Vad är mediernas roll framöver? Hur ser mediekonsumtionen ut i en digital samtid? Vilken roll spelar traditionella medier för demokratiutvecklingen? Hur ska medier hantera konkurrensen från de nya riktigt tunga aktörerna med mediemakt som Facebook, Google och YouTube?
Tre händelser har för mig den senaste veckan väckt extra många frågor om hur vi som medborgare kan förvänta oss att medier utvecklas framöver.
Den första händelsen är den pågående Medieutredningen. I veckan hade de sitt första runda-bords-samtal. Den andra är ett inspirerande hackaton som DN och DI genomfört. Och den tredje händelsen av stort intresse för mediebranschen är Facebooks lansering av ”Instant articles”. Alla tre är händelser som sätter fingret på vilka metoder och arbetssätt som gynnar medieutvecklingen idag:
- Förmågan att tänka nytt och gå utanför rådande förväntade strukturer
- Innovation genom bred kompetensutveckling
- Snabba konsekvensanalyser genom omvärldskoll
1. En medieutredning med fokus på medborgaren
I veckan skedde det första av tre samråd som Medieutredningen aviserat. Är direkt inblandad i medieutredningen under den här fasen av arbetet genom att ha anlitats för att hålla en kort introduktion samt vara samtalsledare för ett av de många teman som diskuterades. Vill klargöra att jag i övrigt inte har insyn eller är inblandad i det löpande arbetet med utredningen. Anette Novak är den som tillsatts som särskild utredare och har ett antal experter till sitt stöd samt ett team som arbetar med utredningen.
Det första samrådet skedde i Husby och på plats fanns ett 60-tal personer med väldigt olika bakgrunder och uppdrag. Glädjande nog deltog inte bara cheferna för de traditionella mediehusen utan även representanter från t.ex. Länsteatrarna, Kungliga biblioteket och föreningar som Fanzingo samt frilansande journalister. Medborgarnas perspektiv är i fokus i utredningen och genom val av lokal, med fönster ut mot Husby Torg, blev det som skedde på torget utanför våra fönster en levande del av resonemangen. En glimt av ett Sverige bortom Stockholms innerstad. Ett enkelt pedagogiskt ”knep” kan tyckas men som mötesmetodik tror jag det är effektivt att i varje detalj försöka gå utanför gängse mönster av hur ett seminarium inom ramen för en utredning ska genomföras. Anette Novak förklarade själv valet av ort med att man ville uppmärksamma behovet av journalistik även i förorten.
Transparens som utgångspunkt
Upplägget för dagen bestod av en introduktion av Anette Novak under vilken hon betonade vikten av inspel. Att detta skulle bli en dag av flera samt dessutom skulle det finnas många andra arenor för inspel längre fram. En sajt skulle lanseras de närmaste veckorna där också input kan laddas upp. Dessutom var deltagarna välkomna att bjuda in de man tyckte borde delta. Anette Novak gjorde också en stark poäng av vikten av transparens och att hon under utredningen inte avsåg sig vara i ett rum med bara en part.
Efter det följde inspel från mig och Madeleine Opira, jurist och grundare av mångfaldstankesmedjan ”A million Minds” varsitt inspel. Sedan var det dags att diskutera sex teman. Frågor om makt, teknologi, deltagande, kvalitetsjournalistik, konkurrens, sociala medier och statens makt. Dessa 20 minuters samtal (sedan bytte man bord) skedde enligt den etablerade ”The world café-metoden som är en väletablerad samtalsmetod för kollaborativ dialog. Vågat och oväntat för en statlig utredning. Var imponerad över diskussionsviljan hos deltagarna och över att metoden gick att genomföra även med en så mångbottnad och komplex fråga som denna samt väldigt diskussionslystna deltagare.
Tolkar både val av plats och metod som en vilja att ta in fler och många perspektiv utanför de vanliga mediestrukturerna med hjälp av nya metoder och breda nätverk. Förstod också mellan raderna av Medieutredningens ordförande Anette Novak att det är ett mycket uppvaktat uppdrag där alla försöker lobba in sina perspektiv. Det innebär ju att utredningen vid sidan av detta forum och andra sätt som de öppnar för för inspel uppvaktas hårt av intressenter som kräver och agerar utifrån mer traditionella former för påverkan, vare sig det gäller mötesförfrågningar, kontakter som tas eller debattartiklar som skrivs.
