociala medieexperter hade i alla fall gjort det vi gjort under alla gemensamma år. Vi hade bloggat och gett våra synpunkter.
Föreställ er sedan att kritiken bemöts på följande sätt av en representant för projektet. De kallas för mobbare, hatiska, osakliga, gnälliga, icke konstruktiva och det hävdas att kritiken är irrelevant eftersom andra kritiserat projektet. Kritikerna sägs bete sig illa och sparka på de som ligger redan. De jämförs med stalkers och värsta sortens internettroll.
Eller för att bli ännu tydligare. Föreställ dig representanterna för låt säga ett företag som SJ eller traditionell media agera så här. Tänk dig Jan Helin, Thomas Mattson, Martin Jönsson eller vem som helst av representanterna för det vi tidigare så föraktligt kallade ”gammelmedia”. Tänk dig någon av dem utse kritiska läsare till mobbare och jämföra dem med ljusskygga människor på olika internetforum och efterfråga mer hederlighet i debatten, be dig välja läsa annat nästa gång. Tänk dig dessa män producera innehåll under en mångfaldsambition och samtidigt ha 85 procent av inläggen skrivna av män samt oftare omnämna män med fullständigt namn och kvinnor med förnamn. Och tänk dig dessa traditionella företag kalla sig själva för liggande offer, häxjakt eller ointressant metadebatt för allmänheten när de får läsarreaktioner.
Ja, hur hade vi reagerat om projektet, produkten, företaget varit i vilken annan bransch som helst?
Det som sker framför våra ögon på twitter är att öppenhetens främsta förespråkare inte lever som de lär. Istället för att bemöta eller tacka för förbättringsmöjligheterna vilket kritik också innebär attackerar och ifrågasätter de kritiker. Det som genom åren varit ett av våra första råd under våra föreläsningar. Och de tystar därmed mycket effektivt andra som inte vågar formulera kritiska synpunkter med risk för samma behandling, verbala angrepp eller utfrysning.
Öppenheten rymmer uppenbarligen en viss slutenhet. Var det det här vi ville? Vad händer om fler och fler tystnar för att de inte orkar bära angreppen som går bortom de relevanta frågorna kring medier och makt även bland oss som lever stor del av vår tid på digitala plattformar.
Har vi sociala medieexperter haft så fullständigt fel. Inget är ju nytt. Världen ser exakt likadan ut med maktspel och elitism. Och vägran, kanske oförmågan att inse den egna makt man fått. Och att både makt och transparens innebär ansvar.
Allt är inte svart eller vitt längre. Det finns inget vi eller dom här. Rätt eller fel mediefolk som tycker i rätt eller fel tid med rätt eller fel åsikt.
Det som inträffat avslöjar att det inte finns människor och internettroll. Analogt eller digitalt. Det finns människor som när de flyttar in i det digitala tar med sig allt som är dom. Goda och mindre goda sidor. Crowd-sourcing är makten till folket. Inte en persons, eller i det här fallet projektgrundarnas uppfattning, om hur saker och ting ska tolkas. Allas tolkning är rätt.
Jag är oroad över det inträffade. Låt oss använda vår lilla mediebubbla i Sverige år 2011 som exempel på vad som kan hända om vi inte ser upp. Kritiken får inte utebli bara för att det är människor med starka nätverk i sociala medier som kritiseras. Vi som trott på nätets positiva utveckling för öppenhet och demokrati. Det här är en av vår digitala samtids viktigaste frågor just nu att hantera.
/Brit Stakston
Johan Hedberg säger
Brit Stakston,
Eftersom det är mig din kritik riktar sig mot tänkte jag svara dig. Jag har bemött våra kritiker med tacksamhet och i den mån de haft tips på vad vi kan göra bättre även tagit det vidare till vår lista på saker vi ska förbättra.
Jag ser att jag framställs som en ganska kallhamrad, ilsk och kritikavvisande person vilket förvånar mig eftersom du ju känner mig och vet att så inte är fallet. Du vet också att skälet till att jag reagerade på din text var att jag ansåg att den inte bidrog med något utan bara syftade till att samla allt negativt kring Ajour.
Jag noterar att du döpt ditt inlägg till Öppenhet 2.0 vilket passar på oss eftersom vi som pysslar med Ajour vill göra något öppet och något som faktiskt blir en experimentlåda för alla att vara med och påverka.
Minns du hur det var för några år sen? Hur vi alla pratade om att ’Vi måste sluta snacka och bygga’? Hur vi slet för att få alla företag att göra något och bygga vidare på grunden? Det är ju det vi gör nu. Vi bygger.
Du vet också – jag vet att du vet – att vi är ett skönt gäng som inte brydde oss om vilket kön det var på set-upen. Och vad gäller förnamn bara eller hela namnet – herregud, analysera mitt sätt att skriva ut folks namn: Jag sätter en del i fetstil, andra kursivt, vissa bara efternamn, vissa helt namn. Det är inte optimalt, jag vet, men det tar inte fokus från personerna.
