Det välplanerade beslutet att framträda hos Skavlan av Jimmie Åkesson ledde till besvikelse bland SD-tittarna. Det var inte den mysstund man hoppats på. Det blev en förvånansvärt vass Skavlanintervju. Den tog både upp den omtalade rasistiska tv-annonsen från valet 2010 och hur det egentligen står till med den där nolltoleransen.
Det blev förstås en ”tittarstorm”. Det som saknas i den beskrivningen är analysen av vilka som stormar.
Ger min syn på det i veckans Medierna. Vi ser en klassisk SD-armada agera. Vi vet hur duktiga de är på att mobilisera sina gräsrötter digitalt. Det är djupt problematiskt att man lägger så lite vikt vid en konsekvensanalys av detta vare sig det gäller utslag i onlinetyckarpaneler eller som här vad gäller att beskriva reaktionerna som en bred ”tittarstorm”. Den stora massan av de 87 procent som inte röstade på SD drog nog ett djupt andetag av lättnad över att det inte blev en mysstund. Men de nöjda tittarna de kommer inte ringa tittarservice. Det är den mindre klicken missnöjda som gör det och det behöver vi alltid påminna oss om. Grovt sett säger man att 90 procent är tysta betraktare, 9 procent kommenterar och delar samt 1 procent skriver eget innehåll/agerar.
Lämna ett svar