Ibland överträffar dikten verkligheten.
Jag läser Marielouise Samuelssons ifrågasättande krönika i DN idag över SR:s kampanj ”Jag sommarpratar” där hon skriver
redan nu signalerar kampanjen tanklöshet, slarv med principer och risk att lyssnarna känner sig lurade.
En härlig samtidsdokumentation där vi ser hur oerhört olika vi förhåller oss till de nya spelreglerna i relationen varumärken och kunder.
”Jag sommarpratar” är en kampanjsajt där man kan spela in ett eget sommarprogram som sedan publiceras på sajten där också årets officiella sommarpratare också presenteras. Programmen kan man sedan enkelt tipsa vidare om till sina vänner via Facebook, Twitter eller mail. Det finns också en sms-funktion för att bli påmind om en specifik sommarpratare.
I kampanjsajten ingår en del som heter ”Proffsen tipsar” där bl.a. Anders Wennersten producent för ”Sommar” ger tips om hur man bygger ett bra program för att förmedla känslor och skapa närhet. Man blir direkt sugen på att leka med språket såsom Anders Wennersten gör i ljudklippet.
Men visst, det känns lite krystat när det poängteras att man:
av upphovsrättsliga skäl inte ska inkludera låtar i det program man talar in
men att man gärna ska
berätta vilka låtar du hade velat spela om lagstiftningen sett annorlunda ut så kan de som lyssnar kanske hitta låtarna ändå.
Jag blir hur som helst glad när jag lyssnar igenom några av bidrag som kommit in. Det finns något här som skulle kunna bli stort. Närhet finns absolut. Passion. Glädje. Engagerade människor. Visst finns det massor mer SR hade kunnat göra med detta för att ytterligare ge utlopp för både kreativitet och engagemang. Men det är en bra början. Och det handlar inte om något som alla vill eller kan göra. Eller ens bryr sig om att göra.
Så vilka gör sina egna somamrprogram då? Tja allt ifrån Erik, 31 år som berättar om sin stora passion reggae och vad hans reggaeblogg betytt för honom som publiceringsplattform och ber om feedback på den (smart drag). Eller Kerstin, 52 år som berättar om hur livet kan bli när det inte går som man tänkt sig och ser sitt program som ett exempel på sitt nya självförtroende. Eller Alice, 14 år som sprudlar av livsglädje och funderingar över livet. Vore kul att analysera de inkommande bidragen mer men lämnar det därhän just nu.
Utan musik blir det onekligen ganska mycket torrsimning och smått larvigt med alla låthänvisningar i dessa bidrag…men det är ändå ett embryo till en community med rötterna i lyssnarnas kärlek till Sommarprogrammet och livet…de egna drömmarna. Och det fyller helt klart en funktion för vissa lyssnare att göra det just inom ramen för ”Sommar”-redaktionen.
Marielouise Samuelsson gör en helt annan tolkning av kampanjsajten i krönikan ”Jag sommarpratar. Reklam möter journalistik i vansklig mix”.
Hon finner det problematiskt att SR via reklambyrån Forsman & Bodenfors använder lyssnare som ska:
jobba gratis och fungera som varumärkesputsare
och menar att:
redan nu signalerar kampanjen tanklöshet, slarv med principer och risk att lyssnarna känner sig lurade.
Och det fortsätter:
webbkampanjen har ingenting med själva sommarprogrammen att göra, kampanjen är ett rent reklambyråbudskap med SRs marknadsavdelning som uppdragsgivare.
Själv ser jag det här som en hyllning till sommarprogrammen, ett försöka att fånga upp den genuina kärlek som finns till programkonceptet och den tradition som finns bakom ”Sommar”. Kampanjsajten gör det lätt att hitta guldkorn bland de kommande programmen, tipsa vidare, sprida såväl det egna programmet och andras till vänner. Den lyfter också upp 100 klassiska program sen sändningsstart 1959. Och allt detta menar Marielouise Samuelsson inte har med sommarprogrammen att göra?!
