Att Facebook har fått en helt vansinnig stor del i människors liv vet vi alla. Det jag saknar i debatten om Facebook och digitaliseringen i stort är en mer proaktiv framåtlutad diskussion om vad vi själva vill. Inte en reaktiv debatt om vad ett kommersiellt företag gör. De kan nämligen göra precis vad de vill i stort sett. Visst det finns ju en del skattemässiga regler och frågor om datahantering att beakta för dem men visst sjutton kan de i övrigt göra som de vill. De kan t.ex. välja att exkludera vissa människor från att använda Facebook eller bestämma att bild x får finnas på plattformen men inte bild y. Självklart står det dem fritt. Men man kan som användare också reagera och agera i relation till deras urvalsprinciper eller vad de gör med den data de samlar om sina användare.
Vi behöver också sluta prata om Facebook som vore det en nation jämte världens övriga länder.
Jag kommenterar i DN att Nemo Hedén för åtta år sedan dömts för sexuellt utnyttjande av barn efter att ha haft sex med en 14-åring och att någon nu anmält detta till Facebook. De har i sin tur stängt av honom på livstid från Facebook. Detta med hänvisning till deras användarvillkor där det, enligt DN, finns en regel om att ”Du får inte använda Facebook om du är en dömd sexualförbrytare.”
Jag intervjuas för att kommentera detta och reagerar direkt över ännu ett exempel på väldigt luddiga urvalskriterier hos Facebook och att de väljer att förhåller sig till dömda brottslingar på annat sätt än rättsväsendet i stort gör. För oavsett vad som skett i det aktuella fallet så är det en avslutad händelse i en rättsstat. Nemo Hedén har avtjänat sitt straff.
Brit Stakston, expert på sociala medier, anser att utvecklingen är oerhört problematisk:
– De gör publicistiska urval på oerhört luddiga grunder. De skapar en stat i staten där en egen domstol, parallell till rättsväsendets, utvecklas – utan insyn och kontroll, säger hon.
Hon menar att Facebook är på väg att bli en plats dit bara en viss sorts människor med vissa åsikter är välkomna.
– Bilder på ammande mammor och homosexuella par som kysser varandra försvinner, människor som i våra demokatiska samhällen har sonat sina straff blockeras. I mina ögon är det en mycket oroande utveckling, säger Brit Stakston.
Hon beskriver utvecklingen som ”sjukt osund”:
– Jag har varnat för det här i flera år. Att Facebook samtidigt som de vill vara allas ingång till internet så gör de ett urval av vilka som ska få vara med, de verkar vilja skapa ett ”perfekt samhälle” på väldigt grumliga grunder, säger Brit Stakston som också menar att det relevant att ställa sig frågan hur Facebook i så fall ser på dömda mördare, kidnappare, rånare, knarkhandlare.
Läs gärna hela artikeln ”Dömd för evigt – av Facebook”.
Personligen är jag väldigt intresserade av just vilka andra brott som man för evigt blir dömd från Facebook ifrån. För mig är inte detta något annat än ännu ett bevis för att vi behöver bestämma oss för hur stor roll vi vill att Facebook ska få i våra liv.
Lämna ett svar