I systerskap och solidaritet med Sara Danius som en markering mot patriarkatet väljer många att publicera bilder av sig själva i sociala medier med en knytblus.
Allt som får människor att bli stärkta och modiga i sin kamp för män och kvinnors lika rättigheter är viktigt. Gemensamma handlingar i vardagen som ger styrka betyder mycket. Det är inte privatpersoners engagemang som är frågan här. Det är upp till och var och en.
MEN när politiker och ministrar med reell makt knyter blusar för fulla muggar exakt vad betyder deras handling? Var finns nyhetsjournalistiken som ställer de nödvändiga kritiska frågorna. Istället publiceras bilderna och de budskap om kvinnokamp som medföljer helt oreflekterat. Lika oreflekterat som själva tilltaget hos statsråden.
Det är lätt att charmas av alla dessa handlingar i systerskap. Men dessa statsråd verkar i ett sammanhang där de företräder makten och Akademien den fria kulturen. Staten ska inte lägga sig i vad som händer där. Och hur rimligt är det att som statsråd ställa sig bakom allt Sara Danius gjort utan att veta exakt varenda detalj och läst utredningen. Verkligheten är sällan så enkel som den ser ut i ett instagramflöde.
Under en dryg vecka har en sällan skådad cirkus hos Akademien tagit plats på löpsedlar. Här har personliga egon, sunkiga värderingar, gubbslemsagerande, maktspel, ekonomiska oegentligheter, jäv, vänskapskorruption och elitism kokats ihop till en magisk soppa. Några av ledamöterna har allvarligt nog haft noll förståelse för samtidens rättssystem eller ens nutida medielogik. Säkerligen känt sig skyddade av sitt livstids medlemskap, stadgar från 1786 och en nedärvd tystnadskultur. Andra ledamöter har å andra sidan exakt förstått hur de ska få media att dansa efter sina pipor.
Sammantaget har det skapat ett skådespel värdigt vilken dramaklass som helst på estetprogrammet.
Alla ledamöter har en del i detta kaos som bidragit till ytterligare ett stort kulturförakt.
Vad är det för ställningstagande kulturministern och näringsministern egentligen gör för Sara Danius och mot övriga ledamöter i Akademien. Är det inte också väldigt mycket i den här processen som till slut kan hamna på regeringens bord? Och då är det redan givet hur man ska agera eller?
Vad 17 har dessa politiker bestämt och VAD vet de som gör valet att böra en knytblus för Sara Danius så rasande lätt. Och lite nyfiken blir man ju om alla generellt är mot majoritetsbeslut. Hur galna de än är så är det upp till en från staten fristående kulturaktör att välja sina beslut.
I DN berättar Alice Bah Kunke mer om hur hon tänker runt det som hänt:
”det är sorgligt att konflikten inom Akademien får konsekvensen att två kvinnor lämnar, samtidigt som regeringen inte har någon makt över institutionen.”
Men vänta nu. Var är motfrågorna här på nyhetssidorna. Sorgligt att två kvinnor lämnar?! En av dessa kvinnor är eventuellt inblandad i jävsfrågor genom de ekonomiska oegentligheter som kan finnas mellan Kulturprofilens verksamhet och Akademien. Men Alice Bah Kunke vill beklaga att ytterligare en kvinna får gå. För att hon är just kvinna? Och hon har väl inte missat att Danius också röstade för att just den kvinnan skulle gå? Och jag undrar så, skönjer vi en liten önskan om att ha mer makt över institutionerna också i den där sista kommentaren ”samtidigt som regeringen inte har någon makt över institutionen”. Det tror jag inte men jag vill betona olämpligheten med den rollfördelning som råder att ge sig in i den här debatten.
Så kära statsråd i knytblusar vilka politiska beslut kan vi förvänta oss som en konsekvens av denna handling? Eller är det bara ett utslag av symbolpolitik? Vad för kulturpolitisk markering är det av kulturministern och mot vem eller vilka riktar sig ställningstagandet. Detta oreflekterade springandet i flock där alla jamsar med är en skymf mot allt jämställdhetsarbete och det konstitutionella arbetet som statsråd.
Och medier måste oreflekterat sluta förblindas av politiker som hänger på digitala fenomen.
Vi lever sannerligen i en samtidscirkus där yta och symbolhandlingar är hårdvaluta. Och detta under ett valår.
Lästips:
Mina anledningar till varför jag inte har knytblus.
För perspektiv på vad som pågått under möten på Akademien läs gärna intervjun med ledamoten Jayne Svenungsson i Kyrkans Tidning.
Lämna ett svar