Var inbjuden till TV4 idag för att prata om politisk kommunikation genom åren. Statsvetaren Peter Esaiasson och jag hade båda tagit fram 5 exempel från tidigare valkampanjer och årets. Det blev dock tyvärr strul under sändningen så inslaget fick göras om i realtid. Det blev ett lätt snurrigt samtal men det kanske gav något vettigt trots att det alltid är svårt att torrsimma när det man planerat får slängas ut helt. Man sitter ju där och är lite mentalt fast vid det man planerat att säga.
Jag passade istället på att påminna om att det är drygt 340 miljoner som läggs på reklam och att även om det digitala växer och är relevant så ska man inte underskatta räckvidden hos utomhusreklamen. Dessutom är det ju kul att som kommunikationsnörd få slå ett slag för att det handlar om att få kommunikationen att hänga ihop. Utomhusreklam som var det vi planerat att tala om är en möjlighet att nå ut brett i vardagssituationer. Det tillsammans med direktutskick hem i brevlådan och valstugor är ännu centrala som komplement till nätet. Särskilt när det politiska samtalet online är så kapat och polariserat. Detta har jag skrivit om i en text hos DN kultur: ”Näthatet är ren propaganda – de åsikterna som torgförs där är inte utslag för en folkvilja”.
Årets valrörelse har varit stukad. Inte ens sittande regering andas stolthet över något och har fått kampanja mot ett parti som anser att alla andra partier har förstört Sverige. I en tid då det finns ett starkt politiskt engagemang hos många – politik handlar ju om vår vardag och sociala medier har underlättat engagemang på olika nivåer. Valkommunikationen i traditionella kanaler hade kunnat ta ut svängarna lite och lämna det polariserade och reaktiva och gett utrymme för det Sverige man vill bygga. Detta märks dock inte hade jag tänkt som huvudsummering.
I övrigt hade jag tänkt lyfta upp fokuset på partiledarna, den dåliga kvaliteten på valaffischerna från bildkvalitet till typografi och att den otydlighet vi ser nog beror på att man inte kan enas internt. Man blir nervös och väljer oförargliga plattityder som alla kan ställa sig bakom. Så många valaffischer som haft budskap som nästan vilket parti som helst kunnat ställa sig bakom. De exempel jag hade valt för att visa upp i sändning var:
Liberalerna – för att prata om just valbudskap som alla kan ställa sig bakom t.ex. ”Mot extremism” och rimmen. Jag hade också passat på att säga något om Björklunds mörkblå skjorta som han haft på sig under hela valrörelsen. Nu kan man dessutom buda på den på Tradera och intäkterna går till stiftelsen Expo som arbetar mot extremism.
Centerpartiet- som ännu ett exempel på valaffisch med partiledaren i fokus och lite vision. ”Framåt” är extremt klichémässigt men också starkt inspirerat av såväl Macrons”Le Marche” och Obamas kampanj med ”Forward” som tema. Följer man konsekvent upp framåt i kommunikationen (vilket de ofta gjort) kan det trots plattityden fungera. Exemplet är också valt utifrån att Centern är det enda parti som utstrålar lite glädje och iver över att få leda landet.
Socialdemokraterna är ett exempel från vänstersidan med partiledaren i fokus men här kompletterat med andra centrala representanter. De försöker lyfta klassiska frågor i spannet vänster vs höger men jag hade mer tänkt resonera i inslaget om det otidsenliga i att använda ordet ”Jag” i copyn, att det politiken behöver berätta och visa om nu är snarare ett ”vi”. Socialdemokraterna är inte det parti som har det största förtroendet på ledningsnivå.
Miljöpartiet
Valde Miljöpartiets affischer för att de inte har språkrören i fokus på valaffischerna. Här är det domedagsfokus för att väcka allvaret runt klimatfrågan och skapar igenkänning men suger inte till i magen. Här ytterligare ett exempel på det dåliga hantverket med den obegripliga läsplattan på tvären i det vänstra hörnet.
Sverigedemokraterna
Strategisk höjd är väl att ta i men hade tänkt utse Sverigedemokraterna till vinnarna rent kommunikationsmässigt. Det här lirar med deras kommunikationsplan. Att de inte har några politiska budskap utan väljer en klädeskatalogsaura runt bilderna är förstås ingen slump. Deras valrörelse handlar om att lyfta fram dem själva som rumsrena och en ”bred folkrörelse” som finns hos alla. Mycket fokus på att lyfta fram kvinnliga väljare för att hantera ytterligare saker som är problematiska för dem gällande hur de uppfattas. De ser sig som ett ”underdog-parti” och som sådant anser de att alla andra politiker representerar en världsfrånvänd elit som bara använder ytliga slogans. Detta är anledning till att deras valaffischer inte har några budskap. De har också konsekvent lyft fram #sd2018 på ett effektivt sätt.
Lämna ett svar