Två av deltagarna var chefredaktörerna Daniel Nordström och Anna Gullberg som i sin podd tyckte det var kort om tid under diskussionerna vilket de ansåg var typiskt för en medieutredning som just har alldeles för kort om tid. Det kan man verkligen hålla med! Eller framför allt ont om tid för att arbeta med själva utredningen. De där 20 minuters-diskussionerna var en nyttig övning. Hoppas kan man att diskussionen om Medieutredningen leder till mer tid. Den här insynen i under vilka dåliga villkor en sådan central utredning som denna får verka och tillsättas avslöjar ju ett stort demokratiskt problem.
Men givet det uppdrag som definierats tänker jag att det säkerligen är så, att mycket vet man redan. Det som saknas är en helhetsbild. Den första lägesrapporten i oktober kommer kanske mest handla om en välbehövlig tvärpolitisk sammanställning av läget. Därmed kan man identifiera perspektiv och vita fläckar i t.ex. medieforskningen.
En chefredaktör som inte var där är Thomas Mattsson men slår ändå fast, efter hörsägen, i sin blogg att ”branschen börjar tvivla på medieutredningen” . Vilket får Daniel Nordström att följa upp med texten om att Mattsson säger det alla tänker. Själv var jag verkligen inte avundsjuk på Medieutredningen efter dagens slut. Det var en lång dag med mycket spretiga diskussioner men det landade ändå hoppfullt just på grund av val av metod, plats och mixen av representanter. Dessutom var utredarna mycket engagerade, allt spelades in och det här var första steget. De som arbetar med utredningen satt vid ett ”bord X” för att diskutera frågor som man upplevde inte ramades in av de tema som fanns. Vilket gav ytterligare tillfällen att på plats ge direkta inspel till utredarna.
Thomas Mattssons reaktion på ett möte han inte ens deltagit på blir en symbol för hur himla svårt det är att bryta upp ifrån invanda strukturer (trots att det kan vara lite orättvist eftersom Expressen omfamnat digitaliseringen – något jag även nämnde under min dragning genom att länka till denna text). Men det kollaborativa transparenta arbetssättet sitter nog inte i mediernas DNA hela vägen. Mediebranschens största utmaning har ju hela tiden varit precis det här. Hur kulturen sitter i så i väggarna. Det vittnar alla om som arbetat med någon del av mediers digitaliseringsprocess. Och kanske är Mattssons starka reaktion och de efterföljande reaktionerna på ett allra första möte i den pågående medieutredningen en samtidsdokumentation om hur traditionella medier ”at the end of the day” trots allt kräver tolkningsföreträde. Detta trots att vi lever i en tid som förändrat spelplanen och en Medieutredning som behöver breda och många inspel. Definitivt från Expressen med flera men även från en mängd andra håll. Och med en mängd olika metoder och på olika arenor.
Jag tror, och hoppas, att det är alldeles för tidigt att räkna ut medieutredningen. Det verkar dessutom helt poänglöst att föra den sidodiskussionen om Medieutredningens varande just nu. Blir dessutom absurd med metadiskussioner som stjäl tid från ordinarie utredningsarbete som redan är tajt. Viktigare vore väl att säkerställa att branschen överöser utredningen med inspel bland annat genom att delta på samråden och på annat vis säkerställer att den input man vill ge ges. Det finns så sjukt många viktiga vägval att göra.
Tänka större tillsammans
Syftet med min närvaro var att tillsammans med Madeleine Opira, jurist och grundare av mångfaldstankesmedjan ”A million Minds” kicka igång diskussionen lite, öppna sinnena inför dagen genom några utblickar och perspektiv på aktuella trender. Mitt inspel, var förhoppningsvis fyllt av självklarheter för många, särskilt för mediehusen i framkant. Men det var ändå viktigt att säkerställa ett mer jämbördigt samtal mellan alla aktörer genom att göra en aktuell genomgång av ett antal omvärldsfaktorer.
Frågor om hur vi kan säkerställa att journalistiken i denna utvecklingsperiod inte tappar bort det journalistiska hantverket med källkritik etc, hur journalister dag efter dag vittnar om chefernas hets om att lägga ut, vikten av kompetensutveckling inom mediehusen för att till exempel kunna göra oviktade googlesökningar för att gå utanför sin egen ekokammare eller vad det nu kan vara. Dessutom problematiserade jag om Facebook som publicist, CRM-system, arbetsgivare och vikten av att ligga tre steg före en medieaktör som Facebook.