Slutligen, kan vi lägga ner det här gnällandet från din och min sida nu och faktiskt fokusera på skapande? På att göra allt lite bättre.
En lunch och du får berätta dina idéer?
Deeped säger
Fast Johan – nu tycker jag att du försöker sidsteppa två saker:
1. Proportionalitet. Dina uttryck om Brit var knappast bara om att du ansåg diskussionen var meningslös utan hårda ord om henne som mobbare, att du hellre hanterar 4Chan-troll än henne osv. Och att du uttryckte det som om alla var emot er: en bild jag inte fått något svar på hur du menar.
2. Ingen har sagt något om att man inte ska bygga. Att ta all kritik som ”det vore bättre om ni låtit bli” är en feltolkning. Oavsett om man håller med elle inte i Brits kritik så är det få som kan hitta faktagrund i att hennes slutsats är att ni borde låtit bli. All kritik grundar sig ju i att det har funnits en stor förväntan och förhoppning om ert bygge – och många upplever som ni (ännu) inte nått dit ert varumärkeslöfte uppfattades från början. Precis som du säger så behöver det byggas. Men precis som vi kritiserat gammelmedia så är det nu också läge att ta emot kritik när det byggs i nya medier.
Att kritik kan tas emot på olika sätt är vi alla vana vid men att ta hand om den optimalt är tyvärr mindre vanligt. Att bli sårad och prata om hat och liknande är knappast ett sätt som är fruktsamt. Själv reagerar jag mot det sätt som ni tagit emot mycket kritik – antingen genom att förklara att kritikerna inte fattat det nya, eller med rätt stor portion ömfot eller en viss grad av bortvinkning.
Själv undrar jag över om du fortfarande menar de hårda omdömen som du gav tidigare och om det är ett sätt som borgar för hur fortsatt kritik av sajten kommer vara.
Brit Stakston säger
Johan,
För mig är debatten eller mina inlägg inte ett sätt att rikta kritik mot enskilda personer. Det som har varit relevant för mig är att ge en samlad bild av hur jag ser på er satsning i förhållande till de utfästelser ni gjorde.
Jag fortsätter gärna debatten men med fokus på sakfrågan http://www.jmw.se/2011/11/11/att-hantera-lasarfeedback/
Johan Hedberg säger
Niklas
1. Det är ju min åsikt. Jag lägger hellre tid på att hantera troll på 4Chan är att diskutera den här saken. Det är fredag idag. Det är en glädjens dag. Vi gör saker vi tycker är roliga och vi förlustar oss. Det här är inte en form av förlustelse.
Proportionalitet? Jag blev arg. Jag blev förbannad. Jag tyckte vi hade fått nog med smädelse.
Jag tycker inte att alla är emot oss, men jag kan tycka att det är många som i vanliga fall tycker att man ska dra igång nya initiativ som den här gången istället är baksäteschaufförer och väldigt duktiga – och ihärdiga – på att kritisera.
2. Det här är ju lustigt, för om jag nu säger att jag anser att vi tagit mycket av kritiken väldigt sansat och försökt att utvecklas i linje med en hel del av den, så innebär ju det att jag skyller ifrån mig din kritik. Håll med om att det finns en gnutta humor där.
Du vet också att – och jag tycker din sista mening är lite tveksam – bara för att jag blev förbannad en gång så är det ingenting som borgar för hur vi fortsatt hanterar kritik.
Brit – Det är bra att du förklarar vad det är som har varit relevant för dig eftersom det är lite det jag undrat hela tiden. Trevligt med länk till ett inlägg till, men jag tänkte det hade varit trevligt om du hade adresserat även det jag skrev i min kommentar.
Deeped säger
Då tycker jag faktiskt att du borde ta dig en funderare. Brit är knappast något troll. Oavsett vad jag tycker om delar av hennes kritik (jag håller inte med om allt i hennes första post men anser att hon knappast skrivit saker som borde rendera henne såna omnämnanden som i dina tweets) så tycker jag din jämförelse faktiskt är riktigt riktigt märklig – och rätt elak.
Du tyckte det då. Det var flera uttalanden där du pratade om ”massan”, om ”alla”, om en ”grupp” utan att tala ur skägget. Jag frågade men fick inga svar. Jag om någon vet att man kan bli förbannad men också att man då behöver tänka till och kanske be om ursäkt när man insett att man kanske gått över gränsen.
Du pratar i 2) tvärtemot vad du skrev i dina tweets. Hur ska man då veta vad du tycker? Så ja, du skyller ifrån dig och jag ser ingen som helst humor i det – snarare sorgligt då jag anser dig vara en mycket kompetent person.
