Artikeln om Postkodlotteriet i Svenska Dagbladet berör mig på ett negativt sätt, precis som deras reklamfilm med Richard Branson alltid gjort. Jag tycker absolut att det är oerhört angeläget att hitta nya sätt för att engagera och skapa förståelse för den ojämna resursfördelningen vi har i världen. De traditionella biståndsorganisationernas verksamhet har på goda grunder fått kritik för hur de ofta misslyckats t.ex. på grund av enskilda medarbetares bedrägerier, för höga administrationskostnader eller finansiering för projekt som mest blev kortsiktiga engångsförbättringar. Detta har fått konsekvensen att det ofta finns en skepsis för var pengarna egentligen hamnar. I spannet mellan bistånd, välgörenhet, utvecklingssamarbete och socialt entreprenörskap finns det massor att göra. Nya intäktsströmmar, nya organisationsformer och ny syn på företags möjligheter inom det här området. Men att marknadsföra ett spel och tv-lotteri som världsförbättrare och sedan bara dela ut 23% av intäkterna samtidigt som VD:n har en bonusbaserad lön på mellan 2-5 miljoner förtjänar uppmärksamhet och kritik.
Min reaktion handlar dels om att jag i min vardag själv brinner för frågor om utveckling och engagemang för vår omvärld, mitt engagemang för nätet handlar precis om det, demokrati och möjligheten att skapa en ”bättre värld”. Jag har dessutom tidigare arbetat med t.ex. ömsesidiga utbyten som metod för att åstadkomma precis det. Halva vår verksamhet på Centrum för Internationellt Ungdomsutbyte fick stöd från Sida och jag har hyfsat god insyn i de flesta större organisationer som arbetar med liknande verksamheter.
Dels handlar det om att jag samtidigt blir glad för artikeln för de här organisationernas möjlighet att träna sin förmåga att agera i det nya medielandskapet. Det här är nämligen ett skolexempel på en artikel som dessa organisationer borde sätta sig och kommentera idag. Ni har er chans just idag. Att nå läsare som kommer känna som jag och att nå inblandade journalister som genom en bloggpost från er blir påminda om er existens och verksamhet. Om ni gör det intressant nog. Förklara hur ni ser på Postkodlotteriet som samarbetspartner.
Tänkte jag skulle hjälpa dem på vägen genom att bjuda på delar av kapitlet om bloggar i handboken om sociala medier ”Politik 2.0” som berör detta med förmågan att interagera med omvärlden:
Bloggen är en möjlighet att interagera med omvärlden som är oslagbar. Att sätta företagets/organisationens perspektiv i relation till vad som berör och engagerar människor just nu. En förmåga att sätta den egna kunskapen i ett relevant dagsaktuellt sammanhang. Att få göra sin röst hörd. Jag kallar det här att interagera med omvärlden och påpekar alltid att förmågan att göra just det är vad sociala medier handlar om. Det innebär att man har tid och förmåga att tänka utifrån in och inte alltid inifrån ut om vad vi vill kommunicera. Här handlar det om att kommunicera i relation till omgivningens behov om mer kunskap om bättre alternativ till ”att göra världen bättre”.
Mitt favoritexempel på vad det där med att interagera med omvärlden egentligen innebär är nödlandningen av US Airways Flight 1549 i Hudson-floden. Ett ofta använt exempel på medborgarjournalistik. Den ledande bilden i nyhetsrapporteringen över hela världen var tagen av Janis Krums från en båt som skulle plocka upp passagerarna som stod på flygplansvingen. Janis kallar sig idag ” The Miracle on the Hudson Photo Guy” i sin presentation på Twitter och har en kategori på sin blogg som heter ”Hudson”. Minns ni bilden där passagerarna väntade på vingen?
Minns ni också hur tidningarna senare fylldes med artiklar om nödlandningen och bedriften av den store hjälten, piloten Chesley Sully Sullenberger. Även de svenska artiklarna tog upp stresshantering och hur man fungerar i ett sånt här läge. Finns det någonsin ett bättre tillfälle att passa på att berätta var denne hjälte är utbildad? U.S Airforce tog chansen och gjorde det i en bloggpost med rubriken ”US Airways pilot. ”Hudson Hero” is former Air Force”.
