Apropå frågor och kritik mot mig idag efter kommentarer från mig om Aftonbladets chefredaktör Jan Helin och hans användande av mikrobloggstjänsten Twitter i Dagens Media.
Jag var kritisk mot att några av Jan Helins tweets runt etiska beslut i mitt tycke var väl lättsinniga och, när det gäller så viktiga frågor för medias trovärdighet och Helins, lite chitchattiga.
Jag var kritisk mot att, som jag uppfattade det, Jan Helin frågade olika personer om råd i etiska dilemman runt publicering med ett tveksamt ordval. Det står jag för. Självklart tror jag att Jan Helin har kompetens att göra såna beslut – men bilden av att rådfråga och med detta ordval kan ändå urholka den tillit som förväntas av en chefredaktör på en av Sveriges största tidningar.
Jag var – och är – kritisk eftersom jag är av den åsikt att transparens inte bara innebär genomskinlighet per se utan handlar om ansvar. Ansvar för att vara så genomlyst som det går – utan att det skadar såväl det egna varumärket som personer som berörs av mitt beslut att berätta eller inte berätta.
Vårt svenska språk är ibland fattigt – och när det gäller just ordet transparens så saknas det ett ord som faktiskt ger en mer balanserad syn. På engelskan heter det translucence och en mycket bra postning om det finns hos Harte Marketing. Diskussionen om transparens är viktig och intressant. Däremot tror jag att total genomskinlighet inte är något många företag kan/vill arbeta efter och radical honesty på individnivå eftersträvas av få.
Jag är för transparens – men jag är också för att vi ska ta ansvar och ibland inse att tystnad är en bättre strategi, om det skyddar personer som annars kan fara illa. I det fallet som jag gav exempel på i Dagens Media tycker jag att det var på gränsen framförallt vad gäller språkbruket. Sen kan man självklart tolka om han verkligen bad om råd eller inte – det är upp till var och ens egen tolkning.
Sociala medier är alldeles för viktiga (och briljanta) som verktyg för kommunikation för att inte använda dem till det vi alla vill – dela kunskap, umgås, berätta om våra erfarenheter och konversera. De är alldeles för viktiga för att vi ska fastna i dogmatiskt tänkande runt transparens eller inte transparens. För precis som i övriga livet så är det alltid en balansakt mellan att vilja dela så mycket som möjligt och att behöva skydda vissa delar.
Sociala medier är fortfarande nytt. Mycket är oprövat, mycket återstår att lära. Vi alla testar gränserna hela tiden. Jan Helin testar gränserna. Det är bra. Och det är bra om vi kan resonera om det. Jag är glad att han gör det. Men jag vågade ställa mig utanför och ifrågasätta.
Det kanske är transparens det också: att våga ställa sig frågan om allt alltid är bra under tiden som vi testar? Frågan om det här verkligen inte bara är något som vi i sociala mediebubblan hyllar per automatik och utifrån en ibland väldigt tendentiös syn på att allt som har med transparens att göra alltid är rätt?
Min idé med att faktiskt kritisera en specifik diskussion var att lyfta frågan – inte att få någon att tystna. Debattera frågor om transparens och ansvar – inte att avfärda Jan Helin, överhuvudtaget inte. Vissa uttalanden kan uppfattas som skruvade och jag är ledsen om de kan uppfattas som att jag är emot transparens men grundfrågan kvarstår: är det alltid rätt att vara transparent och finns det kanske tillfällen där man måste skilja mellan person och sin roll?
/Brit Stakston
Uppdaterad söndag: Det verkar behövas skrivas i klartext om man ser på kommentarerna: jag är inte emot att Jan Helin eller någon i chefsbefattning mikrobloggar.
Transparens är dock inte helt okomplicerat och det ansvar många har i sin yrkesutövning gör att frågor som t.ex. tonalitet är oerhört viktiga att beakta även när man deltar och använder olika sociala medietjänster. Det var Helins första twittrande med Schyffert om bilderna på barngraven ett bra exempel på.
Mer om mikrobloggande i JMW Talkshow också.
Jag är fortfarande nyfiken på vad din kritik egentligen består i, eftersom precis den sortens transparens Helin visar, när det gäller publicistiska beslut, är sådan transparens som efterlysts från mediehusen av ”oss”.
Sedan vänder jag väl mig emot att du just i en branschtidning som Dagens Media kritiserar så hårt och häller vatten på de bakåtsträvande kvarnarna istället för att se det som är bra med Helins twittrande. Det framgår ju väldigt tydligt – han säger ju till och med själv – att han kan fatta besluten ändå, men att diskussionen är viktig och intressant.
Vad gäller ryggdunket du snackar om tror jag fortfarnade att Helin inte ens är i den världen att han förstår att värdesätta eventuellt ryggdunk från bloggosfären…
Och så ett litet tillägg: Jag är inte odelat positiv till Jan Helin, och att jag bloggar för Aftonbladet har ingenting att göra med mitt försvar av honom. Jag är exempelvis häpen över hans hanterande av Marcus Birro och förundrad över att folk inte gör en större grej av det än av hans rätt så harmlösa twittrande?
Utgångsperspektivet du presenterar, att Jan Helin ber om råd, inte bara är nyfiken på vad folk tycker, är ställt åt fel håll — det finns ingen rimlighet i att anta att Jan Helin, plötsligt, som i ett trollslag, tappat all förmåga att avgöra viktiga publicistiska beslut utan måste ”rådfråga” slumpmässiga personer på twitter. Misstanke att så är fallet är helt orimligt och absurt.