”…man kan också fråga sig om det verkligen ingår i SR:s uppdrag att skapa aktiviteter och trafik på nätet, utanför SR.se.”
Well det är som att säga ”man kan fråga sig om det ingår i SR:s uppdrag att berätta att vi sänder överhuvudtaget.”
Den stora nyttan med att nätet dessutom bär programmen bortom den faktiska sändningstiden verkar vara perspektiv som krönikören inte ens är medveten om fördelarna med.
”Slarv med principer”….det är sannerligen stora ord. Själv undrar jag då vilken princip vi pratar om. Den om public service i allmänhetens tjänst menar hon ju tydligen inte. Handlar det om en feltolkning av kontrollperspektiven i public serviceuppdraget tro?
”När alla-får-göra-”Sommar”-kampanjen skickas vidare ut på nätet, bortom SR.se, förvinner också kontrollen över vad Sveriges Radio och ”Sommar” kan komma att förknippas med framöver.”
Oj. Kontrollen har väl ändå försvunnit i samma stund som programmen överhuvudtaget sänds – alla lyssnare har sedan 1959 spelat in och burit med sig sina egna tolkningar och upplevelser av Sommar-programmen långt, långt utanför Sveriges Radios studio.
Marielouise Samuelsson har skrivit om kampanjen tidigare. Då fokuserade hon dock på dels det ickedemokratiska i att påstå att alla kan sommarprata eftersom alla inte har datorer dels att det förstör konceptet genom att göra det exklusiva till vardagsgods….
drömmen trivialiseras om SR viftar för mycket med ”allas” möjlighet att Sommarprata.
Den här krönikan är något av det mest roliga jag läst på länge.
Och detta samma vecka som jag just i glädjen över hur långt vi kommit från teknikfokus skrivit om hur sociala medier nu är vardag…
Det är så oerhört nyttigt att ständigt bli påmind om hur olika perspektiv man kan ha inför de nya villkoren på den nya mediearenan.
/Brit Stakston
Intressant. Det du skriver är väldigt motsägelsefullt. Jag håller inte alls med om att sociala medier är vardag. Hela Marielouises krönika pekar ju på just det. Faktumet att hon inte alls begriper vad användargenererat material är skjuter ju både denna och din föregående postning i sank.
Sociala medier är vardag?
Vems vardag? Din? Säkert! Min? Definitivt. Gemene mans? Jag ställer mig väldigt skeptisk.
Att påstå det är både arrogant och en aning verklighetsfrånvänt.
Det är fortfarande en VÄLDIGT stor pedagogisk uppgift att beskriva vad sociala medier faktiskt är. Kunskapsnivån hos svenska företag är skrämmande låg.
Och om ni på JWM inte tänkt göra det så anmäler jag mig som frivillig. För det är ju nu det börjar hända saker.
För vi är väldigt långt ifrån vad man kallar en ”kritisk massa”.
Därför är inte heller sociala medier vardag för folk, på samma sätt som det tog ganska många år för mobiltelefonen att bli gemene mans förstaval som privat kommunikationsplattform.
I just denna frågan tycker du och jag väldigt olika.
MVH,
Klaus-Peter Beiersdorf
Eftersom Brit befinner sig på Reboot väljer jag att svara på din kommentar. För oss på JMW har vi aldrig sett övriga branschen som konkurrenter eller försöka skapa motsättningar. Vi tror på att dela kunskap och att vi tillsammans kan bidra till att flytta fram positionerna.
Vi har sedan två år haft en pedagogisk och missionerande roll runt sociala mediers möjlighet. Att vi nu ser att detta arbete kommit in i en ny fas där det stora intresset och behovet inte längre är att förklara vad sociala medier är utan hur det implementeras, integreras och utvärderas kan du välja att kalla arrogant. Men jag finner det märkligt.
