”Väljarröster” och källkritik

Det finns självklart enorma för- och nackdelar med att be om väljarinspel under pågående valrörelse. Vare sig det gäller telefonväkteri eller hashtaggskampanjer så ger det stort utrymme för relevanta väljarröster men lika lätt extremt väl planterade inspel från båda håll. Det här är ingen förvånad över, men som tittare borde man få veta det. Många är de gånger de senaste veckorna som frågorna helt uppenbart är ställda ur en vilja att sätta den utfrågade politikern i god eller dålig dager. Journalisterna måste uppdatera sin digitala källkritiska förmåga inför de kommande valveckorna eller fundera över relevansen över så kallade ”röster från folket”.

Två aktuella exempel från SVT  kan få exemplifiera mina resonemang. Det ena för det sätter fingret på den digitala kompetens som idag finns hos partierna (även om det handlar om att ringa in under telefonväkteri) det andra för att det handlar om ”tittarinspel”.

I gårdagens telefonväkteri i Gomorron Sverige släpptes en väljarfråga igenom där den uppringde senare visade sig vara kommunikationsstrategen Jakob Ohlsson från ReformAct. Han arbetar under valrörelsen för socialdemokraternas högkvarter och fick ställa en mängd kritiska frågor till Fredrik Reinfeldt om flyktingfrågan . ”Attackera statsministern i direktsändning” skriver Expressen i artikeln Jobbar åt Löfven – lurade SVT. Jakob Ohlsson är en jätteduktig digital strateg som till exempel i en intervju i Fokus berättar om sin roll i spridningen av bloggposten Sveket. Betydelsen den bloggposten fick i valet 2010 känner vi alla till.

”Under de sista månaderna av valrörelsen 2010 hände något. På eget bevåg drog Jakob Ohlsson ihop en informell grupp av unga reklamare som började producera digitalt kampanjmaterial för spridning i sociala medier. Målet? Att bidra till ett regeringsskifte genom att använda de insikter och verktyg som var vardag i den digitala reklambyråvärlden, och som av någon anledning var hjälplöst outvecklade inom den politiska kommunikationen.

Valrörelsen hade gått alliansens väg. Skattefrågor och regeringsduglighet dominerade debatten. Men så, en knapp vecka före valdagen, publicerade bloggaren Emelie Holmqvist texten »Sveket«. Vittnesmålet om hur hennes mammas liv rasat ihop sedan hon blev utförsäkrad delades 33 000 gånger på Facebook – på den tiden någon sorts svenskt rekord i sociala medier.”

Jakob Ohlsson tillhör en spännande gruppering av extremt duktiga kommunikatörer med djup förståelse för digitaliseringens möjligheter för opinionsbildning. Det gänget kommer i eftervalanalyser pekas ut som centrala i det kommunikationsarbete som skett och de valframgångar som kan skönjas. De vet hur man mobiliserar digitalt. God digital kompetens kommer vara en faktor att sätta i relation till framgångsrika valresultat.

Om man som journalist vill att väljarinspelen ska vara äkta behöver man göra något åt situationen idag. Nu i valrörelsens sista veckor är twitterflödet till allra största del hårt beavakat av partifolk och fyllt av planerade debatter och utspel. De svenska politikerna är på twitter för att påverka journalister inte för att möta väljare. Det måste man vara djupt medveten om som journalist när man följer de digitala medierna inför valets sista veckor. SVT kommenterar att Jakob ringde in:

”Etiskt tveksamt. Vår uppfattning och ambition är att det ska vara väljare som ringer in, säger Ulf Johansson, ansvarig utgivare på Sveriges television.”

Det är en medialiserad valrörelse säger valforskare. Det vill säga att medierna styr agendan och de drog också efter valet 2010 slutsatsen att de traditionella medierna fortfarande är den främsta informationskällan för väljaren. Så kommer det nog summeras även i årets eftervalanalyser. Men för varje sådan slutsats vill jag ställa den logiska följdfrågan: ”Och var tror ni att medierna väljer sina vinklar ifrån?” Och svaret är solklart, ”agendan sätts genom inspel från de sociala medierna”. Tidsbrist, bantade redaktioner och lockelsen till ”verklighetsbilder” samt hetsen att komma ut snabbt är ju för stor. Det är dessutom fullständigt medielogiskt att vilja jaga verklighetsbilder.

Låt oss då se på det andra exemplet med regisserade väljarinspel. Det kommer från utfrågningen i Aktuellt. Fredrik Reinfeldt fick välja bild från tittarnas inskickade bilder under taggen #minsverigebild. SVTs valkonto ”SVTDin röst” twittrar om bilden och skriver som ”en bild han valt bland tusentals bilder”.

