Ok jag gör det. Kommenterar Trump trots ett löfte till mig själv om att inte göra det under den här valkampanjen. I tredje programmet av Sanity check med en hes Torbjörn Sjöström på väg till USA för att bevaka valspurten var det dock oundvikligt. I mitt arbete som mediestrateg och specialiserad på politikers användande av digital opinionsbildning hade jag förstås kunnat ägna timmar åt Trump och gett hundratals analyser och reflektioner över det amerikanska valet och hans framfart. Men jag har medvetet valt att hålla mig så långt borta från det som möjligt. Vägrade att ge hans digitala närvaro mer luft än nödvändigt. Har förmånen att välja själv vad jag kommenterar och inte. Bestämde mig därför för att inte ge mer än nödvändig uppmärksamhet till galenskapen.
Kan nu avslöja att en enda titt på Donald Trumps twitterkonto med nästan 13 miljoner följare fått mig att allvarligt tvivla på det goda med internet och den absurda tilltro som finns till allt skrivet i digitala plattformar. Vi måste verkligen hantera det faktum att minsta förflugen tanke publicerad i en digital plattform får en tyngd som vore de baserade på år av forskning i ämnet. Varit rädd och oroad för mediers förkärlek för denna freakshow som utspelat sig på Trumps twitterkonto. Förfärats av i vilken extrem stor utsträckning hans digitala agerande ständigt fått ta så stor plats. Varenda förflugen tanke på detta twitterkonto har konstant förstärkts av traditionella medier. Även i Sverige. Låt oss inte glömma detta.
Blivit arg över att det är först nu som medier i USA verkar reflektera att de själva nog varit en bidragande orsak till förstärkandet av hans position genom att inte ta Trump på allvar. Utan reflektion över sin egen förstärkande kraft har de återgett för mycket av hans galenskap. Hans strategi har lyckats. Att följa Trumps framfart har för mig så ofta mest varit som att se mänskligheten vara på väg mot sin kollaps.
Jag har med andra ord behövt bromsa och fundera. Ompröva all min nätpositivism. Försöka hitta tillbaks till tron på att det goda vinner över det onda. Fakta betyder mer än känslor och åsikter. Har i mitt arbete försökt förändra genom att inspirera andra att agera som motkraft genom att själva lära sig mer om kommunikation eller journalistik. Försökt engagera fler i att väcka de etablerade partierna så att de bättre kan hantera de nya formerna av digital opinionsbildning. Försöker lyfta perspektivet av att våga vara tråkig och faktabaserad som politiker. Och framför allt har jag behövt förstå hur man någonsin ska kunna hantera det djupa politikerförakt som råder. Denna krock mellan att förstå att även i en digital samtid behövs fundamenten för ett demokratiskt bygge. Det är naivt att tro att nätet per automatik leder till demokrati men det finns helt klart en övertro på vad som händer i Silicon Valley som också är en pusselbit att lägga fram nu. Den där andan av att allt är möjligt och att inga institutioner behövs ska också läggas till det där vita männen som känner ett utanförskap. Dessa båda grupper förenas i politikerföraktet.
Och vad händer nu med de som sett Trump som ett bra alternativ. Vad är det för klyftor som kommer att vara kvar oberoende av valutgången. Vilka sakfrågor handlar det om?
Samtalet med Torbjörn om delar av detta i vårt tredje avsnitt av Sanity Check är för mig början på vägen ut ur det mörker jag befunnit mig i det senaste året. Dels är det amerikanska valet snart över dels har jag nu landat mina funderingar. Min tid som betraktare är över för denna gång.
Det kokar lite i mig av ilska över att det fått gå så här långt och jag bävar verkligen för det svenska kommande riksdagsvalet. Som jag säger i podden. Vi tror oss vara så långt ifrån en Trumpifiering i det här landet. Men herregud det är lika korkat som att de amerikanska medierna först nu inser deras egna misstag. Det finns all anledning även för svenska medier att fundera över hur de valt att förhålla sig till Trumps freakshow i relation till innehållet i politiken. Och nej vi är inte alls förskonade från något av det som skett i USA. Den medielogik som burit fram Trump finns redan här sedan ett par år. Och oberoende av Trump det är bara att han drivit på utvecklingen än mer. Eller kanske bättre uttryckt utnyttjat medielogiken till max. Politiskt spel före innehåll. Hårda ord och lögner uppmärksammas före lågmäldhet och fakta. Det finns en magik i lögnarens ord. De som inte ljuger kan inte värja sig mot dem. De kan liksom inte tro att det är sant och berättar därför lögner vidare som vore de sanningar. Journalister ber Clinton svara på frågor om lögner från Trump. Det blir en nedåtgående spiral samtidigt som den politik som på riktigt kan förändra människors vardag inte diskuteras. Sidospår. Om och om igen.
