Samtidsdokumentation av rang. Igen. Dagens Computer Sweden kommer göra många ”vad var det jag sa-sägare” lyckliga. Rubriken lyder Twitter tappar mark sen i somras. I ingressen sägs det bero på att användarna blivit mer restriktiva och medvetna om kommunikationen på nätet och dess konsekvenser. Resonemang som bärs upp av forskare.
Intressant är att påminna sig om den artikel Computer Sweden skrev 2008 med rubriken ”Användarna flyr Facebook” som då byggde på en artikel i The Guardian. Med intressanta ordval såsom att Facebook ”börjat skörda offer” fanns då precis som idag referenser till det här med att vi människor inte kan hantera den information vi lägger ut:
Skälet till minskningen tros ligga i en ökad oro över att den stora mängd personlig information som folk lägger ut om sig själva på sajten ska hamna i orätta händer.
Men kanske är det så att allt fler börjar att tröttna efter år av facebookande och att bli översköljda av (mer eller mindre) onödig information om sina kontakter.
Ur artikel i CS, 22 februari 2008.
Egentligen skulle jag kunna sluta där. Det räcker med att påminna om en av alla de artiklar som vill visa på irrelevansen, kortsiktigheten, onödigheten och hajpen runt sociala medier för att visa hur fel analysen ofta blir. Det värsta är att det hela plockas upp med denna felktolkning av fler, till och med Rapport.
Analysen av siffrorna är fel från första början och ingångsvinkeln. I grunden handlar det ju inte ens om enstaka tjänster, det handlar om teknik som vi konstant förädlar för att kommunicera oftare, bättre, relevant samt oberoende av tid och plats. Det är ett förhållningssätt till sin omvärld som tekniken stöttar.
De 3.1 miljoner svenska användarna som finns idag talar för sig självt vad gäller relevansen och korrektheten i analysen från 2008 av siffrorna om Facebook. Siffrorna om Twitter tror jag är feltolkade och är det inte så att man här missat helt att Twitter används via mobil och via många andra applikationer. Twitter bygger på API. Hur som helst hänger Twitters framtid på tjänstens utveckling precis som det gällde för Facebook då för två år sedan. Sen är det väl alltid så att när early adopters slutar använda tjänster planar det ut innan mainstreamanvändandet exploderar. Intressant är ju också hur en kärna av den svenska kretsen av early adopters de senaste dagarna med förtjusning återvänt till mikrobloggstjänsten Jaiku.
Värre är för mig är dock själva undertexten i dagens artikel vad gäller synen på nätet och människors nytta av det.
Att det år 2010 är så lätt att visa på problemen med nätet är så intressant. Det är historia som skrivs. För det är ju inte tekniken som har oss i sitt grepp. Vi använder tekniken. Till det vi vill. Vi styr utvecklingen.
Tankarna förs också lätt till Alexander Bards och Jan Söderqvists resonemang i Nätokraterna till hur bl.a. adeln såg på städernas framväxt när man ser dessa beskrivningar av nätet som något vi inte kan hantera och egentligen inte vill ha.
I artikeln kan vi också läsa att beviset för att allt bara är en hajp som rör sociala medier är den grad av förvirring som råder runt sociala medier och att det behövs konsulter som förklarar. Vilket de inte ens kan enligt Johan Cronehed forskare som sen länge diskuterat it som hajp:
Ingen kan beskriva det faktiska tillvägagångssättet och det är ett av grunddragen för hajpen.
Kommunikationsforskaren Jeanette Fors kliver fram och säger apropå Facebook:
Företag, politiker och privatpersoner marknadsför sig i större utsträckning än tidigare. Jag tror folk tröttnar på den mängden information, det är inte det man vill se när man loggar in på Facebook. Jag tor vi kommer att få se en dalande trend där.
Nominerad som mediemäktigast för mitt twittrande i Almedalen 2009 och som en sån där konsult specialiserad på sociala medier får jag väl kliva fram då.
Den eventuella förvirring som finns handlar i så fall bara om att traditionella medier är strukturer som krampaktigt vill att verkligheten ska bestå av en avsändare och många mottagare. Sociala medier är inte svårt. Sociala medier är inte förvirrat.
Sociala medier är ett samlingsnamn så gott som något, menat ursprungligen att särskilja dessa från de traditionella mediernas sätt att föra ut budskap – från en aktör till många. Idag sker ett flöde av delade kunskaper, erfarenheter och åsikter mellan många. Sociala medier är innehåll skapat på nätet av användarna i dialog med varandra. Vi lever helt enkelt i ett kunskapsdelande tidevarv där nätet blir den plattform som bär vår kommunikation oberoende av tid och plats. Sociala medier är inget annat än kommunikation.
