Öppenhet förändrar alla maktstrukturer

För ett par veckor sedan skrev jag en bloggpost om sunt förnuft. Den resonerade kring företag som arbetar med sociala medier och berörde hur de gränser som förflyttas mellan arbetsgivare och arbetstagare påverkar dem i deras verklighet. Som anställda och som arbetsgivare. Den har väckt diskussioner. Nu sägs den vara uttryck för en viss samhällssyn, som utsätts för ideologisk kritik. Så då blir jag väl tvungen att vara tydligare med vad jag verkligen tycker.

Isobel Hadley Kamptz har i ett par bloggposter drivit diskussionen om arbete och gränsförflyttningen mellan privat och offentlig. De här frågorna är verkligen några av de mest utmanande i arbetslivet idag. I sin senaste postning undrar Isobel undrar följande:

”Om allting är offentligt och inget privat, sett till relationen mellan anställd och arbetsgivare, var finns det vi banalt kan kalla frihet?”

Det här är precis den intressanta frågan. Det här är mitt inspel:

Tack vare nätet sker förändringar i vår syn på frihet, relationer, ansvar som kräver ständiga samtal och diskussioner. Varje given händelse och diskussionen runt den luckrar upp gränser, ändrar rollfördelning och ger insikt och kunskap om den maktförskjutning som pågår. Det sker bland annat när jag ger “råd till företag om twitter”. För  de där ”företagen” består faktiskt av människor. Arbetsgivare likväl som arbetstagare. Vårdpersonal likväl som marknadsförare. Lärare likväl som journalister.

Till och med under stunden av rådgivning runt twitter diskuteras precis de här frågorna. I varje samtal berörs och synliggörs hur gamla roller och strukturer i allt större grad är obsoleta. Det ger varje deltagare som inte kände till det tidigare råg i ryggen, stärkt av kunskapen om att detta gäller oss oavsett position. Frågor om sunt förnuft, makt och ansvar är saker som medvetandegörs när frågor om t.ex. en twittrande lokförare, en Bjästa-rektor som inte läser Facebook, en pornstar-mössa eller  Ibizabilder diskuteras. Alla ser ju allt.

Min uppfattning är att den maktförskjutning som i och med detta sker mellan arbetsgivare och arbetstagare är av godo. Den kommer att skapa ett samhälle byggt på transparens och förmåga att vara sann med de val man gjort med sitt liv. Vi kommer att tvingas stå för det vi säger och tycker i alla situationer. Som arbetsgivare och som arbetstagare. Som vän och som förälder. Och det här är inte en fråga för arbetsgivare och tjänstemän. Det här gäller alla. Alla har tillgång till internet. Alla googlar på alla. Alla hittar allt om alla. Och jag tror att på sikt leder det oss till ett mer förlåtande samhälle. Vi kan inte gömma, sopa under mattan vare sig våra egna eller andras Ibizabilder.

Vi har ett val, en frihet att välja vad vi vill lägga ut. Det är enligt mig en förenkling att dra resonemanget om förflyttningen av individens gränser och hur de påverkar relationen till arbetsgivare, till att säga att detta är exempel på förtryckarideologi. Då bortser man från den positiva förändring det innebär och de möjligheter till makt den enskilde får. Å ena sidan att arbetsgivaren har koll. Men å andra sidan är även arbetsgivaren exponerad, synad och granskad av sina anställda och omgivningen.

Vare sig vi använder ord som branding och varumärke, maktkonflikt och exitstrategier är människan alltid utgångspunkten. Det är ju det fantastiska. Och vi ska se varandra exakt som de vi är. Och vi kan det när allt är synligt för alla. Om jag vill. Och ja, är vi sverigedemokrater är det så vi blir synliga.  Som ”kalejdoskop av det kloka, vackra, äckliga, idiotiska”. Exakt så och det är precis det som händer tack vare nätet. Möjligheten att vara hel med alla de val som är en del av alla människors liv. Bilden av ”anpassade, passande, marknadsförande helheter” är ju exakt det vi raserar genom att vara öppna med allt. Individens frihet ökar genom den allt mer jämlika relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Öppenhet kommer att tvinga gamla strukturer till anpassning.

Vår tids viktigaste uppgift är precis det här. Att visa på vilken makt vi som enskilda individer faktiskt har tack vare nätets möjlighet att alltid visa alla perspektiv. Men med makt kommer också ansvar. Där man är beredd att vara precis så komplex som människan är. Modig, rädd, smart och korkad – allt i en härlig mix som blir livet.

/Brit Stakston