I Sverige har vi politiker som kan medverka i skandal efter skandal och hota med järnrör men sitter kvar. De som agerar med nya digitala opinionsmetoder än etablerade demokratiska arbetssätt vinner positioner. När sverigedemokraterna agerar som flugor på en sockerbit på en fråga beskrivs det i medier som vore det representativt för den breda massan. Inte som det regisserade agerande från en grupp av sympatisörer som det är.
Och mitt i alltihop sprids en bild av medier som förljugna och vinklade.
Och vad gör journalistiken. Well ni minns kanske Kerstin Weigls krönika om Isabella Lövins oborstade hår. Krönikan från en av landets främsta journalister som 2016 väljer att skriva om en kvinnlig politikers utseende får bli det bland de tusentals exempel jag kunnat välja som visar exakt var vi är. I en trumpifierad medielogik som konstant driver oss mot att ha fokus på helt fel saker.
Precis som mycket av den digitala opinionsbildning gör. Att man som motståndare tappar fokus på nyckelfrågorna för man behöver agera på alla missledande sidospår. Kraft och energi går åt att bemöta lögner. Det där är den stora utmaningen med dessa sidospårsdiskussioner ligger, hur de äter energi och tvingar in dem det berör i resonemang om … ja sitt utseende istället för sakfrågorna. Läs gärna mer om min syn på engagemang av gräsrötter och digitala drev apropå incidenten runt Grand Hotel nyligen.
Fortsättning lär följa från både mig och Torbjörn på temat. Och i podden märks min tveksamhet över att börja prata om det här. Tankarna är fler än vad mina ord kan förmedla ännu. Mina välformulerade pedagogiska förklaringar kommer förhoppningsvis senare, just nu bubblar orden och funderingarna efter en lång tystnad. Tur att Torbjörn är tydligare.
Sanity check program 3 på Itunes hittar du här.
Det vore verkligen en stor förlust om Du skulle låta tron på det goda hos människan fara sin kos. Själv finner jag kraft hos Kahlil Gibran, den libanesiske författaren som skrivit Profeten, som finns översatt till svenska av Karl-Gustaf Rosén och Johan Wretman. Det finns andra översättningar men den är den allra bästa. Tar mig friheten att citera ett stycke ur avsnittet om Brott och straff, som kan ge kraft att inte ge upp:
”Likt havet är ert guda-jag, i sig för evigt obefläckat. Och liksom luften fyller det endast de bevingade. Ert guda-jag är såsom solen: Den känner inte mullvadens vägar och söker inte heller ormens hålor. Men ert guda-jag bor inte ensamt i er varelse. Mycket i er är ännu inte människa, utan en oformlig dvärg som sovande vandrar i dimman och söker sitt uppvaknande. Om människan inom er skall jag nu tala. Ty det är hon och inte ert guda-jag och inte heller dvärgen i dimman, som känner brottet och straffet. Ofta har jag hört er tala om någon som gjort orätt som om han inte var en av er, utan en främling och en inkräktare i er värld. Men jag säger er, att den helige och rättfärdige, kan inte höja sig sig över det högsta som finns inom var och en av er, och den onde och den svage kan inte falla djupare än det lägsta som finns inom er. Liksom ett enskilt blad inte gulnar utan hela trädets tysta vetskap, kan den felande inte handla orätt utan allas ert dolda samtycke.. Som en skara pilgrimer vandrar ni sida vid sida mot ert guda-jag. Ni är vägen och de vägfarande. Då en av er faller, faller han för dem, som kommer efter honom, som en varning att inte snava på stenen. Ja han faller för dem som går framför honom och som inte undanröjde stötestenen, fastän de var snabbare och säkrare på foten.” Ja, detta är bara en del av filosofiska ord som leder till eftertanke om hur knepigt det blir när vi människor sätter oss till doms över andra utan tanke på hur vi själva på olika sätt bidrar till sakernas tillstånd. För allt det goda i världens skull, vill jag be dig förlora inte tron på nätets möjligheter även om vi just nu är inne i något av bataljernas tid. Men det löser vi inte med hårdare straff och mera övervakning, utan genom att sätta tilltro till den kloka massans pedagogiska förmåga och kunskap om att det finns något bättre. Håller just på med en översättning av en artikel med en lovande titel Strategic insights Post-Truth, Post Data, Post Reason World av Thomas Baekdal, som delats med författarens tillåtelse – även om han naturligtvis gärna ser fler prenumeranter av hans texter. Länken finns längst ner i femte stycket av mitt senaste blogginlägg.
Väl skrivet, väl fångat, modigt, insiktsfullt och angeläget.
Hur kan man minska problemet?