Efter sitt State of the Union-tal lät Obama i vanlig ordning en mängd medier intervjua honom. I ett nytt medielandskap ingår då självklart också nya medieaktörer och kanaler. Vita Huset har till exempel använt YouTube som kanal och testat lite olika saker såväl förinspelade videofrågor som frågestunder i Google HangOuts.
Det nya i år var att tre YouTubers också fick intervjutider. En av dem har nu skrivit en fantastiskt samtidstypisk beskrivning av medielandskapet ur sin synvinkel som ny medieproducent. En text triggad av hur några av de traditionella medierna reagerade när det blev offentligt att Obama gett exklusiv presstid till den här skaran av nya medieaktörer. Både i relation till kommentarer om dem inför vetskapen om att de fått intervjutider och i rapporteringen om. Pinsamt, ignorant och extremt okunnigt fast kanske allra mest avundsjukt.
Varje journalist bör läsa Hank Greens text och även fundera ordentligt på den bild av ungas syn på traditionell nyhetsjournalistik som ges. På sitt sätt återkopplar dessa resonemang också till min text om nyhetsmedier som måste kunna digitaliseringen lika bra som terrorister för att var relevanta. Det kan ju lika gärna förstås omvandlas till ”vi behöver nyhetsmedier som vill förstå nya former av samspel mellan medier och sin publik”. Men jag ska inte lägga ut texten. Läs istället Hank Greens text och smält formuleringarna om vad som är hans och de andras framgångar och dess implikationer för journalistiken. Och han adderar briljant en dimension av varför de valdes ut. Inte för att de når nya målgrupper utan för att de odlat legitimitet. Exakt vad varje mediehus drömmer om att ha:
I think sub-consciously they understand the really terrifying thing here. Glozell and Bethany and I weren´t put in a chair next to President Obama because we have cultivated an audience. We were put there because we have cultivated legitimacy.
I en svensk kontext brukar jag använda Felix PewDiePie Kjellbergs sommarprat som förra året bästa folkbildning i ny medielogik. Har uppmanat journalister och andra nyfikna på att lyssna på hans sommarprat ur det perspektivet. Lyssna på hur han beskriver det förändrade medielandskapet och lyssna efter hur många gånger han lyfter fram nyckelorden ”Tillsammans med” och att det är där någonstans skillnaden ligger. Hank Green beskriver det också detaljerat och landar i att deras trovärdighet ligger i den ärlighet som deras lyssnare upplever hos dem:
People trust us because we’ve spent years developing a relationship with them. We have been scrutinized and found not evil.
Jag är fast övertygad om att vi behöver journalistiken mer än någonsin. Jag är också övertygad om att den finner nya former och att de båda krafterna kommer att mötas. Att det mest handlar om att det fortfarande gör lite ont att lämna den maktposition man haft. Att det är lite svårt att tänka om. Och att det gäller att påminna sig om sin verkliga roll och vikten av en fri press. Men när man läser om bemötande de tre nya medieaktörerna fick av traditionella medier i USA och hur deras intervjuer sedan också återberättades är jag rädd att processen kan ta längre tid än vi tror. Just för att det är lätt att försöka bita sig fast vid den position man har.
Vi får hoppas att vi i det svenska medielandskapet med ett land med en så liten språkdräkt har en unik möjlighet att låta nya och gamla medieaktörer lära av varandra snabbare. Till publikens gagn. Och demokratins. Även Hank Green reflekterar över vad som händer med demokratin som en konsekvens av att så många inte har förtroende för traditionella medier längre:
How does a democracy function with no credible system for informing its citizens?
/Brit Stakston
Tipstack till @Kristoffer älska twitter och för att du tänkte på mig!
Lämna ett svar