Och vi väljer. Vi väljer vad vi vill ta del av. Vill vi inte se företagen i Facebook så behöver vi inte se det när vi loggar in.
Vi människor har alltså bara förfinat och förädlat den teknik som finns utifrån våra djupt liggande behov av att kommunicera med varandra. Vad är så hotfullt och obegripligt med det?
Den riktigt tunga valutan idag är trovärdighet, transparens och närvaro. Det byggs genom interaktion. Tramsigt? Trivialt? Trist? Tja….
Låt mig göra en jämförelse:
Fossila bränslen som olja och kol är energikällor som ligger till grund för välfärdssamhällets utveckling. Så är det. Utan t.ex. oljan och vår förmåga att förfina den energikällan hade inte industrialiseringen kunnat ske överhuvudtaget.
Kommunikationen mellan människor har genomgått en liknande ständig förädlingsprocess. Kärnan är dock densamma kommunikation.
Synen på sociala medier som triviala, kortsiktiga, irrelevanta och icke-hanterbara kommunikationsformer för oss människor kan jämföras med att idag påstå att den enda hållbara energikälla som finns är olja.
Återkommer med en fördjupande postning om det här – har ni talande jämförande exempel? Det här är just nu min favorit. Den ger också nätet den rättmätiga plats i människans samhällsutveckling som är berättigad.
/Brit Stakston
Det är lite fascinerande att se hur allt upprepas. Brit Stakston på JMW har kommenterat när Computer Sweden hittat en trendanalytiker som lyckas glömma bort att påpeka att alla hypes finns kvar men i en mainstreamversion, i remixade versioner eller som delar i nya trender, nya tjänster. Det är det som är vår lärdom från IT-bubblan: inget försvinner utan förfinas och förändras. Twitter kommer inte vara evigt men utifrån några indikativa siffror mena att Twitter dör. Alla som tittar på historiska siffror runt trender och populärkultur vet att efter en fet uppgång sker en avmattning av ökningen innan tjänsten blir mainstream och stor på riktigt. Samma sak skedde, som Brit påpekar, med Facebook – som sedan blev rejält stor. Vad gäller dumheterna om att människor inte vill se företag på sociala nätverk så finns det många andra undersökningar som säger emot. Så det vi ser är en backlash där diverse konsulter och forskare, som inte hängt med i den positiva delen nu tar en negativ ställning…
This comment was originally posted on FriendFeed
Brit reder ut begreppen som vanligt. Bra skrivet och bra bemötande av alla ”dumheter”.
Föreslår att forskarna Fors och Cronehed kontaktar Johan Ronnestam och Saltå kvarn om de har svårt att förstå vad sociala medier handlar om eller nyttan med den.
Genombrottet för sociala medier är det största som hänt i människans demokratiska utveckling sen berlinmuren föll.
Sociala medier är i alla högsta grad kommunikation, och ett paradigmskifte i vårt sätt att kommunicera med varandra. Just därför är det viktigt att problematisera kring hur till exempel företag på ett effektivt sätt kan använder sig av sociala funktioner.
Facebook är en jätteviktig plattform för företag idag, och antalet nya företagssidor kommer säkert att fortsätta öka under året.
Men jag tror att den här ökningen kommer att stagnera på längre sikt. Facebook är inte gjort för att vara funktionellt på det sättet. Det är gjort för att vara socialt på det privata planet. Användare vill se privata bilder på vänner, läsa om varandras ups and downs… de vill inte se reklam.
Twitter å andra sidan är gjort för att vara mer funktionellt. 140 tecken innebär kortare och konsisare budskap. Twitter är en enorm kunskapsbank som många går miste om. Dels för att många inte förstår vitsen med Twitter än, och dels för att många känner sig bekväma i de metoder de redan har. Både användare och företag vill fokusera mer på vissa medier, snarare än att sprida ut sig och ”tappa kontrollen”. I stället för att starta konton på flera olika håll, fokuserar vi mer och mer på enstaka sociala plattformar och då kommer tyvärr Twitter i andra hand.
Då är det bra att bromsar upp hypen — det rena snacket — för att lägga ner mer energi på nyttan med sociala medier, på att öka kunskapen kring möjligeterna med sociala medier.
Det ska inte behöva gå så långt som i slutet på 90-talet, då alla företag följde mainstream utan att egentligen veta varför.
