Den fråga som minst diskuterades 2014 kopplat till digitaliseringen är den om konsekvenserna för arbetsmiljön och arbetsklimatet. Och då talar jag inte i formerna av en diskussion om digital stress (för den har funnits) utan den om konsekvensen av de stora kunskapsglappen som finns på så många arbetsplatser idag. Alla dessa A och B-lag hur mår de egentligen?
En av de stora utmaningarna inför 2015 är hur vi hanterar de uppenbara kompetensbehov som finns kopplade till den digitala utvecklingen. Idag finns det självklart på varje arbetsplats de som förstår digitaliseringen på djupet. Och lika många som inte förändrat mycket av sitt dagliga arbete. Ibland av rädslor men oftast för att någon (läs chefen) bestämt att just de inte har nytta av digital kunskap. Antingen på grund av arbetsuppgifter (de jobbar ju inte med kommunikation) men lika gärna av ålder eller bristande kunskap hos chefen om vad digital kunskap egentligen handlar om. Att det inte bara är frågan om tekniskt kunnande utan lika gärna fråga om förmågan till samarbete och gemensamt skapande. Oavsett orsak till kompetensskillnaderna leder det till en djup klyfta mellan de som kan och inte kan.
Det här är en akut ledarskapsfråga som ligger till grund för viktiga arbetsklimatfrågor. Arbetsmiljön som följer av en ”digitalisering” av verksamheten behövs det planeras för. Både ansvaret för att ge alla en likvärdig kompetensutveckling men också för hur implementeringen av en kompetensutvecklingsplan ska se ut. En varsamhet för att se vilka nya hierarkier som skapas på en arbetsplats behövs också hanteras. Har berört frågan om detta med arbetsmiljön kopplad till digitaliseringen genom att resonera om de A- och B-lag jag under förra året mött på så många företag och redaktioner i min årssummering:
”Under 2014 har allt fler medier gått tillbaka till sitt hantverkskunnande. Källkritiskt granskande, välskrivna och genomarbetade gräv och reportage har varit grunden i mycket av det som berört och engagerat allra mest under året. Konsekvensen av detta på den redaktionella arbetsmiljön törs man dock egentligen inte tänka på. För de här listorna över mest gillade och retweetade texter hur hanteras de egentligen på en redaktion? För inte kan väl medarbetare enbart värderas utifrån hur många retweets deras artiklar får. Tyvärr finns det säkerligen såväl starka tendenser av A och B-lag mellan de som kan och inte kan digitala verktyg på många arbetsplatser som en bristande insikt om vad den här typen av listor egentligen säger om mediekonsumtionen. Detta med A- och B-lag beroende på digital kunskap är en sådan absurd utveckling när stora delar av det digitala hantverket på den nivån egentligen är rent instrumentellt. Det kan jämföras med att lära sig läsa och skriva. Utan den grundkunskapen blir det svårt att arbeta som journalist 2015. Man nog finns det väl en vidare diskussion om annat än om hur man får retweets på en artikel? Att digital kunskap lika mycket handlar om ett sätt att se på sin omvärld och sin roll. Förmågan till gemensamt skapande. Ett digitalt ”tänk”. Och nog funderar ni på alla redaktioner över en framtid bortom Facebook och Twitter. Och finns det inom medieforskningen kunskap nog om digitaliseringen för att se fler mekanismer bakom detta än bara att människor är på väg att bli nyhetsundvikare. Ur posten ”2014 är ytterligheternas år – från journalistik till digital affärsutveckling”.
Att detta med den digitala kunskapen blir en angelägen fråga lyfter också Martin Gelin i DN idag när han skriver om journalisterna vs Silicon Valley ”Kriget mellan journalistiken och tekniken”.
Martin Gelins text väcker också återigen min oro för den extrema historielöshet som märks inom en rad digitala hubbar och som återspeglas bland annat i synen på jämlikhet. Detta får förstås långsiktigt bäring på journalistiken och demokrati. Kunskapen om journalistikens roll för demokratin behöver fortsatt lyftas fram. Utan att det för den skull görs på ett sätt som handlar om att ignorera den digitala samtiden.
Att Martin Gelins text är het 2015 är anmärkningsvärt (även om Martin alltid är läsvärd) men jag refererar till att det är ju faktiskt snart 20 år sedan internet blev vardag. Vi borde just med den här frågan kommit så mycket längre. Kanske ska det mest ses som ett tecken på hur svårt det är att bryta ner maktstrukturer än bristande insikt om en förändrad verklighet. Det är svårt att omvärdera och ifrågasätta den makt man har när man väl fått den.
Att den piedestal journalister ansåg sig sitta på nu ersätts med teknikevangelister löser långsiktigt förstås ingenting. För ingen av dem sitter på hela svaret. Och ja det är tufft att vara ledare idag för att hantera den nödvändiga utvecklingen. Och ja det kommer också att finnas medarbetare som inte kan förstå sin samtid ur ett ”digitalt raster”. Men det är långt färre än vi väljer att tro när vi lägger digitala planer för en verksamhetsutveckling. En aspekt som en ledare också bör ta ansvar för är ju också att de som knäckt koden gärna fortsätter sitta på alla svaren också.
Blir 2015 året när de här nya formerna av A och B-lag på arbetsplatser äntligen kan mötas på ett mer konstruktivt sätt? Där digitaliseringen varken ses om ett hot eller ett alternativ. Utan bara ett NU. Med en mängd nya möjligheter likväl som utmaningar. Och insikten om att inget av dessa perspektiv kan hanteras utan kunskap. Hos alla medarbetare.
I en svensk kontext bland medieaktörer ser jag framemot vad KIT kommer att bli. Det är Peder Bonnier, Robert Brännström och Fredrik Strömberg som lämnat Bonnier för en nyhetsinriktad sajt. Talande för det tänk som behövs idag som i bästa fallet blir en följd av digital kompetens är citatet av Fredrik Strömberg i Medievärlden ”Vi ska inte bli ett svenskt någonting”. Ett citat som beskriver hur man inte vill utgå från befintliga kulturer utan göra något nytt baserat helt på nya mediebeteenden. En möjlighet som ligger på varje ledningsbord idag. Och vill man försöka förstå det här så lyssna på 2014s års digitala folkbildning. Den stod nämligen Felix Kjellberg för i sitt sommarprat. Lyssna och lägg märke till hur ofta PewDiePie återkommer till nyckelorden tillsammans med. Just så.
Lämna ett svar