Det finns idag en stor grundförståelse bland våra kursdeltagare, åhörare på seminarier och bland våra kunder. Det har vi en oerhört stor respekt för. Människor vill kommunicera. Att arbeta med sociala medier är för vissa självklart för vissa ett större steg att ta. Men på två år är det självklart att det hänt stora, stora förändringar.
Det finns två tidiga postningar skrivna av Brit som det kanske är en god idé at du läser som ganska väl visar hur vi under de två år som gått sett på dels på den pedagogiska uppgiften som vi varit en del av dels att vi får undvika bli för elitistiska:
http://www.jmw.se/2008/02/29/befriad-zon-vem-bryr-sig-om-sociala-medier-behovet-av-guidning-i-paradigmskiftet-som-sker/
http://www.jmw.se/2008/10/20/befriad-zon-vi-far-inte-bli-vad-tradkramarna-var-for-miljororelsen/
Vi på JMW kommer fortsätta ligga i framkant vad gäller integreringen av sociala medier i mediemixen. Vi står för att detta arbete nu kommit in i ett väsentligt annorlunda skede. Efter att ha spenderat en vecka i Cannes där jag bedömt över 400 PR-bidrag så kan jag konstatera att användningen av sociala medier är en naturlig del av de flesta projekt.
Björn Mellstrand
vd JMW
Hej Brit,
Jag satt och lyssnade på de egenhändigt inspelade programmen igår, bl a om reggaebloggen, lustigt att du skriver om detta idag :-) Fick tipset i sociala media (Facebook) där en vän (Andrea)skickade vidare länken till sitt ”Jag sommarpratar”.
Jag hade tänkt att spela in ett ”Jag sommarpratar” men precis som någon sa i sitt program så kom jag inte på något ämne just då. Så jag funderar på innehåll så länge. Vill SR använda det sedan så är det ok.
Kommer ni på JMW att göra ert egna sommarpratarprogram?
Vänliga hälsningar Maria
Hej Björn,
Kul att du tog dig tid att svara på min reflektion. Jag tror liksom dig att det är bra om så många som möjligt pratar om sociala medier (eller digitala kommunikationsytor som jag hellre kallar det). Ju fler desto bättre, vilket jag även sa till Brit senast vi sågs.
Problemet jag ser i hennes resonemang som gör det riskfyllt, på gränsen till dumdristigt, är att ta sociala medier för givet som en del av folks vardag. För, hey, när verkligheten knackar på och man luktar på kaffet så är det faktiskt inte det.
10 miljoner mobiltelefonabbonemang som nästan används dagligen är innebär att mobilen är en del av var mans vardag. 2 miljoner facebookabbonemang varav ungefär hälften används är det inte. Är vi överens om det så är vi en bit på väg.
Brit och Niklas har gjort en enorm pedagogisk insats de senaste åren, men att tro att jobbet är gjort och alla nu är med på tåget anser jag är att gå händelserna i förväg.
Jag tror liksom dig att det stora jobbet nu ligger i att faktiskt genomföra lyckade case.
Jag har läst Brits äldre postningar och även hört henne berätta att hon för några år sedan i egenskap av chef på allvar diskuterade huruvida ett företag ska ha EN gemensam e-postadress, och under vilka tider på dygnet man ska läsa den. Därför lägger jag inte så stor tyngd vid saker hon sagt tidigare. Jag läser det hon skriver nu och reagerar då jag tycker att hon har fel. För självklart utvecklas allas våra kunskaper.
Ang. påståendet att företag nu har en god kunskap om sociala medier, bemöter jag med att jag kan räkna upp ett tiotal riktigt misslyckade sociala mediekampanjer (eller försök till sådana) i norra Europa. Och då är det kommunikationsproffs som du och jag som gjort dessa. Både vi som leverantörer och köparna är helt enkelt för dåliga på både tekniken och hur vi ska använda den. Det är jag den första att skriva under på.
Vi har hittills bara skrapat på ytan.
