Min tes om samtalen verifierar sig under den senaste veckans repliker på min kulturtext om samtal. Skrev häromveckan om att det måste finnas en vaksamhet inför hur dessa rop på fler samtal ofta utgör en skickligt kamouflerad tidstypisk antidemokratisk rörelse. Det går helt enkelt en rak linje mellan ropen på fler samtal – inklusive tesen om att vi inte ens pratar med varandra längre – och elitföraktet, åsiktskorridorerna och den påstådda bristen på yttrandefrihet i Sverige.
Denna ständigt pågående högerextrema torktumlare skapar redan samhällseffekter som är fullkomligt förödande. Inte minst eftersom de destruktiva krafterna i det offentliga rummet ofta ostörda får agera lokomotiv för samhällsförändringar samtidigt som samtiden både normaliserar och skänker de extrema ideologierna distribution.
Reaktionerna har bland annat kommit via två repliker. En från Studieförbunden som mest var ett sätt att marknadsföra sin anonyma app för samtal och ett från Lisa Irenius som kanske mest skedde i förargelsen över kritik mot sin samtalsserie hos konkurrenten.
Min slutreplik tar fasta på att det är ett högt pris för demokratin när de extrema åsikterna konstant förstärks i jakten på läsare och lyssnare. Cyniskt och naivt skriver jag och repliken finns i sin helhet här.
Lämna ett svar