Och nej, precis som Brit påpekar så är det inte bara du som hanterat kritik och den sista meningen är snarare en slutsats av de olika hanteringar jag sett under tiden. Själv menar jag fortfarande att jag både hoppas och tror att Ajours utveckling blir riktigt bra – men att ge sig på ett urval av sina kritiker på det sätt som fr a Brit fått känna men också flera andra borgar inte för den utveckling jag och flera andra hoppas på.
Du tog aldrig upp det om byggande-argumentet: jag tycker det är problematiskt generellt att kritik alltid ses som något som går emot själva byggandet. Kunnig kritik bör snarare ses som en gåva. Men det är min åsikt.
Lindberg säger
Det här är en storm i ett vattenglas. Man får tycka vad man vill om Brits inlägg eller Ajours vara eller icke vara – det är mer intressant att fråga sig varför det inte är okej att reagera negativt på kritik? Varför ska det vara så att hela Ajourgänget MÅSTE sitta med lyhörda öron och nicka och ta åt sig av vad deras kritiker tycker? Tänk om de inte håller med då? Varför är det inte okej att agree to disagree? Det känns både uppfriskande för demokratin och för twitters lilla grupp av PR-folk och ”sociala media-experter” att det händer något som ruskar om i Landet Lagom.
Tänk om konstnärer, författare och musiker skulle vara lika ”jag lyssnar och tar åt mig av dina synpunkter och åsikter”-benägna som Twittersverige vill uppfostra alla att vara? Skulle det finnas förändring och utveckling då? Knappast. Allt blir inte bättre av att det sitter en hel kommitté och tar beslut om hur något borde skrivas eller bedrivas. Utveckling kräver folk som säger emot. Som blir förbannade av kritik – för att de helt enkelt inte håller med eller vill göra det på sitt eget vis. Utveckling kräver folk som är aviga, reagerar udda, vågar säga ifrån och stå upp för vad de tror på. Oavsett vad vi andra tycker om det.
Det var kritik mot kritik på Twitter. No more. No less.
Dreadnallen säger
Tack Brit för dina sammanfattningar av den kritik som väckts mot Ajour sedan lanseringen. Även om jag ger Johan Hedberg rätt i att de knappast tillför någon ny analys i ämnet, har de ett värde i sig som summering och dokumentation, något du gör bra.
Som jag ser det, har det intressantaste med Ajour-lanseringen hittills varit det bränsle den bidragit med till denna ”metadebatt” om hur framtidens journalistik egentligen kommer att te sig.
Precis som du påpekar här ovan, och som Mikael Zackrisson gjort tidigare, härrör många av de upprörda känslorna i bägge läger från ett genuint engagemang och intresse för dessa frågor. Förhoppningsvis klarnar bilden av vilka lärdomar och slutsatser vi kan dra, när krutröken lagt sig något.
Det gläder mig även att vi numera tycks vara eniga om att trollstämpeln knappast är ett relevant eller särskilt konstruktivt verktyg för en transparent och öppen diskussion, då dess främsta syfte tycks vara att lägga locket på densamma.
Att mötas i respektfull diskussion med det gemensamma lärandet som främsta mål och samtidigt lägga positionering och revirpink åt sidan visar sig vara en svårare utmaning än många av oss räknat med. Låt oss för guds skull inte ge upp denna strävan att skapa ett debattklimat med högt i tak och utrymme för både hiss och diss, med fokus på lärande och utveckling snarare än gliringar och härskarmetoder.
Mattias Jansson säger
Jag har inte följt alla turer kring detta, utan betraktat det jag haft förmåga till i utkanten av debatten.
Det jag kan dela är min egen uppfattning av vad som kan hända i kommunikation och på den sociala webben.
De flesta människor vill enligt min mening väl och i många fall så blir det missförstånd kring just meningen med ett uttalande oaktat om det är digitalt eller analogt.
Det jag tycker att vi, mig själv inkluderat, ska fråga oss är vilken mening vi har med våra handlingar. Skriver jag detta för att jag vill bidra till något för någon annan eller för att framställa mig själv i positiv dager?
Sören Kirkegaard uttrycker det bäst
”Om jag vill lyckas föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tro att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör, men först och främst förstå det hon förstår. Om jag inte kan det, så hjälper det inte att jag kan och vet mer.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukheten inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska, utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta så kan jag inte heller hjälpa någon”
Jag hoppas och tror att den sociala webben kan bidra till ett hjälpsamt förhållningssätt och därmed en större samhörighet i vår värld.
Där har den med mest makt också störst ansvar. http://kommunchef.com/2011/02/det-ar-inte-makten-det-ar-malet/
Deeped säger
@lindberg – ingen har ifrågasatt att Ajour och fr a Johan Hedberg får tycka bu eller bä om kritiken. Dock reagerar åtm jag åt sättet man gör det på. Det tycker du är ett ok sätt? Fine, då vet vi vilken människosyn du har.