Mer om mina tankar kring sociala medier finns på:
http://bit.ly/7keIST
http://bit.ly/5C324q
Jeanette. Jag vet inte när du började att använda Facebook men om du gjort det ett tag så skulle du inse att Facebook förändras ständigt: det är inte en statisk sajt. Helt enkelt så kommer man bygga in funktionalitet som gör att det blir relevant att också kommunicera med företag som privatperson. Att människor bara är på Facebook för att se privata bilder etc. är inte sant – bland annat kan du titta på de stora amerikanska företagens fan pages som är mycket aktiva och på många sätt bevisat ökar deras försäljning eftersom de ger interaktivitet och relation på den plattform som människor är vana vid. Det handlar om pull: att företagen väljer att säga ”hej, vi finns där ni finns” och inte ”hej, kom till oss”. Det är en oerhört stor skillnad.
Det du också glömmer bort är att titta på hur saker utvecklas historiskt: en hypertrend innebär inte en hyperdöd utan en kort stagnation för att sedan öka mångdubbelt mot innan – när tjänsten, produkten blir mainstream. Facebook är det bästa exemplet.
Vad gäller ditt exempel om att man väljer en plattform så missar du den tekniska utvecklingen av att alla plattformar kopplas ihop: jag kan idag använda både applikationer (ex.vis Tweetdeck) för att följa såväl Facebook, LinkedIn och Twitter i samma fönster, liksom att jag igår twittrade via MSN.com (betaversion) och uppdaterade min facebook därifrån. Vi kan läsa varandras twitter på varandras bloggar.
Det handlar mer om att vårt användande nyttooptimeras på de olika plattformarna – man använder Twitter till ett sätt att kommunicera, Facebook för andra sätt: och det intressanta är att ”vanliga” människor gör det mer och mer.
Och en hel del undersökningar visar att människor förväntar sig att företagen finns på de nätverken och kan konverseras.
Så det hela känns mycket märkligt att du både pratar om paradigmskifte och samtidigt säger att det håller på att gå nedåt. Vidare vore det seriöst om du tittade på tiden som används på de olika sociala medieplattformarna och då fr a Facebook – tid som per användare ökat markant under de senaste månaderna.
Rent tekniskt sätt så visar nedgången i antal besök på twitter.com snarare att användandet förändras till att mer och mer utnyttja API-t för Twitter: i applikationer och liknande vilket inte syns i de tredjehandssiffror som mäter på twitter.com.
Till Jeanette: du kanske ska kolla in statistiken. http://twitter.com/SJ_AB/status/8064097263
Britt agerar supersnabb igen..Och mycket bra inlägg av Nicklas Strandh! värd att läsa är även kanon bra post av Kullin, http://bit.ly/7BkrmG och jag kan bara säga som jag skrev tidigare,saknade er alla medvetna, mogna och kunniga twitterland medborgare igår på Internetexpo!
ha en bra dag
Jajamensan Brit, buss på!
Visst. Företag tjänar jättemycket på att finnas på Facebook. Nu ja, och troligen under något år till. Men på lång sikt kommer den trenden inte att hålla. Vi får inte glömma att se situationen också från användarnas sida. Jag (som funnits på fb hur länge som helst) och många med mig tröttnar på all reklam i flödet. Och som Lena Carlsson skrev nyss på min blogg: Facebook kommer att förlora av andra skäl också. Bland annat för att målgruppen har blivit allt för diversifierad. Du kan ha kollegor, barndomsvänner, mormor, mamma och alla möjliga personer där. Det blir helt enkelt inte intressant längre.
Jag har inte sagt att det går neråt. Jag har gett en möjlig förklaring vill varför antalet Twitter-användare inte ökat i den takt man hade tänkt sig. Det går absolut inte emot min syn på sociala medier som ett paradigmskifte. Tvärtom tror jag (vilket inte publicerades i artikeln) att Twitter i framtiden kommer att spela en större och större roll i marknadskommunikationen.
Jag förstår inte riktigt vad ni är oense om. Istället för att kasta skit på varandra kanske vi som jobbar med webb och sociala medier ska fokusera (ännu) mer på hur vi gemensamt skapar bättre förståelse för skillnaden mellan kanalerna och fenomet som sociala medier handlar om? För det är ju det ni alla skriver om. Se min kommentar till hela diskussionen:
http://definitionofdone.blogspot.com/2010/01/sociala-medier-ar-inte-synonymt-med.html
Strålande Brit. Och det är när en teknik blir tråkig som den blir intressant.
This comment was originally posted on FriendFeed