Minns du hur samhällsdebatten var för 10 år sen? Det var då ett allt högre tonläge där ingen lyssnar på varandra började märkas, särskilt i de digitala plattformarna. Då lanserades begreppet åsiktskorridoren av statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson. I veckan började ett videoklipp från år 2014 snurrat där ajg i SVT debatt diskuterar begreppet med Oscarsson. Jag poängterade hur aktörer på högerytterkanten älskade begreppet. Men nu 10 år senare vad menade jag egentligen och hur tänker jag idag om åsiktskorridoren?
Min utgångspunkt var/är att den svenska yttrandefriheten är oerhört vid och att vi snarare borde utnyttja alla de möjligheter som 2014 fanns för att påverka. Jag värjde mig så mot idén om en åsiktskorridor när vi snarare borde lyfta fram möjligheterna. Men det var ett begrepp som föddes ur en analys av Oscarsson om behovet av en större intellektuell nyfikenhet, men jag ansåg redan då att begreppet snarare blev en tvångströja och främst utnyttjades som en slags offerkofta och främst av högerpopulister och högerytterkantsrörelser.
Intellektuell nyfikenhet är ju exakt vad alla de nya digitala plattformarna verkligen gav oss en chans att utforska.
Så med anledning av att det nu gått 10 år så kommer här en återpublicering av min text om just åsiktskorridoren hösten 2014.:
Åsiktskorridoren 10 år senare, ett begrepp som satte sig och att det intellektuella debattlandskapet saknas är än mer tydligt idag. Det höga tonläget har bara blivit högre. Men att vi ska reducera det till att åsikter tystas och att åsiktskorridorerna blir allt trängre håller jag lika lite med om idag. Vi har alla ett ansvar för att vara intellektuellt nyfikna. Resten av texten hittar du hos Blankspot i artikeln om åsiktskorridoren.
Lämna ett svar