Bilden är för mig som tittare, så uppenbart inte den slags bild som en vanlig väljare som ombeds ge sin bild av Sverige skulle skicka in. Det är omöjligt en spontant inskickad bild från en väljare som vill lyfta hur hen ser på Sverige. Den var inskickad för att prova ge utrymme för Fredrik Reinfeldt att prata om en av de frågor han ville ta upp, nämligen den om hur man bygger moderna städer.

Under sändning blev jag nyfiken på vem som skickat in bilden och gjorde en enkel googlesökning på det hyfsat ovanliga namnet som hade skymtats i tv-rutan: ”Axel Stigmar + moderaterna”. Första träffen blir en retweet av Axel Stigmar av något som Oliver Rosengren skrivit. Han arbetar med sociala medier för Moderaterna samt kandiderar till riksdagen och är även en av Axel Stigmars 70 följare på Twitter. Det syns med andra ord direkt att de att de här två personerna känner varandra på något sätt. Högst sannolikt har Oliver helt enkelt skickat Axel denna bild. Jag tycker på många sätt och vis att just det är helt okomplicerat, ett ganska självklart utnyttjande av de möjligheter som finns idag för att försöka få fokus på de egna frågorna genom de verktyg som finns idag. Självklart har t.ex. taggen #dinröst varit översållad av både parti- och opinionsbildningsinspel. Men det är ju journalister vana vid. Just det är inte så konstigt.

Men. Problemet blir i relation till den vanlige tittaren där detta presenteras som ett gräsrotsinspel fritt från några som helst partikopplingar. Det påas som att tittarna ombetts skicka in bilder. Intressant i just detta exempel är att Mats Knutson under intervjuns följdfråga kommenterar just bildvalet med ”det väl inte är en så typisk bild av Sverige” och undrar om det är statsministerns vision av Sverige. Och Fredrik Reinfeldt får en chans att förklara att ”jo för många så ses Sverige ut så här nu när det byggs så mycket”.

SVT påpekar till mig på twitter att man källkollat, vilket egentligen inte var min huvudpoäng att hävda. Min huvudpoäng är att partierna valet 2014 är långt mer listiga än vi anar. Det är lätt att dribblas bort bland det uppenbara partikäbblet, men bortom det lurar det en mängd ”Sveket-utspel” i kulisserna. (Sen blir jag onekligen än mer nyfiken på varför bilden då presenteras som en en ”vanlig bild från en läsare” om man nu källkollat den).

Ville mest med hjälp av de här två enkla exemplen under en enda dag använda det som en påminnelse om att journalistkåren verkligen behöver ha extremt vassa rutiner för digital källkritik och förstå medielogiken  på djupet om man ska fortsätta ha den här typen av verkliga inspel från ”väljare”. För jag vet att inget är nytt under solen med det. Men det stör mig när det presenteras som ”nu har vi lyssnat på folket” .

Det här är angeläget inför den valfeber som blommar ut de kommande veckorna. Ta sig tiden innan man lyfter in digitala inspel som äkta och låta dem gestalta ”folkets röster”. Luras inte att glömma er yrkeskunskap för att det digitala är så ”levande”, aktivt och ständigt pockande. Digital närvaro är en strategisk del av ett nytt partiarbete i digitala kanaler. Långt, långt mer raffinerat än vi anar ännu. Journalister måste koppla på samma grundliga arbete som i andra politiska relationer eller lobbyarbete. Journalistikens ansvar är att gå bakom det vi ser på nätet. Det är det minsta man kan förvänta sig som väljare i valrörelsen 2014. För valet ska avgöras av den politik väljarna vill ha och inte av att man har den vassaste digitala strategen med de bästa knepen för att styra den mediala agendan.

Ur det journalistiska perspektivet finns det tre akuta vägval vad gäller väljarinspel för att inte helt kapas av partiutspel.

1. Var precis så källkritiska som man förväntar sig av journalistiken idag.
2. Gör tvärtom. Arbeta från den andra änden istället, fånga hellre upp väljarröster själva som ni ser i den dagliga bevakningen. Kontakta dem för medverkan och fånga därmed upp mer av ett ”äkta gräsrotsperspektiv” det ger  nämligen tid för den nödvändiga källkritiken också.
3. Lägg ner den här typen av väljarinspel inför slutdebatterna. Ta inte med inspel från Twitter om inte tid för källkritik finns.

/Brit Stakston

P.S Lästips för alla är det korta men nyttiga avsnittet om källkritik i Sveriges Radios socialamediehandbok där det just står om detta att analysera en persons tidigare flöde, se över kontakter etc.