För handen på hjärtat, hur många av de 400 bidragen du hänvisar till hade en riktigt bra och hållbar långsiktig förgrening av insatser i sociala medier? Säkert ännu lägre andel än de som bara gjorde ett habilt jobb (som du skrivit om tidigare).
Jag är verkligen inget proffs på det här och jag har jobbat med digitala medier i snart 15 år. Trots det så blir jag lika upprymd varje dag samtidigt som jag blir livrädd för att min kunskap är så flyktig. Jag har verkat både på köpar och säljarsidan. När jag var på Ericsson och vi jobbade med WAP, sisådär 2001-2002 så trodde vi att ALLA skulle använda mobilt internet inom två år. Blev det så? Inte riktigt! Inte förrän iPhone lanserades (med de omdanande tekniska landvinningar det innebar) så lossnade marknaden. Och den mobila datatrafiken ökade med 500 procent i Sverige på ett år.
Det jag menar är att om man står mitt i det dagligen så tenderar man att tro att ALLA andra lever på samma sätt. Så funkar man. Jag gjorde det när jag engagerade mig politisk t ex. Bara för man omgav sig med liksinnade så trodde man till slut att alla tycker likadant och besitter samma kunskap som en själv.
Och när man yrvaket lyfter blicken en smula så finns risken att man levereras en riktig käftsmäll av verkligheten.
Risken med Brits resonemang är att man när man gör stora, omfattande satsningar plötsligt står där med noll publik och ett förvånat ansiktsuttryck och tänker: Var är alla?
Det är inte bra för någon, inte kunden, inte oss leverantörer eller för konsumenterna.
Vi tenderar alltid att överskatta tekniska lösningars impact på två års tid men underskatta den på tio.
Låt oss nu inte göra det misstaget genom att helt huvudlöst säga att ”sociala medier är en del av folks och företags vardag”. För det är det inte.
Min avsikt är inte att smutskasta någon. Ni, liksom många andra, gör ett fantastiskt jobb. Däremot tycker jag att det är på sin plats att ifrågasätta en slutsats/påstående som jag upplever som lite illa underbyggt.
Det vore kul att läsa Brits tankar på mina reflektioner. ”reboot” eller inte.
Vänligen,
Klaus-Peter Beiersdorf
BE United
Hej Klaus-Peter,
Trots att jag också varit i branschen i snart femton år måste jag erkänna att jag aldrig stött på dig tidigare. Men trots att vi ofta tror att vi är verksamma i en liten så är detta ett bevis på att kommunikationsbranschen vuxit sig stor. Och det är kul.
Det fanns bland bidragen flera som jobbat och jobbar långsiktigt med se sociala medierna. Och jag skulle vilja påstå att för flera internationella, främst amerikanska och engelska, företag har sociala medier blivit normalitet och en del i deras kommunikationsvardag.
Vi väljer att använda begreppet sociala medier utifrån att det är den gängse benämningen i branschen.
Vår kontext handlar om företagens vardag inte folks vardag. Självklart är det inte så att sociala medier är vardag för alla när det gäller användande men vardag för långt fler när det gäller att förstå vad det handlar om, och insikter om att man måste börja arbeta med det.
Brits jämförelse med hur e-posten introducerades i hennes företag när den kom och hur hotande det upplevdes initialt (av väldigt många) och hur vi alla naturligt gradvis anammade detta är en relevant jämförelse med att finna tid för sociala medier i sin vardag på arbetsplatsen. Du väljer att tolka den som ett bevis för något helt annat. Det tyder på en historielöshet och avsaknad av perspektiv på den utveckling vi faktiskt har bakom oss. Internet är ungt men samtidigt har vi sett ett antal processer liknande den vi är i idag: när emailen blev verklighet för företagen, när man skulle bestämma om sin första hemsida osv. Hela tiden har det handlat om att först förklara, sedan ge stöd för implementering.