Men framför allt ville jag dela med mig av erfarenheterna från att ha arbetat i liknande sammanhang som t.ex. med Sveriges digitala agenda. Vikten av att man ser bortom sin egna horisont och kreativt funderar över vad politiken ska och inte ska göra. Inte bara se samråden som forum för monolog om den egna verksamheten. Det finns det ju som sagt massor av andra arenor för.
Mitt korta inspel avslutades med en samtidsspaning om att allt fler faktiskt slåss för journalistiken men allra mest passionerat utanför mediebranschen. Citerade en av Sveriges mest framgångsrika entreprenörer som nyligen sa att ”Vi har inte råd att inte betala för journalistik. Priset för det är för högt. Det leder till korruption och mindre öppna samhällen.”
Ville med det citatet visa hur oroande det är att det perspektivet så ofta glöms bort till förmån för fokus på de egna vinstmarginalerna, karriärerna och företagens perspektiv. Det här är förstås något för medieutredningen att försöka närma sig i sitt arbete. Jag ville med min inledning påminna om medborgarnas behov. Hur vi alla måste våga slåss för journalistiken, men hur?
Känner mig personligen sjukt stressad över att få ur mig mina perspektiv i dessa frågor till medieutredningen. Ser ju med förfäran på hur usel svensk medieforskning är. Vill verkligen uppmana alla att göra precis samma sak och ta Medieutredningens öppningar för det på allvar. Det här var ju bara början på en process.
Göd medieutredningen med dina bästa idéer
Göd medieutredningen med dina smartaste idéer. Visst ös på med de egna perspektiven och agendorna men kom också med mer övergripande idéer. Kanske göra som Martin Schibbye twittrade efter sitt deltagande: gå från medieägare eller aktör till ”kulturminister” i tänket.
2. Hackaton i mediehusen
Förlösande var det också att i veckan få ta del av den kreativitet, innovation och kärlek till journalistiken som visade sig när DN och DI redovisade vilka idéer som arbetats fram under #DnDihackday. 20 korsfunktionella team jobbade i 24 timmar och i dagarna inför hackday började redan idéerna flödade berättade Caspar Opitz under en rundvisning på DN. Just det korsfunktionella är oerhört viktigt och ett smart sätt att i vardagen göra något åt frågan om digitala A och B-lag. Får man jobba tillsammans löser sig många knutar. Lars-Erik Lugnet beskriver hur central den tekniska utvecklingen är för produktutveckling och beskriver DNs utvecklingsstrategi. Och du som är medieintresserad du följer välj DN från insidan på DN.idé?
Kopplat till medieutredningen blir det solklart genom ett besök hos DN hur centralt frågan om innovation är. Tankar om ett mer aktivt innovationsstöd diskuterades under samrådet i Husby.
3. Facebook Instant Article
Facebook Articles förtjänar egentligen en helt egen beskrivning men denna text är redan för lång för det, lyssna på Medierna eller de två senaste poddarna från #MattssonHelin. I korthet vill jag ha med exemplet med Facebook Instant Article i resonemangen om Medieutredningen eftersom det dels är extremt utmanande för hela mediebranschen dels att jag efter mitt inspel där detta nämndes fick så många frågor om det i Husby.
Facebook Instant Articles blir också ett exempel på hur man inom mediehusen måste ha en beredskap och vilja att proaktivt inför sådana här och liknande lanseringar redan ha analysen klar för sig. Både ur ett kort och längre perspektiv. Generellt undrar jag om inte mediebranschen tillsammans i lite mer visionära samtal proaktivt funderar över ett liv efter Facebook. Eller parallellt bredvid förstås.
Intressant är det också att följa Jan Helins stenhårda drive mot det, som han upplever, djupt orimligt i att Facebook matas oreflekterat med innehåll från Public Service-bolag. Schibsted vill också aktivt ta fajten ”mot” Facebook och fortsätta utveckla sitt eget ekosystem.
Precis här finns några av de mest avgörande frågorna för Medieutredningen att fånga upp. Och kunskaper att dela mellan innovativa mediebolag. Politikens roll? Ja kanske säkerställa att enda vägen för lokaljournalistiken att överleva inte är att använda Facebook Instant Article.
Vad tror du? Glöm inte formulera dina inspel och förmedla dem till Medieutredningen.
Andra som skrivit om det första samrådet:
Medieutredningens samråd ett fiasko eller inte? Eljester
De röstsvaga ska höras i medieutredningen, Frost Medielogik
Lämna ett svar