Pekar här på tio tydliga tecken som visar hur digitaliseringen påverkar politiken. Dessa tio perspektiv var synliga redan förra valet och samtliga har förstärkts under supervalåret 2014.
Hoppas dessa tankar kan inspirera journalister och forskare när de börjar sina eftervalsanalyser. Tror att det är rätt väg att gå för att finna nya vägar till engagemang och hantera det djupa politikerförakt som också finns.
De eftervalsanalyser som kommer att göras detta år bör också studera och analysera utifrån ett demokratiperspektiv. Inte se det som en kamp mellan medieslag som det så ofta blir. Och absolut inte reducera digitaliseringens påverkan till en fråga om vilket parti som hade flest följare på Facebook eller vilket inlägg som retweetats mest. Det handlar istället om att se hur digitaliseringen ger medborgare nya möjligheter att använda sin medborgarmakt och vad det kan innebära för demokratin. Inom politiken kan digitaliseringen vara det som till exempel folkbildningsaktörer som ABF var för den ”politiska och sociala demokratiseringen av Sverige” för 100 år sedan. Nu har vi istället nätet som arenor för motsvarande demokratiarbete.
Det här är de 10 perspektiven som beskrivs i den nedanstående filen:
1. Mötet. Valvinnaren metodmässigt. Digitalt såväl som analogt. Med det nya att de just har långa livslängder på nätet och startar samtal om politik.
2. Medierna älskade sociala medier. En kärlek som bara växt sig starkare detta år. Och fick alla politiker att börja twittra. Och nu lär de sluta när valet är över.
3. Verklighetsberättelser från nätet. De har hittats och kommer att hittas via nätet. Ingen lika stark som ”Sveket” men många små liknande rörelser.
4. Reaktiv proaktivitet. Förmågan att skjuta in den egna politiken när något diskuteras har varit stor och det finns tre tydliga vinnare här.
5. Valhemligheten blivit än mindre hemlig. Vad betyder det för debattklimatet när vi blir mer öppna med vår värderingsgrund?
6. Politisk TV-reklam och videos. Rörligt, rörligt har varit stort och perfekt för att fånga känslor. Men kanske inte så framgångsrikt som partierna hoppats på.
7. Bilder. Stillbilder i form av infografik hjälper till när man vill vara reaktiv proaktiv. Men ibland går det för snabbt.
8. Nätet stärker rasisters världsbild. Utan nätet hade inte Sverigedemokraterna kommit in 2010. Sedan dess har de bara stärkt sina egna digitala ekosystem.
9. Demonstrationsviljan finns. Vi lever i en politisk tid. Vi tar ställning och går obehindrat mellan digitala och analoga påverkansformer.
10. Supermedialiserat supervalår. Medierna har öst på och varit extrem kreativa. Folkbildande och viktig för demokratin. Supervalåret var ännu en gång ett case för att våga pröva nya saker.
Här kan du ladda ner hela texten. Skicka mig ett mail till brit@stakston.se om du vill hålla dig uppdaterad om när min kommande bok ”Tre Tweets är ingen folkstorm” släpps eller om du har något du vill addera till det jag skrivit. I boken kommer dessa resonemang tas ur några andra vinklar. Och beskrivas mer utförligt.
/Brit Stakston
[…] många valde att dokumentera alla dessa homepartyn genom just en selfie. Läs mer om min syn på nätet och valet 2014 här, där utser jag just mötet till valvinnaren metodmässigt och Gudrun och FI skapade många […]