Deeped säger
Problemet @dreadnallen är att det inte är några läger utan det skapats detta på grund av sättet som kritiken mottagits. Ingen är emot Ajour. Däremot finns det kritik. Om man inte brydde sig om Ajour skulle väl ingen lägga ner tid att kritisera dem?
Dreadnallen säger
@kommunchef: Tack för en oerhört relevant Kierkegaard-referens: Vi bör alla eftersträva hjälpsamhet framför fåfänga.
@deeped: Det är min bestämda uppfattning att kritikern och den kritiserade bär ett gemensamt ansvar att hålla debatten på en saklig och konstruktiv nivå.
Lindberg säger
@deeped: Det jag säger är att det är okej att reagera starkt om/när man känner sig påhoppad, orättvist behandlad eller när man får kritik som man känner är okonstruktiv och/eller obefogad. Om du tycker att du efter detta kan bedöma mig och min människosyn – fine. Det säger betydligt mer om dig än om mig.
Deeped säger
Självklart @lindberg. Det där är ett vanligt argument för att slippa ta ställning. Du tycker alltså det är ok att kalla någon mobbare, värre än ett troll på 4Chan.
Brit Stakston säger
@mattiasjansson
Visst är Kirkegaards förhållningssätt vackert lyfter det så ofta, minns att det passade så väl in i din konflikt med Katrineholmskuriren i våras, skrev om det då här: http://www.jmw.se/2011/02/12/analog-och-digitala-fordomar-maste-motarbetas/
@drednallen
En konversation om en picknick arrangerad av en privatperson som kritiserades för bristande mångfald är inte riktigt jämförbart med en sajt som brett distribuerat ut information om hur bra och banbrytande journalistik den ska komma med. Beklagar att den goda tonen saknades i den debatten (för nytillkomna: det var en debatt runt en aktivitet som jag och några andra valde att gå på under Prideparaden, ett privat val av lördagsaktivitet, vilket jag menade inte stod i konflikt med min syn på mångfaldsfrågor).
@lindberg och @dreadnallen
Vad gäller Ajour så är debatten eller mina inlägg inte ett sätt att rikta kritik mot enskilda personer. Vad gäller postens innehåll så fanns det inledningsvis referenser till vad som sagts av och om grundarna för att ge mina läsare en chans att själva bedöma om deras utfästelser förtjänade kritik och som i min post fördjupades genom tydliga exempel. Det var en möjlighet för mina läsare att själv kunna avgöra om min kritik var befogad eller inte.
Det som har varit relevant för mig är som tidigare sagts att ge en samlad bild av min syn på deras satsning i förhållande till de utfästelser de gjorde och konkretisera varför.
Den debatten handlar alltså om sakfrågan. Se specifik analys och identifierade brister (med en specifik text) ur min vinkel som läsare och Sven Englunds svar i egenskap av gästskribent, de finns publicerade här http://www.jmw.se/2011/11/11/att-hantera-lasarfeedback/
@alla
Tack för kommentarer!
Den här bloggposten om öppenhet handlar varken om mig, enskilda skribenter eller egentligen Ajour. Men hade den här sammanfattning och kritiken jag gett av något annat företag/projekt/sajt UTANFÖR ”vår bubbla” fått dessa reaktioner I ”vår bubbla”? Nej troligen inte och jag vill nu försöka väcka ett resonemang kring det jag sett hända, kan det vara så att vi i vårt begränsade nätverk skapat oss en vi-känsla men att vi också skapat ett ”dom” under årens lopp? Hur ser de digitala nätverken ut egentligen, vem påverkar vem och kan aggressiva angreppssätt tysta kritiker. För mig personligen handlar den här bloggposten om en reflektion om tendenser till någon form av sekterism och synliggörande av de maktstrukturer som finns i den här mycket lilla mediebubblan.
Att bubblan spruckit är det som visar vägen. Det finns ingen gemensam ideologi och även om vi ville ”kärlek” så tränger sig världen på med allt det som alltid funnits.
Hanna Fridén säger
Johan:
Om du bemöter kritik med den massiva storm med påhopp som du slängde mot Brit så ska du väl knappast vara förvånad eller anse att det är orättvist att dina tweets nämns i detta inlägg och att du framstår som osympatisk. Så är det för alla och du har verkligen inte några specialrättigheter. Du måste ju inse att du får konsekvenser av dina handlingar och ta ansvar.
Du verkar anse att det är orättvist mot din person att man tar upp hur du agerar, jag vet också att du ansåg att du blev uthängd i radioprogrammet trots att det som lästes var vad du själv sagt helt offentligt inför alla, och vi nämnde inte ens ditt namn vilket är ovanligt snällt i sammanhanget.