Lusten att finna felen med vårt interagerande i digitala medier tar sig ständigt nya galna uttryck. Idag dundras en undersökning ut som bla i DN får rubriken ”Facebook sprider olycka”.
Framgångsrik undersöknings-PR för avsändarna men negativt på så många andra sätt. Vem vinner på den här trivialiseringen och förminskande av digital kommunikation? Jag filar på ett inlägg men låt mig bjuda på några intressanta bakgrundsperspektiv som får mig att undra hur denna nyhet ens platsar i media.
Undersökningen är startad som ett event på Facebook. Jag minns hur intresserad jag blev i somras av det som presenterades som ”Sveriges största Facebook-studie” vilket ju lät fantastiskt intressant. Jag gick till eventsidan på Facebook och läste:
”Vi har alla våra funderingar över Facebook. Hur mycket snokar man egentligen på Facebook? Finns det skillnade mellan män och kvinnor i hur många vänner och bilder man har? Finns det skillnader mellan olika åldrar?
Nu ska vi lansera Sveriges hittills största studie på Facebook-användande som ska ta reda på detta! En anonym enkät är planerad att skickas ut i början av juni, 2011, och vi behöver Din input för att formulera bra och intressanta frågor! Det är enkelt. Du postar dina funderingar och teorier på gruppens vägg. Vi väljer ut de est intressanta, skickar ut enkäten och sammanställer resultaten.”
DÄR slutade jag läsa och bestämde att det här var trams. Inte bara för att man säger sig lansera ”Sveriges största Facebook-undersökning” utan dels för att första frågan är ”hur mycket man snokar egentligen” dels för den högst ovetenskapliga metoden för urval ”vi väljer ut de mest intressanta”.
Tror Leif Denti säger det allra bäst själv i artikeln med rubriken ”Väggen av skryt påverkar” där det också visar sig att undersökningen är gjord som ett oavlönat sidoprojekt där Leif Denti är projektledare och att sex av hans kollegor deltar.
”Den största bristen i undersökningen är att det är ett ”bekvämlighetsurval” och inte ett slumpmässigt urval, kommenterar Leif Denti” i en artikel hos Sveriges Universitetslärarförbund..
Jag tror den kommentaren av Leif Denti själv räcker för att vi ska lägga undan den undersökningen som representativ för svenska folkets Facebook-användande. Däremot är medieutrymmet bekymmersamt.
Jag återkommer i det allvarliga i den här onyanserade skrämseltaktiken men den stora frågan som detta väcker är också mediers förhållande till undersöknings-PR. Och i förlängningen traditionella mediers inställning till digitaliseringen när det om och om igen blir så att grunda undersökningar som trivialiserar människors nya former av kommunikation får så stort utrymme eller få stå helt oemotsagda eller faktagranskande.
/Brit Stakston
Facebook stressar, mest kvinnor, hör vi idag som den stora nyheten. ACK kära vänner, män och kvinnor, eller varför inte rätt och slätt människor som känner och tänker tillsammans, brottas och försöker få till det, om än svårt ibland. Håll med om att det så här inför internationella kvinnodagen så är det dags att också problematisera fler stressfaktorer som tar tid, kan vara lite beroendeframkallande. För några är det t ex fotbollsresultaten, tiden på golfbanan, tipset, travet osv – HUR MYCKET TID tar det då??? Men det kallas aldrig stress eller beroendeframkallande? Varför då? ( tänk en stund till lite underbar musik innan du kommenterar! )
That’s What Friends Are For – Dionne Warwick & Friends HQ
Middle 80’s Classic Dionne Warwick, Elton John, Gladys Knight and Stevie Wonder Great Song Vid
Läs studien först Brit. Metoddelen och kapitlet om studiens begränsningar. De är inte helt omedvetna – som du vill få det att framstå.