För det andra så har Jan skrivit att han bara är intresserad av vad folk tycker: http://twitter.com/JanHelin/status/1318669037
Jan Helin ger oss möjligheten att få en liten inblick i de etiska beslut som måste tas varje dag på sveriges största kvällstidning (som jag förövrigt inte läser längre för jag tycker innehållet blivit allt för sensationalistiskt, falskt och tramsigt). Transparens.
Han har inte plötsligt blivit intellektuellt handikappad och måste be slumpmässiga människor på internet om råd. Släpp den vanföreställningen så ska du se att du kan se detta i ett mer rimligt sken.
Sociala medier och den kommunikationsrevolution som händer nu kan inte stoppas. Och är fantastisk! Den här diskussionen är en del av den. Under tiden den pågår måste vi diskutera parallella processer som sker.
Jag har i Dagens Media intervjun som kommunikationskonsult, ställt mig utanför den sociala mediebubbla som finns, sett på kommunikation via mikrobloggar hos en offentlig person ur ett annat utifrånperspektiv.
Reflekterat över tonalitet och ansvarsfrågan. Viktiga frågor som vi i vår verklighet ofta stöter på hos uppdragsgivare. Rädslan för hur transparensen ska påverka börskurser eller om det kan leda till förlorade affärer. Det är också en verklighet att hantera.
Vi måste våga ifrågasätta transparens ibland och inte tro att radical honesty löser allt.
Och vi måste vara medvetna om att transparens också kan vara ett strategiskt spel.
Mymlan du säger i kommentarerna att Jan Helin ”inte ens är i den världen att han förstår att värdesätta ryggdunkandet från bloggosfären” (vilket han fått för sitt twittrande). De allra flesta i chefsposition har idag insett ”pr-värdet” av att vara omtyckt av tongivande bloggare. Särskilt när man arbetar med något vars trovärdighet ofta ifrågasätts vilket kvällspress är ett exempel på. Det är ingen slump att bloggportalen har en bloggtävling år 2009 och att bland annat Jan Helin är en av prisutdelarna.
Ingen idag förbiser det stora för företag och individer när vi i vår externa kommunikation går från megafon till dialog.
Jag håller med dig i vissa delar men inte i hela resonemanget. Jag tycker att även en chefredaktör måste få ställa frågor för att få andras input, utan att för den sakens skull få sin kärnkompetens ifrågasatt. Hans vilja att använda mikrobloggande för ökad transparens tycker jag är intressant och rätt.
Sedan är det förstås viktigt på vilket sätt och i vilka frågor han väljer att göra det. Och här håller jag med dig. Att använda mikrobloggandet just för den frågan om att publicera bilden på graven, och att uttrycka sig på det lite nonchalanta sättet som han gör i dialogen med Schyffert, tycker jag inte är rätt – främst med hänsyn till barnets familj.
Kort sagt – jag tycker att Jan Helins satning på att Twittra för att öka transparensen är rätt, men han måste vara mer noggrann med när han gör det och på vilket sätt.
Anders, håller med och det är precis det jag säger. Jag har ingenstans sagt att Helin inte ska Twittra. Jag har påpekat vikten av rätt tonalitet i sådana exempel som det du nämner vilket har att göra med det ansvar han har.
Men få input, föra dialog, ställa frågor etc som chefredaktör. Ja men självklart!
Brit jag håller med dig för om man vill ha transparans av olika åsikter så handlar det om att kunna lägga två olika historer ovanpå varandra och få allt genomlyst till en helhet.
En del av verkligheten tillåts bli en klarare bild av allt.
Håller man sig till sanningen så står man på en stabil grund. Men levererar man bara en parts berättelse så skall man skriva det.
Att just Jan H har ifrågasatt eller följt ER debatt tycker jag är bra och att jag sen ser att han väljer att Twittra ta upp D Isaak i medialjuset genom att föreslå att de 4 stora skall göra gemensam sak via Twitter gör ju att man undrar lite till.
Då de 4 egentligen borde dragit upp och gjort klart de två tidsaxlarna som korsades vid Trossen först, redogjort för vem som gjorde vad och nr i detta och kanske respektera att en del saker får ske genom tyst diplomati som kanske en del önskat i fallet D Isaak.:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/03/13/tyst-diplomati-ar-det-enda-som-fungerar
Jag tycker du har helt rätt som ”Social media” analytiker och bevakare i det du försökt förmedla till Jan som egentligen handlar om sans, etik och moral och vad en ansvarig utgivare måste våga ta för egna beslut, stå för.
Vara beredd att ta konsekvens inte hänga upp sina beslut på vad andra tycker. Håller man sig till saklighet och sanning då kan jag gå i tryck i pappersformat.
Tycker nog att Isobel H borde få en Lex uppkallad efter sig ihop med A Widebeck om Monica A får en guldspade.
Trevlig helg!
Leroy
jag förstår faktiskt inte tveksamheten och kritiken emot ditt ifrågasättande, inte alls. att överhuvud taget nämna något ”utanför rummet” där yppandet i sig självt begränsas av BÅDE lagar och moral bör alltid ifrågasättas.
Hej, jag håller med att med transparens följer ett ansvar både internt och externt för det man delar med sig av. Viktigt att vara förtänkt, för när informationen och tyckandet ligger på webben så finns det där för alltid.
Intressant och positivt att sociala medier ökar möjligheterna till att dela kunskap.
Mv, Maria på MIKU