Sveket som blev viralt kan påverka

Den fruktansvärt starka och berörande berättelsen om Annica Holmquist och hennes kamp i vårdsverige 2010 utmanar inte bara oss som läsare och de ansvariga för vårdpolitiken utan också sociala medieredaktörerna hos partierna.  Här får vi i en hudnära, djupt sorgligt och oerhört välskriven bloggpost av hennes dotter Emelie veta hur verkligheten ser ut för någon som behöver vård och konsekvensen av sjukförsäkringsreglerna.

Detta  vittnesmål bär på möjligheten att i valrörelsens sista dagar bli en sådan fråga som kan dra till sig ett stort antal röster. Förmågan att hantera det som sker i sociala mediesfären blir betydelsefull även för Alliansen. Historien har fått fötter och den springer snabbt, når fram och berör.

Det twittras, skrivs om i Facebook och bloggas om Emelies berättelse. I hennes ursprungspost finns det just nu 1 153 kommenterar, 111 bloggar länkar i skrivande stund till inlägget på Knuff,  216 via Twingly och det har fått stor uppmärksamhet i traditionella medier. TV4 nyheterna igår ”F-kassan struntar i egna experter” och idag Aftonbladet på första sidan under rubriken ”Svårt sjuka Annica Holmquist, 55, är Reinfeldts mardröm”.

Emelies berättelse är nu viral. Väljarna kommer att kräva svar.

Självklart följs detta av intresse från de rödgröna som kommenterar bloggposten och Johan Ulvenlöv följer reaktionerna runt Annica Holmquist och berättar om det kontinuerligt bland annat på twitter och i den egna bloggen:

Emelie har skapat en stor storm

Fler som bloggar om Emelie och hennes mamma

Som sagt Emelies mamma får betala för Reinfeldts skattesänkningar

Hennes mamma har finansierat skattesänkningarna

Att den sprids som en löpeld beror på tre faktorer.

1. Aktualiteten förstås – valrörelsens sista dagar. Här ligger den absolut största sprängkraften som bär historien framåt.

2. Historien är äkta. Det råder det inga som helst tvivel om. Ingen kan låta bli att beröras av verkligheten för Emelie och hennes mamma.

3. Utförandet. Den goda stilistiska förmåga som även märks i Emelies tidigare bloggposter bär historien och får den att stanna kvar i våra hjärtan. Och även om hon inte tidigare (vad jag sett) skrivit om mamman så finns det i hennes bloggposter en underliggande svärta som vi nu förstår.

Visst är timingen lite väl perfekt i det skede valrörelsen befinner sig i och nyhetens spridning är hyfsat välregisserat, t.ex. att  TV4 nyheterna kör det under tiden som gårdagens debatt sker och bloggnätverket Netroots hos de rödgröna vet mycket väl vilken maktfaktor bloggarna är. Många av de riktigt tunga bloggarna länkar självklart till Emelies bloggpost.

Skulle det visa sig att den här historia är har fått fötter tack vare att den plockats upp  av de rödgröna i samband med t.ex. interna efterlysningar av historier av detta slag kan det bli ett mindre bakslag som skarpt skulle kritiseras av högerbloggarna. Men det inte förtar inte kraften i den här historien. Ett sådant scenario skulle behövas hanteras oerhört strategiskt av högerbloggarna om det visar sig vara så.

Så som historien nu utvecklat sig kan den påverka osäkra väljare.  Nu är frågan hur partierna strategiskt kommer att hantera detta.

På frågan om sociala medier kommer att avgöra valet har jag under hela våren sagt nej, såvida inte…..

”Däremot skulle det kunna påverka valutgången om det händer något som kräver en liknande tydlighet som FRA-debatten kretsade runt. Alltså en fråga som dyker upp lite från oväntat håll och får enormt stort fokus trots att det inom partierna inte finns med i valbudskap och övrig planerad kommunikation. Då skulle de parti som snabbast och tydligast använder de nya kommunikationsverktygen bli vinnaren.”

Att den här frågan är än allvarligare än i mitt scenario ovan är att detta är en fråga som faktiskt finns i den politiska kommunikationen från de rödgröna redan. Men den har blivit mer undanskymd än vad man kanske trott i förväg. Frågan om utförsäkringarna är ett av Alliansens svagaste kort. Nu är den i fokus via enskilda individers berättelser som valt använda sin egen publicistiska plattform som Emelies bloggpost är.

Det här är en väljare som dagligen lever i konsekvensen av en vårdpolitik som inte fungerat på det sätt den presenteras i valmanifest. Drivkraften hos Emelie till att skriva ner historien tror jag är precis detta, hur det är att leva i konsekvensen av en föreslagen vårdpolitik. Kanske framprovocerad av det man sett och hört om vårdpolitiken i de senaste veckornas debatter. Det är klart att detta är sprängstoff som måste hanteras av båda sidor. Alldeles oavsett om Emelies historia ”hittats” eller initialt spreds med hjälp av partistrategerna och bloggnätverken.

Ur de rödgrönas perspektiv bör den nu få leva sitt eget liv och färdas vidare bland människors nätverk. De rödgröna bör vara försiktiga i hur mycket de göder på den här historien. Den har passerat en gräns där det inte alls behövs längre. De kan självklart däremot använda den som avstamp för frågan om utförsäkringarna.

Så som historien ser ut att utveckla sig i skrivande stund måste även Allianspolitiker kommentera historien. För  frågan är nu långt utanför de som har sina sympatier klara för sig. Väljare vill veta hur detta är möjligt. Det här kan man inte backa undan från. Klassisk krishantering, erkänna att något gått fel, fokuserat på det som orsakat detta dvs de fyrkantiga tolkningarna av reglerna och kommit med konstruktiva förslag på hur det skulle lösas. Både för Emelies mamma och för kommande drabbade.

Emelie och hennes mamma Annica prövar sannerligen partiernas förmåga till realtidskommunikation. Och skulle kunna bli den där avgörande x-faktorn. Det här är denna valrörelses mest spännande exempel på kraften i de sociala medierna.

Vid sidan av att det är en text jag önskar inte varit verklighet.

/Brit Stakston