Ett stycke nutidshistoria tidstypiskt aviserat via Twitter skedde idag när Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund meddelade sin avgång. Lär bli en av årets mest retweetade tweets.
Ett kommunikationssätt på många sätt helt i linje med både Göran Hägglunds humor och digitala förmåga. Är själv utomlands i skrivande stund men undrar hur journalisterna på plats hanterade att de och omvärlden visste exakt vad han skulle berätta. Har haft nöjet att diskutera digitaliseringen av politik i en mängd tillfällen tillsammans med Göran Hägglund genom åren.
”Vår relation” började med att jag på en tidigare blogg 2009 ifrågasatte om det verkligen var Göran som twittrade eftersom det hade twittrats från hans konto när han själv stod på scen. Det ledde till en kontakt runt digitala frågor som fortsatt genom åren. Just den incidenten lärde mig att jodå det var han men också att hans stab insåg att det är klokt att tydliggöra när det var han och när det var de som twittrade eller Facebookade. Han lyftes ofta fram honom som en av de politiska digitala förebilderna.
När jag skrev boken Politik 2.0 under valrörelsen 2010 var Göran Hägglund en av de första som direkt tackade jag till medverkan. Minns betydelsen av ett en minister och partiledare visade vägen inom området. Han visade att det var möjligt att ha den formen av direktdialog med både väljare och journalister även i en högre maktposition. Han svarade då så här på frågan om hur han använder sociala medier.
Jag tror att det är viktigt för politiker som överväger att börja använda sociala medier att:
- Tänka efter. Före. Kommer jag att kunna fullfölja det åtagande som det innebär när jag väl startat?
- Vara på hugget och svara på tweets och frågor. Nödvändigt, annars blir den ointressant envägskommunikation.
- Hitta en strategi för att bemöta den som bara är ute efter att stjäla din tid eller skada dig.”
Genom sitt twittrande blev han också ett tidigt exempel på en politiker som kunde få traditionellt medieutrymme om sin politik genom ett aktivt twittrande och där det plockades citat kopplat till frågor som Kristdemokraterna drev. Att medierna verkade gilla att plocka upp saker där. Detta var ju vid den tiden då medier oftast valde att lyfta fram tramsiga tweets som exempel på vad som sades digitalt från politikers håll. Allra mest lyfte fram Federleys melodifestivaltwittrande och sällan hans mer politiska tweets.
Aftonbladet citerar något annat än politikers melodifestivalstwittrande, april 2010. Skandalöst skriver Hägglund på Twitter.
Visst finns det frågor som Göran Hägglund mycket medvetet inte valt att svara på eftersom han förstått att det skulle leda till evighetslånga twitterdiskussioner. Det talas mycket om transparens men det innebär ju verkligen inte total öppenhet. Han har tydligt definierat vad han vill och inte vill prata om. Det finns ju mycket i den kristdemokratiska politiken som verkligen är omdiskuterat.
Generellt kan man ändå säga att han tillhör en av de mest närvarande digitala politikerna. Definitivt också med samma aura digitalt som han har i andra mötesformer. Ofta med stor självdistans och humor plus en lagom gnutta personlighet vilket gynnat Kristdemokraterna i den omvandling medieklimatet genomgått under hans år som partiledare.
Vid sidan av att inte diskutera en mängd känsliga frågor har han också varit tydlig med gränsen privat vs personligt. Väldigt lite rent privat men desto mer om sina intressen såsom t.ex. fotboll. Precis en lagom mix för att visa åtminstone några fler delar av sin personlighet.
Hans närvaro har som sagt betytt mycket för partiets närvaro i den offentliga digitala debatten under de här åren då nya och gamla medier hittat nya förhållningssätt till varandra. Kristdemokraterna var inledningsvis väldigt lite närvarande när det gjordes digitala mätningar. Numer finns det en hel del aktiva kristdemokrater som redan är minst lika aktiva som Göran Hägglund.
Panelsamtal Brit Stakston, Göran Hägglund och Mona Wahlin hos Medieinstitutet. Foto: Maria Hägglöf
Ett personligt minne är just boklanseringen av Politik 2.0. Samma dag skulle bla Göran Hägglund och jag delta i en livesänd paneldiskussion hos Medieinstitutet. Vi sitter i panelen och samtalar om digital politik i en fullsatt varmt rum. Plötsligt skingrar sig hela publiken och kvar på golvet ligger till min förfäran min son. Ett par sekunder skräck. Rusar upp samtidigt som jag skriker ”min son, min son!” Och ber dem bryta sändningen och kastar mig fram mot min avsvimmade son tätt följd av Göran Hägglund. Sonen vaknar upp och serveras vattenglas efter vattenglas av bland annat Göran Hägglund. Eftersom det bara vara en svimning på grund av värme har det blivit ett roligt minne och senast förra veckan på ett mingel hos Medieinstitutet dök händelsen upp.
Karl Beijbom, Brit Stakston och Göran Hägglund, lansering av Politik 2.0 Foto: Mary X Jensen.
Senare den kvällen medverkade även Göran Hägglund vid lanseringen av boken som en av huvudtalarna. Här ett samtal från Almedalen 2010 där han just är inne på detta med tidsåtgången son alltid dök upp som ett starkt motargument för många politiker ”jag har inte tid”:
Även under valåret 2014 har jag intervjuat Göran Hägglund på temat sociala medier för politiker. Där säger han bland annat att Twitter hjälpt honom både att fånga upp vad som berör människor men också vässa sina egna budskap. Att han hört sig själv återcitera tweets vid andra tillfällen. Det är ju en fördel när man väl lyckats koka ner saker till 140 tecken.
Ska bli intressant att se vad Göran nu väljer för yrkesbana, 2010 undrade jag om han inte skulle börja blogga på nästa jobb. Twittrandet kommer säkerligen betyda lika mycket, om inte mer, i hans nästa arbetsuppgifter. Jag ser hur som helst framemot att både fortsätta samtalen om digitaliseringen och följa de fortsatta digitala stegen!
I en yra över den öppenhet man tror sig få genom en twittrande minister måste vi dock verkligen bära med oss att ingen transparens är total. Man väljer det man vill visa och det är lika mycket ett maktverktyg för att visa den verklighet man vill. Det går inte att backa från alla känsliga frågor och bara använda dessa plattformar när de passar. Det finns en viss naivitet i hyllningen av Hägglund som så himla transparent. Det finns ju en politik i grunden som till stora delar med all rätt ifrågasätts. Vare sig det handlar om kultursyn eller syn på HBTQ-frågor. Den kommande partiledaren kommer fortsätta utmanas av det nya medielandskapet. Med detta som bakgrund kan man konstatera att utan Göran Hägglunds aktiva digitala närvaro skulle partiet förtvinat än mer. De hade inte kunnat välja den linjen utan att ha förlorat ännu fler väljare. Att finnas i det dagliga flödet innebär att de egna perspektiven normaliseras.
Något som Sverigedemokraterna verkligen bevisat.
Lämna ett svar