Med andra ord US AirForce interagerade med en för omvärlden aktuell och intressant fråga. Ett tillfälle dök upp som inte var planerat där det var alldeles ypperligt att berätta om var denne fantastiske pilot var utbildad. Utan att överinformera….
Flygplanet där i Hudsonfloden är lätt att ha kvar i minnet. Läs tidningen och leta efter ert eget flygplan. Det händer saker dagligen där det är möjligt för oss som privatpersoner och anställda att hitta vår verksamhets ”flygplan” till vilket man kan addera ytterligare pusselbitar. Artiklar som organisationer och företag kan fördjupa, debattera eller addera perspektiv till och dra läsare från ursprungsartikeln genom att länka till den. Det här utnyttjas fortfarande inte i tillräckligt stor utsträckning. trots att vi vet att både intresserade läsare och journalister tar del av inkommande bloggposter och kommentarer. Dessutom bidrar det långsiktigt på ett relevant sätt till det digitala fotavtrycket för den bloggande organisationen/företaget. Det är också värt att lyfta fram att interaktionen runt en artikel ofta leder till en uppföljande artikel byggd på de uppslag och vinklar som presenterats i kommentarer och inlänkande bloggar.
För den oinvigde bloggaren kan det vara på plats med ytterligare en förklaring om hur det fungerar. Läsaren av en tidningsartikel på nätet ser de inlänkande bloggarna genom att de presenteras bredvid artiklarna som klickbara länkar. Detta sker tekniskt tack vare en trackbackfunktion från Twinlgy som är en bloggsökmotor som knyter samman mediesajter med bloggar. För oss som läsare innebär det att vi i närheten av artiklarna hittar en ruta med ”Bloggat om artikeln”. I rutan syns rubrikerna på bloggar som länkat till artikeln och som läsare kan man enkelt klicka sig vidare till de bloggar som länkat till artikeln. För JMWs del märker vi vilken oerhörd trafikökning detta ger.
Så nu får vi se om någon av organisationerna använder sina bloggplattformar och låter SvDs artikel om Postkodlotteriet bli deras motsvarighet till ett flygplan som landat i Hudsonfloden. Här är några av organisationerna som får en extra påminnelse genom en länkpuff:
Har ni fler tips på bloggande organisationer så tipsa mig gärna! Här finns samtliga de organisationer som Postkodlotteriet samarbetar med.
/Brit
PostkodLotteriet är ett lotteri – ingen insamlingsorganisation. De är det svenska företag som skänker mest pengar till den svenska insamlingsbranschen, så att de kan hjälpa fler utsatta barn, stödja fler föräldrar och barn på flykt, göra mer i kampen för vårt klimat och miljön, ge fler funktionshindrade en dräglig vardag, hjälpa fler nödställda på sjön bland mycket. PostkodLotteriet leds av proffs som vet hur företag ska drivas. De säljer 1,4 miljoner lotter varje månad och har tittarsiffror på 2 miljoner. De har skänkt över en miljard kr till svenska insamlingsorganisationer – som mycket tacksamt tar emot deras pengar eftersom de kan utöka sina verksamheter både här i Sverige och över hela världen. Det företag eller den privatperson som har skänkt mer pengar kastar första stenen…
Hej Niki, tack för din kommentar!
Exakt och precis av den anledning skulle jag som organisation som fått pengar via Postkodlotteriet kommenterat det och berättat vad pengarna också gått till vid sidan av höga löner till VD för företaget.
Ett ypperligt tillfälle att visa upp vad man kan göra dels tack vare de pengarna dels i sin verksamhet generellt
/Brit
PostkodLotteriet är en företagsform som in i minsta detalj är kopierat från ett framgångsrik utländskt program.Den kalkylerade mindre delen av vinsten som går till att hjälpa andra och som framställs som enda syfte är ett osmakligt sätt att missbruka människors empati för de svaga.Huvudsyfte är och förblir att lura folk på pengar baserat på orealistisk tro på hypotetisk lycka.Man appellerar till de som behöver pengarna mest, de mindre utbildade.
