Åkesson äger i Agenda veckan efter Trumps seger

Lätt magsjuk efter en resa till Kenya vaknar jag tidigt och tittar på gårdagens Agenda i SVT. Och oroskänslan i kroppen tilltar. Tittar på programmet och valvinnaren för #val2018 är given. Om inte de traditionella medierna och politikerna tänker helt om och gör den 360 graders omsvängning som krävs för att bli relevanta utan att sälja ut sitt kärnuppdrag kommer Sverigedemokraterna bli största parti. Men det ser inte ljust ut just nu.

Allt detta avslöjas i det avsnitt av Agenda som sänds samma vecka som Trump just valts till USAs president.

1. Jimmie Åkesson intervjuas. Han är statsmannamässigt balanserad och trygg och säger allt det som de flesta, oberoende av partillhörighet, ville höra denna vecka. Han sa bland annat att det vi kan lära av Trump är att undvika den sortens valrörelse i Sverige och att tonen måste dämpas. Han betonade dock att man även i Sverige måste lyssna på folk och ta deras oro på allvar. Och han kopplade konsekvent sina resonemang om detta till den egna politiken hos SD utan att framhäva sig och framstå som tondöv. Agendas inplanerade motdrag för att undvika att Åkesson skulle ta en allt för stor plats som någon slags oberoende eftervalsanalytiker var oerhört svagt. Agenda slängde in som motargument till hans resonemang om en mildare ton och mindre polarisering något så lamt som en av deras debattartiklar från år 2009. Ett parti som klarat sig igenom både ett och annat järnrör kommer inte besväras av en påminnelse om en debattartikel från 2009. Påminnelsen om den debattartikeln hjälpte Åkessons argumentering mer än den stjälpte. I hans egen vädjan om att debatten inte får bli lika polariserad så fanns ju en undertext av att alla lärt sig nu inklusive Sverigedemokraterna. Att då SVT tar upp en sju år gammal debattartikel vars vassa rubrik satts av Aftonbladet är att lämna öppet mål för SD. Dessutom ger det Sverigedemokraterna ytterligare vatten på sin kvarn om PK-medier. Kort sagt Åkesson regerade fullständigt och de kort han spelade bekräftades av Agendas upplägg och frågor.

2. Politiskt käbbel mellan S och M. Sedan följde en hyfsat världsfrånvänd diskussion eller debatt mellan Socialdemokrater och Moderater. Tobé (M) och Rådström Baastad (S) tjatade mest hit eller dit om var Sverige är på väg och vems fel det är. Som vore det u slutskede i en valkampanj….Bryggan över till inslaget med S och M var ett nedslag i verkligheten. En hyfsat fördomsfullt skissad bild av en SD-sympatisör fick gestaltas av en glesbygds SD-väljare från landsbygden som fick diska och berätta om den oro som hela tiden fanns. Ett inslag som sedan kommenterades av valforskare. Ingen av Tobé och Rådström Baastad adresserade sedan trovärdigt misstron för de etablerade partierna och den generella oro som många känner (och som i USA ledde till Trumps valvinst). Den lilla självkritik som förekom kändes inte genuin. De körde sin vanliga pajkastning. M klagade på regeringen och S klagade på M. Inslaget andades mest en oförmåga att lära av det som hänt och ingen av dem visade tryggt vägen framåt. Ingen var i närheten av det Åkesson just förmedlat. Att i Agenda denna vecka landa i en diskussion om vems fel det allra mest var, alliansen eller de rödgröna, visar exakt vilket det stora grundproblemet är för de etablerade partierna har. Just denna historiska vecka då alla faktiskt behöver tänka om hade det varit på plats att dessa båda partirepresentanter valt att INTE tjafsa om det som varit utan gemensamt adressera vad betydelsen av Trumps seger är. Denna totala oförmåga att agera utifrån vad som just hänt i världen och visa upp en enad front för demokratins grundbultar visar varför de traditionella parterna kommer att misslyckas. Varje sägning manifesterade allt Åkesson just sagt. Världsfrånvänt tjafs om åtta år hit eller dit. De bevisade varför man kommer att ha allt lägre förtroende även i Sverige för traditionella partier i valrörelsen 2018.

3. Mediernas roll då? En vecka som denna borde man verkligen diskuterat den roll medier spelat för det amerikanska valresultatet. Tittarna borde fått en analys av detta som kopplades till de svenska villkoren utan att även de följande debattörer hamnade i sandlådan om vem som fattat vad bäst. Men det gjorde de båda medierepresentanterna direkt. Och att man i ett inslag som detta drar upp förtroendemätningarna som visar att SVT, radio och traditionella medier är institutioner som svenskar har förtroende för hjälper inte, det visar nog mest att även medierna bär skygglappar. Även mediediskussionen bevisade därmed det Åkesson inledde med om att valet av Trump mest är ett val mot kultur-, medie- och politikeliten.

Man kan alltså hålla sig till de där förtroendemätningarna hur mycket man vill. Verkligheten kommer att se annorlunda ut även här.

Se inslaget och inse att det är exakt samma scenario vi kommer att få se i Sverige som i USA denna vecka. Dags att börja arbeta om man vill se en förändring.

Lämna ett svar Avbryt svar