En längre artikel i Svenska Dagbladet tar upp den högaktuella frågan om crowdfundad vård. I reportaget är huvudfokuset på Linnea Nordström som för två år sedan fick en dödsdom efter en konstaterad hjärntumör. Trots en prognos på 6-9 månader kvar lever hon över två år senare tack vare behandlingar genomförda i Mexico och finansierade av tusentals människor som samlade in till Linneas behandlingar.
Detta är ju fantastiskt för Linnea och hennes familj. Inget snack om det.
Men det är också en utveckling att följa. I artikeln resonerar jag på följande vis:
”Uppsidan av denna utveckling är självklar. Fler människor får vård.
Men den väcker också grundläggande frågor kring vårdrättvisa. Och den lägger nya komplicerande dimensioner till framväxten av en särskild form av vårdtagare: Den offentliga patienten.
– Medicinsk crowdfunding är fantastiskt för den enskilda människan. Men den hotar idén om den jämlika vården.
Det säger Brit Stakston, expert på digital kommunikation och affärsutveckling.
– Vad händer om man konstaterar att ”jaha, nu fixar människor det här själva?”. Vad finns runt hörnet av den här utvecklingen? Det är den stora frågan.”
Det ställer också stora krav på den drabbade att mitt i en sjukdomsperiod kunna kommunikation, kunna förpacka sin berättelse och kunna engagera många människor. Hur mår de som inte lyckas samla in lika mycket på kort tid, hur mycket tär det dem i en redan utsatt position? Det är också nivåer av hur mycket man för alltid vill vara sin sjukdom och liknande frågeställningar som man behöver ställa sig innan man drar igång något. Allt fler väljer crowdfuning för att finansiera sin vård eller och nog är det förståeligt i ett scenario där livet ser ut att vara slut.
Läs hela artikeln hos Svenska Dagbladet: Linneas dröm om ett liv fick tusentals att vilja hjälpa till
Lämna ett svar