Fast, Niki? ”Kastar första stenen”? Handlar det inte om en marknadsföring som är helt uppåt väggarna? Är det då okej – bara för att man inte själv skänkt mer?
Vart går gränsen då? Ett exempel är Ikea. De skänker en miljard till UNICEF. Betyder det att du skulle tycka att det var okej att Ikea, i varje annons och överallt i sina varuhus har stora budskap att man ska handla där för att stödja tredje världen?
Och Brit, om du tror att organisationernas bloggare, som ofta befinner sig rätt långt ner på näringskedjan, kan gå ut och kommentera samarbetet med Postkodslotteriet så har du fel. Man kan inte bita handen som föder en. Även om det knyts en väldig massa händer i fickan eftersom man internt – självklart! – vet att Postkodslotteriet är en bluff, så har man inte råd att tacka nej till miljonerna de kommer med.
Bistånds-Pelle: Deras marknadsföring är inte uppåt väggarna. Den fungerar och följer svensk lagstiftning. Svenska Spel har också en ganska aktiv marknadsföring, eller hur? Och båda företagen har väldigt många kunder i Sverige.
Brit: Alla förmånstagarna till PostkodLotteriet måste på sina hemsidor – och på PostkodLotteriets hemsida – väldigt noga beskriva vad pengarna de fått används till. Se till exempel här:
http://www.sos-barnbyar.se/stod-oss/skanka_pengar/postkodlotteriet/Pages/default.aspx
och här:
http://www.postkodlotteriet.se/Vlgrenhet/Alla-frmnstagare/SOS-Barnbyar.htm
PostkodLotteriet är mycket noga med att alla förmånstagare, i alla sina kanaler, kommunicerar vad pengarna de får från PostkodLotteriet går till och hur mycket det är.
Jag vet detta därför att jag har arbetat som informationschef på SOS-Barnbyar och var den som skötte kontakterna med PostkodLotteriet. Vi hade ett aktivt och nära informationssamarbete med PostkodLotteriet och fick 28 miljoner kr på två år från dem – mer än någon annan givare.
Visst tjänar PostkodLotteriet pengar, men folk som köper deras lotter vinner också mycket pengar och 34 svenska insamlingsorganisationer får miljontals kronor som de annars aldrig skulle ha möjlighet att samla in själva.
Våra SOS-kollegor i Holland, där PostkodLotteriet startade för många år sedan, har fått enormt mycket pengar från dem och de har ett mycket bra samarbete.
Insamlingsbranschen uppskattar PostkodLotteriet, det är jag bombsäker på.
Niki: Bara för att någonting följer svensk lagstiftning betyder inte att det behöver vara vare sig moraliskt eller etiskt försvarbart. Lagstiftningen garanterar en lägsta nivå. Det anstår alla att vara bättre än så. I synnerhet när det gäller bistånd. Allehanda tvivelaktiga verksamheter följer lagen, men är ändå samhällets bottenskrap.
Jag jobbar också i branschen och är lika tacksam för de pengar vi får från PKL. Självklart gör de pengarna lika mycket nytta i vår verksamhet som alla andra pengar vi får. Så långt är allt bra.
Vad jag vänder mig emot, som sagt, är att de marknadsför sig – och därför också uppfattas som – att lotteriet är handlar om bistånd. Det menar jag är lika mycket lögn som om IKEA, eller någon annat företag som skänker en mindre del av sin vinst till välgörande ändamål, skulle hävda det. Det finns många företag som gör det, men som inte försöker slå mynt av det i marknadsföringen.
Risken för oss i branschen, som generellt har ett krav på oss att leverera omkring 85% till verksamheten, är att deras marknadsföring gör att det kannibaliserar på våra ordinarie intäkter. Det är många människor som inte blir faddrar i SOS Barnbyar och istället köper en lott i PKL – i tron om att deras pengar gör lika mycket nytta. Och så är det bara inte. Inte alls.