Jag avslutar diskussionen här. Du väljer att tolka en bloggpost om en tydlig trend vi ser i mötet med hundratals människor som arbetar med kommunikation på svenska företag som ignorant, dumdristig och oinitierad utan förankring i verkligheten. Vi ser det som något annat.
För vår del handlar det inte om att skapa eller kränga sociala mediekampanjer. Vi hjälper våra kunder att navigera i det nya medielandskap som sociala medier och webb 2.0 skapat.
Björn Mellstrand
VD JMW
Björn,
Vi tycker olika. Så är det ibland. Tråkigt att du inte hört talas om mig tidigare, hade du googlat mig så hade du snabbt sett att jag drivit ett par av Sveriges största bloggar (en som faktiskt hade ca 200.000 unika besökare i veckan). Jag har alltså varit synnerligen aktiv på samma marknad som du.
Konstigt att du missat mig.
Jag gör som jag brukar, och låter tiden utröna vem som har minst fel när vi har facit i hand.
Allt gott.
MVH,
/Klaus
Jag gillade verkligen ditt inlägg Brit! Jag reagerade starkt på krönikan, då jag anser det vara ett stort och viktigt steg i marknadsföringens utveckling när ”gamla anrika företag” vågar testa nytt!
Jag förstår dock Klaus första kommentar om att det INTE är vardag för de flesta, MEN det här är JMWs blog. Jag vågar påstå att målgruppen här har det som vardag. Diskussionen får fel fokus.
Man kan förstås diskutera verklighetsfrånvändhet o.d. gällande DN’s målgrupp.
Jag anser det vara värre att trycka en, i mina ögon, ganska oupplyst artikel i Sveriges största morgontidning än att kommentera densamma i en blogg med tydlig riktning och målgrupp.
Men visst har du rätt Klaus, tiden får utvisa huruvida användargenererat innehåll blir en hit som marknadsförings”knep” :-)
Visst är det som du säger @linn att vår blogg handlar om att göra trendspaningar i vår bransch. Jag som en av JMWS sociala mediestrateger bjuder på mina tankar och reflektioner och i detta fall över hur vi onekligen kommit in i en ny fas.
Vi har t.ex. gått från att tidigare ha ett (max) tiotal nyfikna på våra kurser till idag föreläsningar för hundratals initierade kommunikatörer som genast vill ta vidare kliv ut i det nya medialandskapet. Så såg det definitivt inte ut för två år.
Har precis kommit tillbaka från konferensen Reboot i Danmark, där årets tema var action. Och det är vad min spaning i grunden handlar om: att sociala medier i företagens kommunikation och i vår roll som inspiratörer nu omvandlas till att ha större fokus på det svenska företag faktiskt gör, har gjort eller vill göra. Action handlar om att göra! Där befinner sig många företag.
Marknadsföringsknep? : ) Sociala medier handlar om att stötta människors djupt liggande mänskliga behov av att kommunicera, dela erfarenheter och åsikter med varandra. Där ligger det stora värdet även för företag. Företagens uppgift är att agera utifrån det mer än fundera över hur arenan ska användas för marknadsförings”knep”.
Vardag är inte synonymt med alla – det jag skrev var:
”Sociala medier, den sociala webben och konversationsmarknadsföring är vardag – snart nog en naturlig del i varje företags mediemix. Vardag genom att man hanterar sociala medier dagligen på något sätt och är medveten om att det är en arena som bör bevakas.”
Ska bli kul att se hur ”Jag sommarpratar” utvecklas vilket ju är ett exempel på mitt resonemang i ursprungsposten. Ett försök från SRs sida att agera i det nya medielandskapet – och i det här fallet se hur den naturliga kärleken till varumärket kan tas tillvara.
Vi kommer över tid förhålla oss olika till det nya kommunikationslandskapet. Det är också aspekter för företag att beakta. Och det visar ju krönikan om SR:s webbsatsning : )
Ha en härlig sommar nu!