I Svenska Kyrkans senaste SL-kampanj lockar man med ord som trådlöst, support dygnet runt, ständig uppkoppling och vill påminna läsaren om möjligheterna till bön. Dygnet runt och när som helst.
Ett försök att närma sig nya målgrupper. Med hjälp av ord som används i andra grupperingar och sammanhang än de som traditionellt vänder sig till Gud och Svenska Kyrkan.
Kampanjen missar helt själva grundproblemet. Problemet är inte tillgängligheten, problemet för dem som idag inte vänder sig till kyrkan är tanken på Gud som koncept. Tron föds inte genom att använda begrepp för ett tekniskt verktyg som hjälper människor med helt andra saker i vardagen.
Men, trots allt, mig fick man ändå att besöka Svenska Kyrkans hemsida. Men vad finns där då? Inte ett ord eller återkoppling till det som syns i tåg och tunnelbanevagnar, varken begrepps- eller bildmässigt.
Så Svenska Kyrkan om ni nu lockar någon med er kampanj vad ska de då göra förutom att be böner under sin t-baneresan? Var inte tanken att påminna om Gud och Svenska Kyrkans verksamhet? Nu missar ni ju ännu en poäng.
Välkomna då de (få) som trots allt blir lite nyfikna. Fördjupa de resonemang ni försöker föra med era tunnelbaneannonser och skapa en dialog om ni nu valt att försöka prata med oss.
Brit
Brit missar flera steg i Stockholms stifts kampanj!
Tydligen läste du inte kampanj-skylten så noga. Den webbadress som står där http://www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift
leder till bakgrundstexter om bönen, några böner och där ges även möjlighet att dela med sig av sina favoritböner till andra. Det är nämligen så att nära hälften av svenska folket uppger att de ber, mediterar eller kontemplerar ibland. Jag blir nyfiken på hur deras böner ser ut, när och hur de ber. Blir inte du?
Väljer att svara på kommentarer jag fått från Stockholms Stifs med anledning av detta blogginlägg.
Håller absolut med om att annonseringen fungerar som en påminnelse. Roligt att läsa att Resumé tycker om den och att ni snappat upp positiva kommenterar på tunnelbanan.
Min egen åsikt är densamma trots Resumés åsikter.
För några år sedan fanns en kampanj om tro med temat ”söker du tröst?” med bilder på chokladkakor. Det för mig är en mycket vackrare och mer subtil jämförelse mellan samtida företeelser som tröstätning och tro. En mycket bättre lek med ord.
Internetuppkopplingen är för mig krystad. Vad hjälper tron på Gud om mitt bredband krånglar så att jag t.ex. inte kan skicka mina internetbetalningar. Kan jag be en bön till Gud då som har dygnet runt support?
Tack för infon om att det finns en undersida till Svenska Kyrkanhttp://www.stockholmsstift.se/stiftet/tradlost.4.65b252cd115525431f1800018570.html som tydligen har den information jag efterfrågade i mitt blogginlägg.
Bra att veta men borde ni inte ha länkat vidare till den ”kampanjsiten” från den enda sida man som konsument möjligtvis kommer ihåg efter tunnelbaneresan? Det är att göra saker lite för svårt för konsumenten. Eller att ni tror på en enorm genomslagskraft i hela ert budskap. Eller att ni tror att alla har papper och penna med sig hela tiden. Jag såg Svenska Kyrkan som avsändare (inte går man fram och tittar på det finstilta). Det var det jag mindes när jag sedan kom hem och ville kolla upp det hela lite närmare. Då hittade jag inget som återkopplade.
Jag tror fortfarande att de som ni vill vända er till med det språkbruk ni valt inte kommer att besöka er.
Men jag är glad över den information jag fick via mail av Stockholms Stift och biskopens medieansvariga. Tack!
Dessutom har jag nu ägnat ytterligare tid på att tänka på Gud. Så på en nivå – mission completed. Er hälsning gick fram till mig.
Det där är ju en idé jag la på ett möte med diverse prästkollegor för typ… nio år sen… *suck*
Det fick mig att stanna till och fundera och göra en sökning i ämnet på google. Jag ser inte det som att den stora poängen är att folk skulle vända sig till Svenska Kyrkan, utan istället direkt till Gud. Därifrån kanske det föds något annat…